tisdag, 11. maj 2004
if you’re warm and tender I’ll kiss you, return to sender
thewitch, 23:45h
Några dagar har gått, så det är väl dags för en uppdatering.
Jodå, vi kom iväg till Stockholm, men av den planerade barnfriheten blev det inte ens en fingertutt...
Det känns så ledsamt. Vi har aldrig någonsin varit barnfria, och hade sett fram mot detta något så enormt obeskrivligt mycket. Det kanske är på sin plats att jag klargör att jag inte ser det som någon "rättighet" att vara barnfri, men det var något vi behövde så väl. Att vi skulle träffa våra innerligt kära vänner gjorde ju inte vår längtan mindre.
Men ödet ville annorlunda.
Nåja, till Stockholm kom vi, och Smilla hade vi med oss.
Vi strosade runt lite tillsammans med r2, M, Shw och Siv. Småpratade och trivdes. Efter ett par timmar slöt J upp, och vi intog en fantastisk måltid på Mandus.
Mätta och belåtna gick några på teater, medan vi andra styrde kosan mot Radisson.
Jag brukar ju hävda att min definition på vänner är att de förmår säga sanningar. Men att häva ur sig sådant som Dubbelhakor har ju blivit något av ditt trademark eller Det tror fan att det sved i arslet på dig, den täcker ju en hel planet! (snacka om solförmörkelse!) är väl ändå i grövsta laget!? ;)
Puss på dig! Jag tycker vansinnigt mycket om dig - trots allt (så - do'nt push it..!) :p
Kvällen avslutades alldeles för tidigt för vår del, men vi åkte hem med stor värme i våra hjärtan. Och förr eller senare skall vi lyckas få till en barnfri helg... eller dag... eller kväll. Jag lovar.
Jag blir så obeskrivligt varm när jag tänker på hur fantastiskt fina vänner jag har. Känslan som fyller mig gör mig oerhört trygg och varm.
Samtidigt bekymras jag av att jag inte förmår (livet och tillvaron inte tillåter mig) uttrycka all min värme.
Jag har för avsikt att åka lite sydväst ut någon gång under försommaren. Men de planerna är så pass lösa att jag ännu inte vidtalat offren för mitt våldgästande.
Men jag håller tummen hårt, och hoppas att det skall gå vägen.
Nu är det dags att återgå till hantverket!
Jodå, vi kom iväg till Stockholm, men av den planerade barnfriheten blev det inte ens en fingertutt...
Det känns så ledsamt. Vi har aldrig någonsin varit barnfria, och hade sett fram mot detta något så enormt obeskrivligt mycket. Det kanske är på sin plats att jag klargör att jag inte ser det som någon "rättighet" att vara barnfri, men det var något vi behövde så väl. Att vi skulle träffa våra innerligt kära vänner gjorde ju inte vår längtan mindre.
Men ödet ville annorlunda.
Nåja, till Stockholm kom vi, och Smilla hade vi med oss.
Vi strosade runt lite tillsammans med r2, M, Shw och Siv. Småpratade och trivdes. Efter ett par timmar slöt J upp, och vi intog en fantastisk måltid på Mandus.
Mätta och belåtna gick några på teater, medan vi andra styrde kosan mot Radisson.
Jag brukar ju hävda att min definition på vänner är att de förmår säga sanningar. Men att häva ur sig sådant som Dubbelhakor har ju blivit något av ditt trademark eller Det tror fan att det sved i arslet på dig, den täcker ju en hel planet! (snacka om solförmörkelse!) är väl ändå i grövsta laget!? ;)
Puss på dig! Jag tycker vansinnigt mycket om dig - trots allt (så - do'nt push it..!) :p
Kvällen avslutades alldeles för tidigt för vår del, men vi åkte hem med stor värme i våra hjärtan. Och förr eller senare skall vi lyckas få till en barnfri helg... eller dag... eller kväll. Jag lovar.
Jag blir så obeskrivligt varm när jag tänker på hur fantastiskt fina vänner jag har. Känslan som fyller mig gör mig oerhört trygg och varm.
Samtidigt bekymras jag av att jag inte förmår (livet och tillvaron inte tillåter mig) uttrycka all min värme.
Jag har för avsikt att åka lite sydväst ut någon gång under försommaren. Men de planerna är så pass lösa att jag ännu inte vidtalat offren för mitt våldgästande.
Men jag håller tummen hårt, och hoppas att det skall gå vägen.
Nu är det dags att återgå till hantverket!
... comment