Även denna dag har förflutit utan några större händelser.
När vi vaknade imorse hade Love och Smilla varit igång en stund, och hela köksgolvet var täckt av vatten... Det var bara att plocka fram hink, svabb och golvskrapa, och med ett glatt jajamensan på läpparna börja sanera.
Dessutom hade de blandat O'boy (=gjort slut på all mjölk och allt O'boypulver) lite varstans i lägenheten.

För att ta död på de falska husmorsrykten som florerar, så kan jag berätta det olyckliga slutet om julgodiset som jag så entusiastiskt gjorde dagarna före jul;
Jag gjorde ju klart godiset, och det var bara att ställa in det i kylen några timmar, för att sedan doppa det i smält choklad/rulla i kakao. Men timmarna blev dagar, och där har de där plåtarna med det nästan-färdiga-godiset stått och trängts med skinka, senapssill och Janssons frestelse.
Idag fick jag nog, och slängde skiten!

Love och Smilla är helt övertygade om att majs heter majsbajs, och ingenting annat! Vems fel kan det vara? :)
De blir väldigt irriterade om man försöker rätta dem; Det heter ju majsbajs!!

Jämfört med andra 3½ åringar ligger Love fortfarande lite efter i sin språkutveckling (vilket må vara fullt förståeligt då han i princip var döv de första 3 åren). Men jämfört med sig själv fortsätter han med sina ständiga tusenmilakliv. Idag kramade han mig och sa för första gången Mi (="jag") ässka mamma!
Behöver jag säga att mitt hjärta rann över.