Att det inte är nyttigt för barn att sitta för mycket framför TVn/vid datorn torde väl varje normalbegåvad förälder kunna skriva under på. Men jag kan inte skriva under på det rabiata synsätt som råder (inom vissa falanger) inom Waldorf. Vissa rabiata människor anser att det är näst intill dödligt skadligt med TV och datorer. (Det är väl generellt sett samma falang som anser att det är skadligt för barnen att spela fotboll, och då inte med hänsyn till risken för de fysiska skador som kan uppstå).
Jag har valt att inte stirra mig blind på dessa, utan ser till pedagogikens mening och syfte.
(Inom parentes kan jag berätta att det finns en gråson, som säger sig tillhöra "de rabiata" (genom att tex påstå att de inte har någon TV, kanske för att framstå som "rätt") men om man lyssnar till barnen (som refererar vitt och brett till olika TV-program) så får man en väldigt divergerad bild. Jag bekänner mig inte till denna gråson, utan gör mitt bästa för att stå för den jag är.)
När det gäller TV-tittande, så anser jag att "utvalda" program kan vara mycket berikande för barnen. Om vi tar Tintin som exempel, så är han oerhört fascinerad av evolutionen. Genom vissa barnprogram, naturprogram och Vetenskapens värld har han lärt sig långt mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat förmedla till honom.
Ett annat exempel på bra program är barnprogrammet Kött på benen (ett program som ingår i Bollibompa). Plötsligt visste han hur många meter tarmar man har, hur mycket saliv man utsöndrar per dag mm. Detta är kunskap som jag inte alls skulle kunnat/skulle ha tänkt på att förmedla till honom.
Dataspelens betydelse för Loves utveckling har jag varit inne på några gånger, så jag behöver inte dra det igen.

Jag vill uppmana speciellt Uppsalabloggare att börja pinga på Var är du? Nu när vi Uppsalabor har fått en alldeles egen karta där, så finns det minsann ingen ursäkt för att låta bli.

Imorgon skall jag och Carra gå på en Fittstimutställning. Sedan åker familjen + Carra ut och hälsar på familjen Trueto. Tintin är bjuden på kalas, eftersom Truetos dotter nyss fyllt år. Och vad passar väl då bättre än att vi vuxna passar på att också trivas tillsammans.

Idag har jag imponerat på familjen genom att visa att jag kan sätta fast magneter på ryggen. Jag var övertygad om att jag visat dem detta vattentäta partytrick tidigare, men det hade jag visst inte.
Men det är väl så; Jag slutar aldrig att förvåna.

Ännu en dag i paradiset.
Regnet hänger i luften, och ibland släpper himlen det ifrån sig. Mysigt! Jag älskar hösten mer och mer för varje år som går. Trots att jag är en sådan fryslort, så tycker jag verkligen om att småhuttra - men jag måste samtidigt ha varma kläder/en filt att kura in mig i. Jag skulle, ärligt talat, kunna flytta ut på balkongen och bo där nu.

Jag tror att jag håller på att bli bröstfixerad! Hittills har jag väl egentligen varken tyckt bu eller bä om bröst, men den senaste tiden har jag insett att jag tycker små bröst är jättefina. Helst skall det vara så att man precis bara ser att där är ett bröst - det är otroligt vackert!
När jag vinner på Lotto skall jag lägga pengar på en rejäl bröstförminskning.

Jag är ingen slavisk fan av Expedition Robinson, men jag har sett de flesta avsnitten eftersom AG försöker följa det. Min enda reflektion handlar om Jerry. Jag har nog aldrig någonsin träffat en vuxen människa med så extremt dåligt självförtroende. Jag tycker uppriktigt synd om honom. Samtidigt undrar jag hurdana hans föräldrar är/har varit. Min fasta övertygelse är att denne Jerry är ett tragiskt exempel på hur barn med frånvarande föräldrar blir.

Text-TV har väl aldrig utgett sig för att stå för en seriös journalistik, men jag kan ändå inte avstå från att höja på ögonbrynen emellanåt. Speciellt bland TV3s text-TVnyheter kan man hitta div klavertramp. Idag läste jag en text om tre män som straffas för en gruppvåldtäkt. Efter att det redovisats vilka fängelsestraff resp man dömts till, så stod det De tre vidriga männen dömdes också till livstids utvisning.
Jag instämmer förvisso i att det handlar om vidriga män, men det kan knappast klassas som god journalistik att skriva på det sättet. Frågan är väl om det öht kan klassas som journalistik.
För en tid sedan fanns rubriken Epedemi av rännskita i Göteborg. Inte heller det kändes väl som helt seriös journalistik, men den gången kunde jag skratta gott åt det.
Nu när jag sitter och skriver detta, kommer jag att tänka på ett TVprogram (någon form av debattprogram) jag såg för några år sedan. Det handlade bla om våldtäkter, och jag satte kaffet i halsen när programledaren frågade Hur stor chans är det att man blir våldtagen om man är ute på kvällen?
??? Ursäkta mig, men i mina ögon handlar det inte om chans, utan om risk. Denna typ av språkfel tycker jag att man ser skrämmande ofta i media.

På TV3 visas just nu Insider, vilket idag handlar om homofobi. En homofob från Nationaldemokraterna står och förfasar sig över att man tar med barn i Prideparaden, och på så sätt "försöker påverka deras sexuella inställning" (som han säger).
Men hallå!? Vad är det isf heterosexuella människor gör, när de (i förekommande fall) "uppfostrar" sina barn i andan att de skall leva tillsammans med en människa av motsatt kön, när de blir vuxna? Dessutom måste jag säga att jag inte uppfattar att någon av de homo- eller bisexuella vänner jag har, försöker uppmana sina barn till ett homo- eller bisexuellt leverne.
Jag tar med mina barn på Pridefestivalen osv, eftersom jag vill visa dem att detta är ett lika naturligt leverne som något annat. Jag vill uppfostra mina barn till att välja (=våga känna) själva.



Vilken filändelse är du?

Idag har vi sprungit lite på stan. Främst för att inhandla vantar, mössor och långkalsonger till barnen, men jag får väl erkänna att det blev en hel del annat också.
Hela barnaskaran somnade förvånansvärt tidigt ikväll, och det är nästan spöklikt tyst här. Men jag njuter.

Imorgon kommer Carra äntligen till stan. Jag skall göra mitt bästa för att underhålla henne (även om hon är den typen som inte direkt har några problem med sådant på egen hand).

Jag såg Dregen (från Backyard Babies) på TV härom dagen, och kunde konstatera det jag redan konstaterat många gånger: Gud, vad snygg han är! En riktig liten pudding, som jag mer än gärna skulle sätta tänderna i! Mums!

Det här med benämningen på det kvinnliga könsorganet är ett ständigt huvudbry. När jag var liten fick jag lära mig att det hette mus, och därmed är det vad mina barn också fått lära sig. Inte för att jag egentligen tycker att det är något bra ord, men det har ändå blivit så.
Det faktum att det även finns andra saker som heter mus gör ju att det kan bli lite förvecklingar ibland...
Härom dagen satt Smilla (som för tillfället var en liten nakenfis) vid datorn och försökte spela Pettsson och Findus. Hon hojtade på AG och undrade hur hon skulle göra. Klicka på musen svarade AG, varvid Smillas blick förundrat riktade sig nedåt mellan benen...
En gång när Tintin var i treårsåldern satt jag och läste en saga för honom. Den handlade om en musfamilj, och var rikligt illustrerad. Jag läste texten, och vi tittade på bilderna tillsammans. Där är mamma Mus sa jag, och pekade på mamma mus.
Ja, och där är pappa Snopp sa Tintin, och pekade på pappa Snopp Mus...

Jag kommer att tänka på ytterligare ett roligt tillfälle, då Tintin var i fyraårsåldern. Jag hade rensat ur hårborsten, och kastat hårtussen i toaletten utan att spola ned den. En stund senare gick Tintin in på toa, och så hörde vi honom ropa Mammas mus ligger i toaletten!

Dagens bild föreställer ett smycke som jag tillverkat på silverkursen.

Snackdags. Tema: Man är inte äldre än man känner sig:

1. När fyller du år?
I mars

2. Hur många år fyller du nästa gång?
40

3. Vad är det bästa du fått i födelsedagspresent?
Oj... ingen aning.

4. Tycker du det är roligt att fylla år?
Det är varken roligt eller tråkigt. Jag bryr mig inte.

5. Vad önskar du dig till din nästa födelsedag?
Hmm... lite Chopinmusik skulle sitta fint.
Nej, vänta..! En barnfri helg på ett mysigt litet pensionat vore nog det bästa jag kan tänka mig.