Igår hände något som skakade om oss ordentligt. Jag tror inte att chocken riktigt gått ur kroppen på mig än.
Vi började dagen med en mysig frukost, med bara ljusen i takkronan tända (en sådan start på dagen kan rädda de flesta katastrofer som sedan kan dyka upp under dagen). Efter frukosten tände vi lamporna och plockade undan. Men vi glömde släcka ljusen...
Efter ett par timmar gick brandlarmet. Vi sniffade skrämda omkring i lägenheten, och kollade även trapphuset. Till slut hittade AG en förkolnad brödpåse (av papper) på köksbordet. Den förpassades till slasken, där den dränktes i vatten. Sedan såg läget ut att vara lugnt.
Jag och Smilla begav oss till bussen för att åka till stan, medan AG (tack och lov!!!) stannade hemma. Jag är otroligt nojig för allt som har med bränder att göra (inte minst efter att en pyroman en gång i tiden tuttade på huset där jag bodde - tre gånger på en vecka, och den tredje gången lyckades han ordentligt...), så jag ringde hem för att kolla läget när jag stod och väntade på bussen.
AG berättade att brandlarmet gått igen, bara ett par minuter efter att jag gått hemifrån. Han rusade ut i köket, och nu stod en stolsdyna i högan låga! Han lyckades släcka elden med hjälp av en blöt golvmopp (!), och slängde sedan in stolen i badkaret. Sedan dubbel- och trippelkollade han köket, och det blev, tack och lov, inga fler bränder.
Vi klarade oss alltså undan med blotta förskräckelsen, men blev rejält skakade av det hela.
Under de timmar jag och Smilla sedan var ute och handlade, ringde jag hem oräkneliga gånger för att kolla att det verkligen inte tagit fyr igen (jag sa ju att jag är nojig).

Ja, jag tog alltså med mig Smilla ut, i huvudsyfte att köpa en brännare. Tyvärr hittade jag ingen som tilltalade mig, men det hindrade ju inte att jag brände pengar (=galghumor).

Idag har Tintin och jag gjutit lite gipsfigurer. Samtidigt som vi sedan målade dem, passade vi på att gjuta nya. Nu väntar vi bara på att de skall brinna (!), sedan skall vi försöka hinna måla dem också.

På fredag skall jag, Tintin och Isabelle gå på bio. Det är premiären av Lilla Jönssonligan på kollo som skall ses, och det var mycket viktigt för Isabelle att det blev Premiären ;)

Idag är det tvåårsdagen av Fadimes död. Det känns bra att detta uppmärksammats runt om i landet. Själv hade jag tänkt besöka hennes grav, men har tyvärr inte haft möjlighet till det. Jag får gå dit med en blomma och en lykta imorgon istället.
Stöd föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime!