Nej, det gick inte att rädda livet på kaffebryggaren. AG gjorde ett sista desperat försök idag, men han behövde inte så mycket mer än närma sig strömbrytaren på bryggaren för att proppen skulle gå. Sedan fick han stå där i mörkret i köket och leta efter en ny propp i gömmorna. Till slut lyckades han hitta en, och den visade sig vara den absolut sista som fanns.
Nåja, även om det hade funnits fler proppar, så hade vi inte gjort fler försök med bryggaren. Vi fick iaf ha den hos oss 2½ vecka.

Gah!
Jag tog mig (helt frivilligt!) an ett kamikazeprojekt idag. Jag tog med mig Love och Smilla på stan...
Nä ok, jag skall inte klaga. Jag har varit med om betydligt värre. Dagens aber var väl det konstanta tjatandet. Något annat som kan vara lite jobbigt (om än långt mer roligt och fascinerande) är Loves enorma intresse för nummer och siffror.
Vad blir åtta två sex? Vart går buss nr 7? Hur mycket blir åtta och åtta? Där kommer buss nr 13! Hur skriver man sjutton? Hur många år är pappa? Vad blir nio åtta nio? osv osv osv.
Jag köpte godis till barnen, och en påse Dumle till mig och AG. Naturligtvis var jag tvungen att provsmaka ett par Dumle redan på stan, men sedan la jag påsen i kassen som låg på vagnens underrede, och tänkte att jag och AG skulle ha den att mumsa på ikväll.
När jag kom hem och skulle ta fram påsen kände jag mig som Margaretha Krook i Morrhår och Ärtor. Ni vet scenen där hon går till andra sidan stan för att köpa skorpor, då de är någon krona billigare där, men på hemvägen ramlar skorporna ur kassen en efter en, eftersom det är hål i den.
När jag tog fram Dumlepåsen fanns det bara en kola kvar i den, och den var jag av samvetsskäl tvungen att ge till AG. *suck* Finns det något värre än att vara godissugen, och stå med en tom godispåse i handen?

Ett av de ärenden som uträttades på stan var att jag skickade iväg två julklappar (vaddå, bättre sent än aldrig...). Ni må tro att det var svettigt att stå där inne på Pressbyrån iklädd en tjock dunjacka (varför tog jag den jackan på mig??), försöka hålla Love och Smilla i vagnen och skriva adress på försändelserna. Svetten ångade och rann.
En av försändelserna lyckades jag adressera till Brömolla istället för Bromölla, men jag hoppas att den hittar fram iaf.

Tintin fick en bla prenumeration på Kalle Anka av mormor i julklapp. Han gillar att försöka sig på läsandet, men jag tror ändå att det är "leksakerna" som medföljer varje tidning som var mer lockande just i fallet med Kalle Anka. Den här veckan var det en mössa (!) som medföljde, och det var ju en ganska ok sak (inte minst i jämförelse med vad det brukar vara).
Nu har jag även tecknat en prenumeration på KP åt honom. Jag prenumererade inte på den själv när jag var yngre, men läste den ibland. Det känns som att KP är ganska vettig läsning för barn. Någon som har någon åsikt?

Love är hos Marianne, och Smilla sover. Tintin sitter inne i sitt rum och ser på Snålvatten och jäkelskap. Jag och AG sitter framför våra skärmar (surprise), och smuttar på varsitt glas Varm&Kall.
Livet känns ganska behagligt.

Alla siter med minsta självaktning tycks ha ett "personlighetstest", och Posten vill ju inte vara sämre!


Du är spännande och uppskattad - precis som ett paket på Posten

Paketet är en person som gillar överraskningar, gärna underfundiga och genomtänka saker. En paketperson uppfattas ofta som lite eftertänksam eller tillbakadragen (yeah, right...). I ett nytt sällskap står du hellre i bakgrunden och lyssnar än ger dig in i disskusionen. Paketpersonens yta är dock missvisande, för inuti döljer sig en färgstark person med många strängar på sin lyra. Har man väl öppnat locket hittar man en påhittig person, ofta med kunskap i något specialområde.

Paketpersonen är givmild och bjuder gärna på fest. Du har en nära vänkrets som uppsakttar din påhittighet. Paketet återfinns på seminarium, på möhippor eller svensexor (seminarium - ja, möhippa/svensexa... skulle inte tro det!), gärna med en Trisslott i handen.


Länken hittade jag hos coz.

Hej, jag heter Åse, och jag är koffeinist.
Nåja, denna bekännelse torde inte framstå som någon kioskvältare för den trogne läsaren.
Måhända vore jag en mer lycklig och harmonisk människa utan mina laster (snus, blåa knappar* och julskinka med staaark senap för att nämna ytterligare några), men nu är jag den jag är, med mina fel och brister.
Det enda jag gör på morgonen innan jag sätter på kaffet är att starta datorn (så hinner datorn starta och kaffet bli klart medan jag fixar till mig). Imorse var inget undantag. När jag kom ut i köket för att hälla upp kaffe, var kaffekannan tom! Det var däremot inte bänken som kaffebryggaren står på...
Jag hade ställt kannan snett när jag laddade bryggaren, och kaffet hade inte kunnat rinna ner i den. Det hade istället svämmat över ur filtret, och runnit ned på bänken. En hel del hade runnit in i bryggarens innanmäte, och orsakat kortslutning i kaffebryggaren (vi hoppas fortfarande att det var en kortslutning av lindrigare sort, och att den repar sig efter att den fått torka). Detta hade i sin tur orsakat att en propp gått, och det fanns ingen el i köket (förutom till kyl och frys, som har en alldeles egen propp, tack och lov!).
*suck*
AG lyckades trolla fram en ny propp, men kaffebryggaren bara hostade och sprakade, så den har fått ägna dagen åt vila. Till slut tog AG tag i saken, och bryggde kaffe "för hand". *phu!* Äntligen började huvudvärken - som tornat upp ordentligt - dra sig tillbaka.

* Blåa knappar, ja. För den som ev. undrar vad jag menar, så kan jag berätta att det är de där blå (och rosa) "knapparna" som ingår i Engelsk lakritskonfekt. Till min stora lycka säljs dessa blåa knappar i lösvikt på Netto! Och de har dessutom vad jag antar vara stans billigaste lösgodis!

Love och Smilla älskar och avskyr varandra med samma hetta. Och de skäder inte på orden då det hettar till. Igår när de tjafsade med varandra hörde vi Smilla häva ur sig en hotelse av rang; Då tänker jag slänga ost i ögonen på dig imorgon!!
Jojo, det är ord och inga visor när de sätter igång.

Tintin har, som sagt, tillbringat natten hemma hos kompisen F (tillika dotter till Jerry). När han kom hem idag frågade jag honom om det var pinsamt när Jerry stått och strulat med korten i kassan. Äh, svarade Tintin, har är ju inte min pappa i alla fall. Så där blir det ju om man inte tar rätt kort.
*ASG*

Till alla husmödrars stora glädje, kan jag meddela att jag kommit igång med virkandet igen. Det har legat i träda några månader, men när jag fick syn på ett mönster till en gullig barnsommarhatt var jag tvungen att plocka fram virknålen igen. Så nu kan jag och Tintin sitta här och virka tillsammans på kvällarna.
Sådan mor, sådan son påstod Åsa härom dagen, när jag spelade Ordspel med henne.

Ojdå, det har visst gått flera dagar sedan jag skrev något här. Ja, tiden går fort när man har roligt.
Jag hade ju mer eller mindre utlovat en ny layout och ny url till årsskiftet, men det blev visst inte så... Men hav förtröstan! Url:en är fixad sedan länge, och layouten... kommer...
Jag drabbades ju av tillfällig självinsikt någon vecka före jul, och insåg att jag inte skulle hinna fixa det på egen hand. Därmed la jag ut designuppdraget på en annan person. Jag har sett honom rapa ur sig bloggar, så det borde väl vara en baggis tänkte jag. Men det blev ingen blogg.
Jodå, visst satt han och småfnulade lite, men inspirationen ville visst inte riktigt rinna till. Och ok, jag har full förståelse för att intresset i första hand gick åt till att bekanta sig med den nya (åtminstone bättre begagnade) datorn.
Det stod dock inte på förrän hårddisken på den nya datorn började uppföra sig märkligt. Den gav ifrån sig ett enerverande "metalliskt" knäppande, och blåskärmen dök upp allt mer frekvent. Oroväckande. Men samtidigt förståeligt på sitt sätt, eftersom datorn med all sannolikhet nyttjats mer under de veckor den befunnit sig här, än då den bodde hemma hos svärfar.
Idag (ok *tittar på klockan* igår) tog "min bloggdesigner" (även känd som AG) det säkra före det osäkra. Han stack iväg till PC Superstore och köpte en ny hårddisk.
Nu sitter han med en löjligt lycklig blick (omväxlande ger ifrån sig någon liten svordom) och iordningställer sin nya leksak. Så vem vet, jag kanske dyker upp på min nya blogg inom kort..?

Jag förstår att ni sitter som på nålar, och undrar hur det går med min stavgång.
Jodå, härom dagen tog jag mod till mig, och iklädde mig stavarna när jag skulle till affären. Men jag avstod från att stava så länge jag befann mig inne på gården, eftersom jag kände mig så urbota löjlig. Men så snart jag var bortom utsikten från grannarnas fönster (de närmaste grannarnas iaf) satte jag igång att stava. Tempot blev naturligt snabbare än normal promenadtakt, men jag kan tänka att det är meningen.
Jag hann bara halvvägs ner till von Bahrska häcken innan jag började känna mig ordentligt trött i armarna (och nu skrattar Heavenly, eftersom hon vet exakt hur lång kort sträcka jag snackar om).
Väl framme vid affären dröp svetten av mig, och jag kände mig nöjd.
Några timmar senare visade sig ett nytt besök i affären vara nödvändigt, och jag spände på mig stavarna igen. Den här gången tog jag dock inte den varma dunjackan, men i övrigt var erfarenheten densamma.
Jag har känt mig lite osäker på vilken längd jag skall ha på stavarna, men idag hittade jag en bra sida med en hel del information om stavgång (det visade sig att jag haft stavarna ca 15 cm för korta...).

Jag kanske skulle säga några ord om nyårsafton också.
Jodå, den förflöt utan några större krämpor. Love och Smilla tjatade visserligen hela dagen om att de ville att vi skulle gå ut och titta när det smällde på himlen, men tjat är ju inget nytt, precis.
Vi gjorde iordning en mumsig middag, men Love tjatade hela tiden om att han ville ha gröt istället (så han fick det). Under middagens tillagning lyckades jag med konststycket att hälla kokande vatten över ena handen (skulle hälla av en kastrull i ett durkslag, och trodde jag skulle klara det genom att hålla såväl kastrull som durkslag i händerna... - nej, ni behöver inte kommentera mitt tilltag..!) Det gjorde !z@$¤!! ont!
Jag försökte hålla handen under rinnande vatten, men det gjorde så !z@$¤!! ont. Nåja, smärtan avtog så småningom, och jag tänkte inte så mycket mer på det.
Jag hade trott att Love och Smilla skulle somna under kvällens gång, men det gjorde de inte. De var alltför spända inför det faktum att vi skulle gå ut och titta när det smällde på himlen. Dessutom sköts det ju en hel del raketer under kvällens gång, vilka de under jubel beskådade från fönstret.
När tolvslaget närmade sig stoppades barnen ner i overallerna, och så gick vi ut på kullen bakom tvättstugan (även kalla pulkabacken av småttingarna). Raketerna, som sköts runt omkring oss, beundrades (främst av barnen), och Tintin for tjoande omkring med Tomtebloss (jag hade hittat stoora - ca 1 m långa - tomtebloss på Rusta). Love och Smilla kunde till slut inte hålla sig vakna, ens med den starkaste viljan i världen. De somnade sött i vagnen, alltmedan häxpiporna tjöt och smällarna smällde.
Bäst som vi stod där och trodde att tillvaron inte kunde bli mer komplett, visade den sig kunna bli just det. Där kom nämligen Heavenly gående uppför kullen (undrar om hon sedan kom ned från ett berg..? Måste fråga henne vid tillfälle...). Det var fösta irl-mötet, och hon visade sig vara såväl vansinnigt trevlig som oförskämt snygg!
Jag hade druckit ett par glas vin under kvällen, och kan inte påstå att jag kände speciellt mycket av det. Men när jag tänker på det i efterhand, så känns det som att jag måste ha framstått som berusad. Jag är visserligen inte van att dricka alkohol i några mängder, så det är väl inte omöjligt att det märktes, men ändå.
Jag menar; Hon: Snygg, smart, social och humoristisk. Jag: Halvlullig och småfjantig...

Under nyårsdagen gjorde min brännskadade hand sig påmind... Det gjorde vidrigt ont, och blåsor började torna upp. Någon dag senare föll skinnet av, och det värst skadade fingret ser inte roligt ut.

Love har varit hos Marianne från i söndags tills idag (ja... igår, då).
Igår vid lunchtid ringde Marianne för att kolla om vi var hemma. Love hade nämligen vaknat av en dröm på natten. Han hade somnat om (då han fått sova bredvid Marianne), men sedan han vaknat på morgonen hade han inte pratat om någonting annat än drömmen (vilken tydligen var mycket stark och "verklighetstrogen" för honom).
Han hade drömt att han var här hemma, och det plötsligt blivit ett hål i vardagsrumsgolvet. Han hade ramlat ner, och jag hade försökt få upp honom utan att lyckas. Jag hade inte ens sett honom där nere i källaren (som inte är någon källare, utan en "krypkällare" för fastighetsskötaren). Jag hade sprungit ut i trapphuset, och tagit mig ned i källaren via golvluckan som finns där. Till slut hade jag lyckats rädda Love från "källargubben".
Jag förstår mycket väl att det måste ha varit en obehaglig dröm. Love och Marianne kom hit för att kontrollera att vi verkligen inte hade något hål i golvet. Vi gjorde vårt bästa med enade krafter för att förklara att man ibland kan drömma otäcka saker, men att det inte är på riktigt.
Love synade golvet noga, och frågade om vi hade lagat det...
Det var, som sagt, uppenbarligen en stark dröm, och vi pratade en lång stund. Tack och lov verkade han lugnas av det, och återstoden av tiden hos Marianne förflöt utan skrämmande drömmar, eller prat därom.
När Love kom hem idag (igår) berättade han glatt att han träffat Shw! Jodå, de hade tagit en promenad för att lämna några papper, och då dök Shw upp som gumman ur lådan!
Love var mäkta stolt över att ha träffat henne alldeles på egen hand (nåja, iaf utan familjens närvaro).

På nyårsdagen kom Tintins kompis Rasmus hit. De skulle leka några timmar, och ni må tro att de lekte!
De satt inne i Tintins rum och bygge slott, en öken och jag vet inte vad. När dessa två grabbar kommer samman gör de inte något större väsen ifrån sig. De är så inne i sitt, och de trivs obeskrivligt bra tillsammans.
Det hampade sig inte bättre än att vi fick ringa Rasmus föräldrar och säga att de inte behövde komma för att hämta honom, eftersom grabbarna bestämt att han skulle sova över.
Till deras stora lycka utlovade vi att de skulle få vara vakna så länge de ville, vilket medförde att vi hörde dämpat prat och fniss från Tintins rum tills klockan var efter två på natten...
Och imorgon (hmm... idag, om jag tittar på klockan) skall Tintin hem till, och sova över hos, en annan kompis som han är bästis och bundis med. Jerry kommer nämligen hit efter jobbet (och tigger till sig en fika, kan jag tro), och tar med sig Tintin hem, för stoj och gamman med Jerrys dotter F.
Nåja, så mycket stoj och gamman tror jag inte att det blir. Även de två har en förmåga att leka harmoniskt och intensivt med varandra.
Kul!

Igår var jag och Smilla på stan, och gick samtidigt in i Domkyrkan för att tända ett ljus för de jordbävningsdrabbade. Vi vandrade omkring, njöt av det vackra och uppfylldes av den sakrala stämningen.
Imorgon (dvs idag) är det Loves tur. Då tar han och jag en sväng på stan, och gör ett besök i Domkyrkan.
Det är märkligt. Både Love och Smilla har tjatat i snart en vecka om att få åka till kyrkan och tända ljus...

Idag (dvs igår) tog Tintin med sig AG till Game för att inhandla Spiderman II. De återvände hem igen snabbare än blixten, och det är väl ingen högoddsare att satsa på att det var Tintin som jäktade på när spelet var inköpt ;)

Imorgon (eller idag, rättare sagt) skall jag bannemig posta ett par julklappar.
Jag slog in dem omsorgsfullt i god tid före julafton, men de blev inte postade... *skäms* jag hann liksom inte.... Men nu skall det bli av (Bättre sen än aldrig är väl en klämkäck floskel..!?)

Efter uppehåll och sporadiskt spelande är jag nu återigen helt biten av Ordspel. Ratingen sjönk som en gråsten när jag började spela igen, men nu har jag hittat det rätta tänket, och är på väg mot en rättvisande nivå igen ;)

Oj, det här blev nästan en halv roman (eller novell, åtminstone). Lyllos er, som fick så mycket nöjsam läsning!