Om det inte varit för min jojo-feber samt värkande hals och öron, så hade jag suttit i soffan hemma hos Shw och myst just nu. Istället sitter jag här med min såsiga skalle, och tycker synd om mig själv.
Men om berget inte kan komma till Mohammed, så är det som bekant berget som får komma till Mohammed. Alltså kom Shw och hennes syster (OBS! Inga jämförelser i övrigt mellan dessa två underbara kvinnor och ett berg! sic!) förbi här, som hastigast. De hade flera kassar, överfyllda med barnkläder, med sig.
Det var som en andra julafton att titta igenom dessa, och det var otroligt fina kläder. Underbara små Smilla-klänningar, tuffa Tintin-byxor och några tröjor som kommer falla Love i smaken, mm mm.
TACK!

AG gjorde mig uppmärksam på att blommorna i fönstret är på väg mot en säker död. Du håller på att frysa ihjäl dem, bannade han mig. Jamen, då får vi väl flytta på blommorna svarade jag.
Att döma av hans min hade han tydligen hoppats på att jag istället skulle komma till någon slags insikt om att fönstret skulle vara stängt på nätterna.
Jäkla frysprick!