tisdag, 6. januari 2004
Jag är sjuk - inte full!
thewitch, 01:55h
Uppsalas landshövding har visst varit på pickalurven och gruffat med konstapeln. Jojo, så kan det gå. Själv hävdar han visst att han varit spik nykter, eftersom han nyligen varit förkyld. Jag baxnar över det uttalande han gjort i en av rikstidningarna Jag hade bara druckit två glas vin vid åttatiden, så vid tolvslaget hade jag 0.000 promille. Om karln verkligen tror att man når 0 promille så snabbt, så hoppas jag verkligen att jag inte möter honom när han är ute och kör bil!
Att döma av polisrapporter och privatpersoners iakttagelser, så verkar det dock som att Björk varit törstigare än han själv påstår.
Han har nu blivit JO-anmäld av en privatperson, eftersom han med stöd av sitt ämbete försökte dirigera polisens insatser. Fortsättning lär följa.
Bäst som jag lufsade omkring här i mina svettiga myskläder (AGs fleecetröja och mina långkalsonger) ringde det på dörren. Jag visste inte riktigt om jag skulle öppna, eftersom jag verkligen såg sjukdomseländig ut. Men jag kände mig lite vågad, så jag chansade. Utanför stod underbara Shw med ytterligare påfyllning till barnens garderober.
Jag fylls av en harmoniskt värme när jag tänker på vilka fina vänner jag har. Om det hade varit grannen som stått utanför, så hade jag velat sjunka genom jorden över min ynkliga uppenbarelse. Men nu var det en vän som stod där, och jag struntade i att håret var fett, hyn fnasigt torr och munsåret nyss insmort med zinkpasta.
Framåt kvällskvisten tröttnade jag på att vara sjuk. Jag tog mig ett mysigt skumbad, och tvagade bort ynkligheten. Det lyckades ganska bra, även om halsen inte är helt ok än. Men nu är jag på benen igen och det är tur, för imorgon skall jag gå på kafferep!
Att döma av polisrapporter och privatpersoners iakttagelser, så verkar det dock som att Björk varit törstigare än han själv påstår.
Han har nu blivit JO-anmäld av en privatperson, eftersom han med stöd av sitt ämbete försökte dirigera polisens insatser. Fortsättning lär följa.
Bäst som jag lufsade omkring här i mina svettiga myskläder (AGs fleecetröja och mina långkalsonger) ringde det på dörren. Jag visste inte riktigt om jag skulle öppna, eftersom jag verkligen såg sjukdomseländig ut. Men jag kände mig lite vågad, så jag chansade. Utanför stod underbara Shw med ytterligare påfyllning till barnens garderober.
Jag fylls av en harmoniskt värme när jag tänker på vilka fina vänner jag har. Om det hade varit grannen som stått utanför, så hade jag velat sjunka genom jorden över min ynkliga uppenbarelse. Men nu var det en vän som stod där, och jag struntade i att håret var fett, hyn fnasigt torr och munsåret nyss insmort med zinkpasta.
Framåt kvällskvisten tröttnade jag på att vara sjuk. Jag tog mig ett mysigt skumbad, och tvagade bort ynkligheten. Det lyckades ganska bra, även om halsen inte är helt ok än. Men nu är jag på benen igen och det är tur, för imorgon skall jag gå på kafferep!
... comment