De senaste dygnen har jag varit helt upp-och-ned. Jag leviterar i feberdrömmarna, och vaknar med ett svettigt lakan snurrat runt kroppen. När jag har feber så kommer den "stötvis". Jag får väldigt hög feber en stund (ett par timmar) för att sedan bli "frisk" ett par timmar, och så fortsätter det så.
Som om denna feber-berg-och-dalbana inte vore nog, så har jag kraftiga insättningssymptom av en medicin. Det blev tyvärr, av olika anledningar, ett ofrivilligt avbrott i min medicinering, och jag har varit utan ett par månader. Inte bra.
Nåväl, förra veckan fick jag äntligen tummen ur, och fixade ett nytt recept. Den dos jag skall äta är 100 mg/dag, vilket tydligen är en relativt hög dos. Det stod ingenting på receptet om att jag skulle trappa upp dosen de första dagarna, men det kom jag ihåg sedan tidigare att jag borde göra. De första två dagarna tog jag 50 mg på morgonen och 50 mg på kvällen. Sedan har jag tagit 100 mg varje morgon.
Idag satte jag mig och läste lite på bipacksedeln... Där står att man skall trappa upp med 25 mg/dag i en vecka, sedan 50 mg/dag i en vecka osv. Och jag gick direkt på 100 mg/dag (om än uppdelat på två intag/dag de två första dagarna)... Inte konstigt att jag mår som jag gör. Och tyvärr vet jag att jag fortfarande har det värsta framför mig. Men om några veckor skall jag nog vara människa igen.

På fredag måste jag vara något sånär i topptrim iaf, för då skall jag bedriva försäljning på festen som anordnas av Uppsala Queerfestival (Shw, jag har bla masstillverkat sådana där anteckningsböcker som du fick "prototypen" till!). Det ser jag mycket fram mot!

Den här dagen blev inte som jag tänkt mig. Men å andra sidan; Vilka dagar blir det?
Tillhandahållandet av arbetskraft vid familjen Truetos nya recidens fick stryka på foten, eftersom Smilla inte är helt kry. Det fick istället bli en soft dag. AG och Smilla småputtrade på hemmaplan, medan jag och Tintin gav oss ut i det ljuva livet.
Ett besök på IKEA gjorde mig en tusenlapp fattigare - och lyckligare. Dessvärre visade det sig vid hemkomsten att den madrass jag köpt inte alls var den madrass jag trodde mig ha köpt. *suck* Så det blir till att åka tillbaka och byta den *suck* Men det smolkade inte till alltför mycket i glädjebägaren. Jag menar; När annars är man så lycklig som när man kommer hem med ett lass från IKEA?

Efter besöket på IKEA gick vi lite på stan. Tintin ville prompt gå in på Game (surprice.?!) och titta på spel. Det visade sig att ett av de spel han trånade efter fanns på begagnatmarknaden.
Pappa har sagt att jag kan få köpa det när jag har råd sa han, och jag litade (med all rätt) på honom.
(Själv har jag noll koll på lämpligheten i spel, kontra ålder)
Eftersom spelet nu, som sagt, fanns till andrahandsförsäljning, så kändes det som ren idioti att vänta. Varför vänta tills Tintin sparat ihop pengar (och det kostar 649:-) när man nu kunde få det för 129:-. Jag slog till, trots att Tintin protesterade. Detta var inget han hade väntat sig, och han oroade sig för om mina pengar nu skulle räcka till de nödvändiga utgifterna ;)

Sedan var det dags för ett besök hos faster E. Vi åt köttbullar och Tintin sålde jultidningar ;)
Några timmar av trivsamt umgänge förflöt.
Gissa om jag tappade hakan när faster E hämtade tre mössor (två killmössor och en tjejmössa), och sa Det här är från A (Tintins biologiska pappa) till barnen.
Jösses!
Oftast har han låtit både Tintins födelsedagar och jul passera utan att bry sig. Nu - helt utan anledning - gav han något. Och inte bara till Tintin, utan även till Love och Smilla!
Vilka är hans avsikter? Vad skall jag tro?
Han vet ju - om än bara undermedvetet - att en absolut förutsättning för att han skall ha ett umgänge med Tintin är att han lämnar rena (drogfria) urinprov under en längre tid. Är han redo för det? Jag är allt annat än säker.
Samtidigt inser jag ju att han är den sista människa jag skall ge en sista chans. Han är Tintins biologiska pappa, och det kan ingenting ändra på.
Och främst måste jag se till Tintins behov. A valde (om än inte frivilligt) på ett tidigt stadie att inte vara Tintins pappa.
Jag träffade AG när Tintin var tre år, och han bestämde själv att AG var hans pappa (det var ingenting vi båda vuxna hade tänkt "påtvinga" honom). Och det har han blivit på alla plan; Han skäller, älskar, tillrättavisar, läser godnattsaga, leker, uppmanar, spelar fotboll, förmanar och spelar TV-spel.
AG är Tintins pappa, och det kan inga biologiska fakta i världen ändra på!
Jag har alltigenom sedan Tintins födelse varit extremt noga med att låta honom veta vem som är hans pappa. Jag har varit minst lika noga med att inte svärta ned bilden av hans pappa (jag vägrar vara så låg att jag låter min bild av honom påverka Tintin. Tvärtom, så har jag nog gett A ett oförtjänt positivt intryck). Jag har helt enkelt nöjt mig med att besvara Tintins frågor på en neutral basis.
Jag försöker tänka positivt, och vill gärna se dagens gåvor till barnen som ett första trevande steg. Men jag är tyvärr långt ifrån övertygad.
Om jag ser det hela krasst, så tror jag snarare att det är något A anser sig "måste" göra, bara för att vi har kontakt med faster E. Jag menar; En förutsättning för att han och Tintin skall träffas är ju att han lyfter telefonluren. Och innan vi når ens dit återstår oceaner att korsa.

Vi kom hem betydligt senare än avsett, och jag var trött som en tok.
Det blev en hastig mysmiddag. Hastig, eftersom både Tintin och AG sedan var tvungna att rusa in i Tintins rum och fortsätta spela.
Nu återstår väl inte så mycket mer än nattmössan och da Vinci kodoen.

Jag slösurfade lite, och hamnade på Tjejsnack hos Anette. Även om företeelsens benämning inte tilltalar mig, och även om det känns som ett plagiat av Fredagsfyran (men vad är det för fel i att plagiera bra saker..?), så bestämde jag mig för att haka på. Jag går ut hårt, och besvarar alla frågor som hittills ställts.
Håll i hatten!

Nöjeslysten?
1. Hur ofta går du ut och roar dig?
Det blir väl... en gång varannat år, ungefär...
2. Vad dricker du helst när du går ut?
Öl.
3. Har du någonsin druckit så mycket att du glömt kvällen?
Nix.
4. Kan du ha roligt utan alkohol?
Japp.
5. Är du en partymänniska som tar kontakt med okända på en fest eller är du mer avvaktande?
Jag tar kontakt. Det är ingen tvekan om den saken.

Låtsas att du hamnar på en öde ö:
1. Vilket föremål skulle du anse mest nödvändigt?
En båt. Eller en mobiltelefon. Eller en nödraket. Eller en vattendunk
2. Kan du göra upp eld?
Jajamensan. Man tar två scouter, och gnider dem mot varandra...
3. Skulle du kunna döda ett djur för att få mat?
Självklart!
4. Skulle du gå naken eller skydda dig mot solen?
Hmmm... jag skulle nog variera mig.
5. Vem/Vad skulle du sakna allra mest?
Mina barn!!!!!

Stil:
1. Hur skulle du vilja beskriva inredningen i ditt hem?
Otillfredsställande.
2. Hur klär du dig vanligtvis?
Praktiskt.
3. Långt eller kort hår?
Snagg.
4. Är du nöjd med ditt utseende?
Jodå. Det är synd att klaga. Man skall vara nöjd med sin lott.
5. Kan du tänka dig att göra en kosmetisk plastikoperation?
Gärna en bröstförminskning, men i övrigt avstår jag.


Känslor:
1. Jag älskar när................?
Mina barn är lyckliga.
2. Jag blir arg när..................?
Människor ljuger
3. Jag står inte ut med...............?
Korkade människor
4. Jag blir glad när...........?
Det är vår!
5. Jag blir ledsen när............?
När någon närstående är ledsen/mår dåligt.


Filmer
1. Vilken är din favoritfilm?
Local Hero.
2. Favoritskådespelare?
Michael Caine
3. Favoritskådespelerska?
Ingen aning...
4. Senast sedda film?
På bio; Gustaf
5. Föredrar du bio eller DVD/Video?
Bio som företeelse, men DVD/Video av praktiska skäl.

Färger:
1. Vilken färg har huset du bor i?
Tegelrött
2. Om du använder läppstift, vilken färg föredrar du?
Använder inte läppstift. Men vid de sällsynta tillfällen då jag gör det (dvs när jag går ut) så har det en rödbrun ton.
3. Vilken färg är det på din bil, om du har nån?
Mörkblå, men jag tycker att den ser svart ut.
4. Din hårfärg?
Original: Superblond. Men med hjälp av kemikalier är jag nu lilahårig.
5. Vilken är din favoritfärg?
Gul!

Sommaren 2004:
1: Var tillbringar du helst semestern? I sommarstugan, i fjällen, hemma i tv-soffan, kanske vid datorn? ;)
I sommarstugan. Med datorn...
2: Äter du mer under semestern än annars?
Nej.
3: Om du läst en bra bok under semestern, vilken var det?
Hmmm.... jag tar mig friheten att tolka frågan fritt, och rekommenderar
därmed boken jag läser just nu; da Vinci koden
4: Vilken årstid föredrar du?
Våren, våren, våren!!!! På andra plats kommer hösten.
5: Sandaler eller gympaskor?
På sommaren har jag gärna sandaler.
Annars blir det boots av något slag.

Börjar bli ganska less på det här nästan-sjuk-tillståndet. Snart börjar jag befara att enda problemet är att jag skulle vara klen och pjåkig. Och något sådant vill vi ju inte vara med om!
Love har gått till Marianne ikväll, och skall tillbringa helgen där. Ett välbehövligt avbrott för hela familjen.
Lilla Smillagumman har under dagens gång sett mer och mer ut som att hon är på väg att bli sjuk. Hon vaknade till för en liten stund sedan, och då var ena ögat igenkladdat. Illavarslande. Våra planer var ju att bistå Trueto och hans Husfru med arbetskraft imorgon. Men om Smilla ser likadan ut imorgon bitti när vi vaknar, så är det nog säkrast att vi stannar hemma. Främst naturligtvis för Smillas skull, men också för att det vore mer än onödigt att utsätta lille E för smittorisken. Det är nog inte vad de behöver nu, mitt i dagisinskolning och inför flytt.

Om vi blir hemma imorgon, så tror jag att jag skall ta med mig Tintin ut till IKEA och köpa en madrass till honom. Den madrassen han fått ta till sin nya säng nu är något för smal, och har nog dessutom sett sina bästa dagar.
Och så funderar jag på att cykla förbi hemma hos Shw. Jag har nämligen en plastburk här som är hennes, och det känns säkrast att lämna tillbaka den. Det finns nämligen två saker som är henne kärare än livet självt; plast/lunchlådor och pantflaskor! ;)

Jag fortsätter läsa da Vinci koden. Med det liv jag lever, så tar det ju lite tid att ta sig genom en bok. Tack och lov, så är det väldig korta kapitel i da Vinci koden, så jag kan "stjäla till mig" något kapitel då och då.
Att läsa är verkligen en livsnödvändighet, och jag är obeskrivligt lycklig att jag återerövrat förmågan efter några års vacuum.