tisdag, 4. maj 2004
got a feeling you give me no choice but it means a lot to me
Ajajaj. Ojojoj. Aj!
Jag har ont. Jag har träningsvärk! Ja, jag kan redan i skrivande stund förutspå att elaka tungor kommer påstå att jag inte har något att ha träningsvärk för - såvida man inte får träningsvärk av att trycka in korvar och kakor och muffins och kladdkaka i munnen - men jag uppmanar er att ta sådana uppgifter med en nypa salt.
Jag har träningsvärk!

Igår samlades ett gäng glada vänner i Gränbyparken för att hälsa våren välkommen. Shw med familj bjöd på korvgrillning och fika.
Sammankomsten började med att undertecknad med familj, samt ett antal mer eller mindre frivilliga, försökte oss på konststycket att sätta upp ett partytält i kraftig blåst. Det lät sig väl inte riktigt göras, och för en stund trodde jag nästan att vi alla skulle fara iväg som någon slags kollektiv Mary Poppins över Gränby
Centrum
.
H förtöjde tältet vid ett träd, men efter att någon påtalat risken att trädet skulle slitas upp med rötterna insåg vi att det nog var bäst att plocka ned tältet.

Det var dock lätt att sedan glömma blåsten, eftersom solen sken och man befann sig bland goda vänner. Vi saknade Trueto, men vi hoppas på hans deltagande nästa gång.

Efter spektaklet med partytältet vidtog kubbspelande. Jag kunde tyvärr inte vara med, eftersom jag var mitt inne i en diskussion med Carina (så då kunde ju inte heller hon vara med!).

Efter avslutad (?) kubbmatch vidtog korvgrillningen. Och där vill jag understryka att såväl jag som Carina deltog!
Efter att ha slickat av den sista räksalladen från munnen, var det dags för brännboll. Tintin och H valde lag, och såväl jag som Carina kom i Hs lag. Så snart någon av oss gjorde en insats hojtade han Men vad ääär det här?!. Ja, man skulle nästan kunna tro att han inte var helt nöjd med det lag han plockat ihop.
Men till mitt försvar måste jag säga att det väl är klart att man tar ett skutt åt sidan om det kommer en boll farande i full fart rakt emot en...

Sedan var det dags för fika, och hur gärna jag än vill så kan jag inte räkna upp alla godsaker som det bjöds på.
Hur mumsigt som helst!
Prat blandades med skratt, och Lilla Mysan hittade en brottarkompis.
Jag tror att de kommer brottas fler gånger!

Efter fikat deltog jag (om inte annat, så för syns skull) i kubbspelandet. Jag hivade iväg några pinnar utan att träffa (någon kubb, iaf). Jag får i ärlighetens namn säga att lagkamraterna inte verkade alltför ledsna när jag drog mig av spelplanen med ursäkten att jag måste hålla ögonen på Smilla.

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag hade en fantastiskt trevlig dag, och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen.
(Men ni förstår att jag har träningsvärk - eller hur!?)

... comment