... newer stories
söndag, 24. oktober 2004
we’re still striving for the sky, no taste for humble pie
thewitch, 04:59h
En trevlig dag är till ända. Jag måste smälta intrycken, men känner samtidigt att jag vill säga några ord.
En utdragen morgon och förmiddag blev till lunch. Jag och Tintin åkte till stan för att inhandla födelsedagspresenter till Truetos dotter F (som hade kalas ikväll) och en klasskompis (som har kalas imorgon). Efter avklarade inköp mötte vi upp med Carra, Shw och Siv. Vi flanerade på stadens gator, innan det var dags för Upplandsmuseet och dess fittstimutställning.
Efter detta tillfredsställdes kurrande magar, och sedan satte sig familjen + Carra på bussen för att fara hem till familjen Trueto. Smilla och E kurtiserade obehindrat, medan de äldre barnen partajade i Fs rum. Vi vuxna nöjde oss med att pösa i soffan. Ok, för ordningens skull är det väl bäst att jag nämner att vissa periodvis befann sig framför datorn...
Vid hemfärden hoppade jag och Carra av på stan för att gå på lokal, medan AG och barnen fortsatte hemåt. Det var inte många klunkar av första ölen som passerat min strupe innan telefonen ringde. Det var AG. Han stod hemma utan nycklar...
Han fick snällt sätta sig och barnen på bussen igen, för att hämta mina nycklar. Men snällast av alla var nog barnen (tack och lov). Trots den sena timmen var de ovanligt välvilliga, och infann sig i det faktum att de var utelåsta. De skall få en extra puss av mamma imorgon.
Jag och Carra fortsatte vårt samkväm på Pub 19. Eller försökte iaf...
Ett enerverande liveband gjorde sitt bästa för att sätta stopp för vår konversation. Vi försökte frenetiskt samtala de 30 sekunder som gavs mellan låtarna, men det gav ingen tillfredsställelse till de två pratkvarnar vi tycks vara (..?). Som de två tålmodiga och väluppfostrade flickor vi är (?), gjorde vi vårt bästa för att hålla ut. Tro mig - vi gjorde vårt bästa.
Vi tänkte Det här måste vara sista låten. Så tänkte vi varje gång, men de bara fortsatte. Och fortsatte...
Till slut insåg vi att temat för kvällen måste vara Never ending story. Vi reste på våra nätta små rumpor och vandrade vidare. Ett halvt kvarter bort hamnade vi på Baren Baren (där fick vi insikt om att öl och juice kan vara framtidsreceptet för en framgångsrik drink, men detaljerna därom kan nog Carra berätta). Lokalen var bara halvfull och högtalarmusiken på en behaglig nivå. Perfekt fördamer i vår ålder personer med vår mognad och insikt.
Här kunde vi prata allvar. Och det gjorde vi.
Kvällen hade gärna fått fortsätta hela natten. Och hela morgondagen. Och mer därtill. Men kl 02 blev vi mer eller mindre utslängda. Nåväl, tack och lov kan vårt samtal fortsätta vid ett annat tillfälle!
Och det kommer det att göra. (I all oändlighet, är jag rädd för ;) )
Nu återstår väl inte så mycket mer än att varva ner, och att gosa med kudden.
På återseende.
En utdragen morgon och förmiddag blev till lunch. Jag och Tintin åkte till stan för att inhandla födelsedagspresenter till Truetos dotter F (som hade kalas ikväll) och en klasskompis (som har kalas imorgon). Efter avklarade inköp mötte vi upp med Carra, Shw och Siv. Vi flanerade på stadens gator, innan det var dags för Upplandsmuseet och dess fittstimutställning.
Efter detta tillfredsställdes kurrande magar, och sedan satte sig familjen + Carra på bussen för att fara hem till familjen Trueto. Smilla och E kurtiserade obehindrat, medan de äldre barnen partajade i Fs rum. Vi vuxna nöjde oss med att pösa i soffan. Ok, för ordningens skull är det väl bäst att jag nämner att vissa periodvis befann sig framför datorn...
Vid hemfärden hoppade jag och Carra av på stan för att gå på lokal, medan AG och barnen fortsatte hemåt. Det var inte många klunkar av första ölen som passerat min strupe innan telefonen ringde. Det var AG. Han stod hemma utan nycklar...
Han fick snällt sätta sig och barnen på bussen igen, för att hämta mina nycklar. Men snällast av alla var nog barnen (tack och lov). Trots den sena timmen var de ovanligt välvilliga, och infann sig i det faktum att de var utelåsta. De skall få en extra puss av mamma imorgon.
Jag och Carra fortsatte vårt samkväm på Pub 19. Eller försökte iaf...
Ett enerverande liveband gjorde sitt bästa för att sätta stopp för vår konversation. Vi försökte frenetiskt samtala de 30 sekunder som gavs mellan låtarna, men det gav ingen tillfredsställelse till de två pratkvarnar vi tycks vara (..?). Som de två tålmodiga och väluppfostrade flickor vi är (?), gjorde vi vårt bästa för att hålla ut. Tro mig - vi gjorde vårt bästa.
Vi tänkte Det här måste vara sista låten. Så tänkte vi varje gång, men de bara fortsatte. Och fortsatte...
Till slut insåg vi att temat för kvällen måste vara Never ending story. Vi reste på våra nätta små rumpor och vandrade vidare. Ett halvt kvarter bort hamnade vi på Baren Baren (där fick vi insikt om att öl och juice kan vara framtidsreceptet för en framgångsrik drink, men detaljerna därom kan nog Carra berätta). Lokalen var bara halvfull och högtalarmusiken på en behaglig nivå. Perfekt för
Här kunde vi prata allvar. Och det gjorde vi.
Kvällen hade gärna fått fortsätta hela natten. Och hela morgondagen. Och mer därtill. Men kl 02 blev vi mer eller mindre utslängda. Nåväl, tack och lov kan vårt samtal fortsätta vid ett annat tillfälle!
Och det kommer det att göra. (I all oändlighet, är jag rädd för ;) )
Nu återstår väl inte så mycket mer än att varva ner, och att gosa med kudden.
På återseende.
... link (0 Kommentare) ... comment
... older stories