fredag, 22. oktober 2004
running the gauntlet in a whirl of lace
Ännu en dag i paradiset.
Regnet hänger i luften, och ibland släpper himlen det ifrån sig. Mysigt! Jag älskar hösten mer och mer för varje år som går. Trots att jag är en sådan fryslort, så tycker jag verkligen om att småhuttra - men jag måste samtidigt ha varma kläder/en filt att kura in mig i. Jag skulle, ärligt talat, kunna flytta ut på balkongen och bo där nu.

Jag tror att jag håller på att bli bröstfixerad! Hittills har jag väl egentligen varken tyckt bu eller bä om bröst, men den senaste tiden har jag insett att jag tycker små bröst är jättefina. Helst skall det vara så att man precis bara ser att där är ett bröst - det är otroligt vackert!
När jag vinner på Lotto skall jag lägga pengar på en rejäl bröstförminskning.

Jag är ingen slavisk fan av Expedition Robinson, men jag har sett de flesta avsnitten eftersom AG försöker följa det. Min enda reflektion handlar om Jerry. Jag har nog aldrig någonsin träffat en vuxen människa med så extremt dåligt självförtroende. Jag tycker uppriktigt synd om honom. Samtidigt undrar jag hurdana hans föräldrar är/har varit. Min fasta övertygelse är att denne Jerry är ett tragiskt exempel på hur barn med frånvarande föräldrar blir.

Text-TV har väl aldrig utgett sig för att stå för en seriös journalistik, men jag kan ändå inte avstå från att höja på ögonbrynen emellanåt. Speciellt bland TV3s text-TVnyheter kan man hitta div klavertramp. Idag läste jag en text om tre män som straffas för en gruppvåldtäkt. Efter att det redovisats vilka fängelsestraff resp man dömts till, så stod det De tre vidriga männen dömdes också till livstids utvisning.
Jag instämmer förvisso i att det handlar om vidriga män, men det kan knappast klassas som god journalistik att skriva på det sättet. Frågan är väl om det öht kan klassas som journalistik.
För en tid sedan fanns rubriken Epedemi av rännskita i Göteborg. Inte heller det kändes väl som helt seriös journalistik, men den gången kunde jag skratta gott åt det.
Nu när jag sitter och skriver detta, kommer jag att tänka på ett TVprogram (någon form av debattprogram) jag såg för några år sedan. Det handlade bla om våldtäkter, och jag satte kaffet i halsen när programledaren frågade Hur stor chans är det att man blir våldtagen om man är ute på kvällen?
??? Ursäkta mig, men i mina ögon handlar det inte om chans, utan om risk. Denna typ av språkfel tycker jag att man ser skrämmande ofta i media.

På TV3 visas just nu Insider, vilket idag handlar om homofobi. En homofob från Nationaldemokraterna står och förfasar sig över att man tar med barn i Prideparaden, och på så sätt "försöker påverka deras sexuella inställning" (som han säger).
Men hallå!? Vad är det isf heterosexuella människor gör, när de (i förekommande fall) "uppfostrar" sina barn i andan att de skall leva tillsammans med en människa av motsatt kön, när de blir vuxna? Dessutom måste jag säga att jag inte uppfattar att någon av de homo- eller bisexuella vänner jag har, försöker uppmana sina barn till ett homo- eller bisexuellt leverne.
Jag tar med mina barn på Pridefestivalen osv, eftersom jag vill visa dem att detta är ett lika naturligt leverne som något annat. Jag vill uppfostra mina barn till att välja (=våga känna) själva.



Vilken filändelse är du?

... comment