Dagarna bara snubblar iväg, minsann. Den senaste veckan har jag ägnat mig en hel del åt hantverk (eller vad jag skall kalla det), och det är verkligen rogivande för alla sinnen.
Det känns bra, och jag fortsätter entusiastiskt.

Idag var det alltså dags att se Lilla Jönssonligan på kollo. Premiären var redan kl. 15:30, så det blev bråttom efter att jag hämtat Tintin på fritis. Vi skulle hämta Isabelle hemma innan bion, så vi blev tvungna att ta taxi (vilket inte riktigt ingick i mina planer...) för att komma i tid.
Innan vi rusade in i biosalongen hann vi med ett toalettbesök, samt inköp av popcorn och läsk. För tre små läsk och tre små popcorn skulle de ha 111:- Etthundraelva kronor!
Hallå!! Var går gränsen för ocker, egentligen?? Det var nog tur för försäljaren att vi hade så bråttom som vi hade, annars hade jag inte kunnat hålla mig från att ta en diskussion. Ok, jag är medveten om att det (med största sannolikhet) inte är hon som satt priserna, men det sådana detaljer behöver ju inte hindra en diskussion.
Filmen, då? Tja, Tintin och Isabelle tyckte att den var bra, så då var den nog det.

Den trogne läsaren vet att jag ett par gånger om året (vid Basar och Öppet hus) vurmar extra mycket för Waldorf. Nu har ett av dessa tillfällen kommit.
Imorgon, lördag, är det Öppet hus mellan 11-15 (eller 16?). Om man tar sig ut till Hågaby (t.ex. med buss 17 från Stora Torget), så får man smakprov på verksamheten. Dessutom kan man fika på Rosengården (=lekis) eller äta en billig sopplunch i skolans matsal.
Alla årskurser uppträder, och för Tintins del innebär det att klassen skall sjunga. Vidare kan man som besökare prova på att måla vått-i-vått, eller varför inte eurytmi?

Inatt (natten som gick, alltså) när vi satt här framför våra datorer hörde vi ett konstigt ljud utanför fönstret som stod på glänt. Vi kunde direkt avgöra att det varken var någon kraxande skata eller trånande katt, men vad var det då? Flisan satte sig genast i fönsterglipan och spanade. Jag och AG intog också spaningsposition, och i trädet utanför fönstret satt - en uggla!
Flisan hoppade ut och klättrade snabbt upp i trädet, varpå ugglan flög iväg och satte sig på en lyktstolpe. Flisan smög efter, och strök som en katt kring het gröt runt lyktstolpen. Då fortsatte ugglan till nästa träd, och Flisan trippade efter. Så fortsatte de sedan tills de tagit sig ett varv runt gården. Sedan tröttnade ugglan och gav sig av.
Jag har aldrig sett en uggla utanför en skog tidigare (Skansen räknas inte), och även i skogen skall man "ha tur" för att se dem.
Jag hoppas att ugglan hittade hem till skogen till sist, så att denna felnavigering fick ett lyckligt slut.