Sitter vid datorn (var annars!?) med ett välbehag i kroppen. Julafton är i många delar till ända, och sammanfattningsvis måste jag säga att det känns som en bra julafton.
Men nu skall jag väl inte gå händelserna i förväg, utan ta det i kronologisk ordning eftersom jag inte bloggat på ett par dagar.

I måndagens snöstorm lyckades farfar m. sambo - mot alla odds - ta sig hit från Stockholm med hjälp av SJ. Vi fikade och umgicks en stund innan farfar m. sambo tog med sig AG och Tintin till Gränby centrum. Där inhandlades en av farfars julklappar (han hade ett par kassar med sig också, men de skulle levereras av Tomten) till Tintin (och de andra barnen!) - nämligen en TV med video. Tintin blev överlycklig, eftersom han så hett önskat sig just en TV.
När farfar m. sambo hade satt sig på tåget åter hem till Stockholm kom Sandra och barnvaktade Love och Smilla medan jag och AG lånade Mariannes bil och for ut och brände några tusingar. Tintin lekte med Isabelle under tiden.
När vi kom hem var det Mariannes tur att ta bilen och fara iväg mot köpcentrat.
Igår gick hela dagen åt till julförberedelser. Framåt kvällskvisten lånade vi återigen Mariannes bil för att åka och handla det sista (en gång till! - vilket visade sig bli en fullpackad bil!).

Och idag var det då äääntliiigen julafton. Barnen var uppe i ottan, och hittade morgonpaketen som Tomten varit här och lagt under granen inatt. Dessa visade sig innehålla Nisse-utstyrsel till Love och Tintin, samt en tomteklänning till Smilla. Dessutom fanns det visst några paket med godis.
För min och AGs del blev det sovmorgon, eftersom vi ägnat natten åt att slå in paket och fixa skinkan.

För ett par dagar sedan undrade Marianne om vi bara skulle sitta hemma och häcka på julafton, och det skulle vi ju, så då föreslog hon att vi skulle äta och dela ut paket tillsammans. Det var ett bra förslag, och så fick det bli.
Efter (den sena) frukosten var det alltså bara att ta itu med att fixa maten vi skulle ta med oss (det fick bli någon form av knytis, för vi kunde ju inte komma tomhänta).

Jag kan inte påstå annat än att det gemensamma firandet var trevligt, behagligt och avslappnat. Tomten kom inte, eftersom han hade så otroligt mycket att göra. Men han ringde och talade om att han lämnat klapparna utanför dörren, så alla barnen var nöjda. Love hade säkert fascinerats av Tomtens uppenbarelse, men risken för att Smilla hade blivit hysterisk är överhängande. Barnaskaran i övrigt har obönhörligen slutat tro på Tomten.
Utan att blinka, bestämde jag och AG så snart vi kom hem, att vi skulle bjuda in Marianne, Sandra och Isabelle till nyårsmiddag.

Jag har "alltid" varit fast beslutad att inte umgås med grannar (och så har det varit!). Jag kan liksom inte se någon mening i att springa och fika och skvallra bara för att man råkar bo intill varandra. Bara tanken har gett mig sura uppstötningar.
Nu sitter jag här och inser att denna hårdnackade princip gjort att jag "förlorat" 4-5 år med Marianne! Hon är en av de bästa människor man kan tänka sig! Hon är Loves "avlastningsperson" (bara en sån sak!), och dessutom har det visat sig att vi är otroligt lika i mångt och mycket.
Tack och lov att livet bjudet på insikter under sin gång!

Julklapparna då? Jodå, att döma av barnaskarans reaktioner, så föll de i god jord. Vi trixade lite, så att X-boxen blev det sista paketet Tintin öppnade. Behöver jag ens kommentera hans reaktion?
Love var överlycklig över alla traktorer och lastbilar, och Smilla lullade ömmande omkring med dockorna och gosedjuren.
Jag själv? Jo, tro det eller ej, men tydligen har jag varit så snäll att Tomten kom ihåg även mig. Jag fick en fleecerock (vilket var föga överraskande, eftersom jag var med både när den inhandlades och slogs in) och The Essential av och med Simon & Garfunkel (vilket jag också hade starka misstankar om, eftersom jag tjatat övertydligt). Utöver detta fick jag några skämma-bort-mig-produkter.
AG, då? Tja, han fick... han fick... han fick ett örhänge...

Love och Smilla sover sedan ett par timmar. Tintin har tittat på en Tintinfilm som Tomten kom med, och nu sitter han och spelar X-box (vad annars?). Jag undrar när han kommer att somna ikväll, och för att inte tala om; när han vaknar imorgon.


Om vi någonsin, mot alla odds, in someones dreams, skulle få barn igen och det skulle vara en kille, så skulle han få heta Dexter sa jag till AG.
Dexter!??!? vrålade AG. Du - vi skall inte ha fler barn konstaterade han frankt.

än Philomena Rosina. Det namn som min systers pojkväns brors sambo ursprunglingen tänkte ge åt sitt nyfödda barn. Tur att hon fick heta Anna till slut.