Jösses vad tiden går!
På fredag är det "avslutning" på lekis (men de fortsätter, tack och lov, att ha öppet till midsommar), och på lördag är det skolavslutning. Vad har hänt? Som jag minns det, så skrapade jag frost från bilrutorna för bara ett par dagar sedan.
När slog alla buskar ut? När började träden blomma?

Igår hittade jag ett vykort i brevlådan, föreställande en mc. Och jodå, det kom från den person jag gissade när jag såg motivet.
Grattis! Grattis! Grattis!!
Det är inte utan att jag blir sugen på att ta om mitt mc-kort...

Siv länkar till en kurskompis som just påbörjat en cykeltur över den nordamerikanska kontinenten. Det väckte verkligen äventyraren och globetrottern i mig. Jag vill också!!
Ok, det finns en verklighet (stavas: småbarn) att ta hänsyn till, och det gäller att vara realistisk. Men jag vill, och jag ska!
Tintin och jag började genast planera. Det blir en mångårig planering, men vi har ett gemensamt mål att se fram mot. Om det blir som vi tänkte idag, när vi hastigt drog ihop våra första planer, så kommer vi att cykla i Sverige sommaren han går ut nian. Sommaren han går ut tolvan (ja, inom Waldorf räknar man gymnasiet som tian-elvan-tolvan) går cykelturen genom Europa. Och den dag han avslutar universitetsstudier styr vi mot USA.
Det gäller att planera i tid...

Nästa vecka börjar Tintin simskolan, och tur är väl det. Under de tre veckor denna intensivsimskola pågår skall jag nämligen följa med, och vistas i gymet. Och det kan nog behövas...
Jag hittade en site där jag kunde räkna ut mitt BMI, så då gjorde jag det... Den siffra jag fick fram talade om att jag gränsar till fetma.
Senast jag räknade BMI (ok, det var väl ett par år sedan...) gränsade jag till sjuklig undervikt. Vad har hänt sedan dess??

Love och Smilla valde ett något inovativt sätt att uppvakta mig på Mors dag. Det var inte med någon frukostbricka, inte. Nejdå, de hade snott påsen där jag förvarar min lesbiska virkning... De hade repat upp det jag höll på med, samt dragit ut och trasslat ihop allt garn...
*SUCK!*
Jag har ägnat hela dagen (och då menar jag hela dagen - jag var klar kl 20 ikväll) till att nysta upp garnet. Det såg ut som en enorm Pridetrasselsudd.
Ärligt talat, så var inte tårarna långt borta när jag såg eländet.
Det kändes betydligt bättre när AG uppvaktade mig med blommor, choklad och en tidning!

För några månader sedan träffade jag och Tintin hans biologiska faster E på stan. Hon är en mycket bra människa, men vi har tyvärr tappat kontakten. När vi nu träffades bestämde vi att vi skulle hålla kontakten. Tintin och jag har varit hemma hos henne och fikat en gång. Sedan kom hon hit och hälsade på på Tintins födelsedag. Hon hade då inte bara med sig presenter till Tintin, utan hade även köpt ett par paket var till Smilla och Love.
I torsdags träffade vi henne på stan, och hon köpte kläder till Tintin!
Ikväll ringde hon, och undrade om Tintin vill följa med till Fyrishov imorgon. Hennes son P (som är 20 år och bor i Stockholm) kommer nämligen hem och hälsar på, och han tyckte att det skulle vara kul att träffas.
Naturligtvis ville Tintin åka till Fyrishov (trots att han och AG var där härom dagen). Så imorgon blir det bad.
Ja, jag lär inte bada. Jag nöjer mig med att sitta i kafeterian och virka, jag.
E är verkligen helt underbar! Det är totalt ofattbart att två syskon kan vara så fundamentalt olika.

Förra veckan anläde två paket. Det ena var från Panduro, och det andra från Slöjd-Detaljer.
Behöver jag säga mer?
Jag är så biten av mitt hantverkande att jag knappt kan tänka på annat. Nätet står sig slätt i jämförelse.

Jag virkar.
Ja, du läste rätt!
Jag virkar.
Jag gick och inhandlade garn och recept mönster för att kunna tillverka såna där "mössor" var och varannan slyngel går omkring med nu för tiden.
Precis som jag befarat, var mönstret rena grekiskan för mig. Men jag lät mig inte avskräckas.
Det är nämligen så att jag inte kan virka. Och då menar jag att jag verkligen inte kan! Trots de år jag genomlidit av syslöjd, så har jag aldrig lärt mig annat än att virka en oändligt lång mask. Något mer blir det liksom inte.
Jag satte mig för att läsa mönstret grundligt, punkt för punkt. Men blev inte klokare av det. Snarare tvärt om.
Jag muttrade och svor. Det fanns ju ingen som helst logik i det hela. Inte ens en sådan basal sak som hur många maskor man skulle lägga upp informerades det om. Då bröt handarbetsvirituosen AG in, och informerade mig om att mössor stickas uppifrån och ned, inte nedifrån nedifrån och upp, som lilla jag trott.
Ok, det förklarade ju en del.
Jag är till min natur en sådan människa som ger mig f*n på att förstå sådant jag inte förstår. Så jag gav inte upp. Att sm stod för smygmaska räknade jag ut (jag drog mig till minnes att jag hört uttrycket i något sammanhang), men hur i hela friden skulle en sådan göras? Jag ringde mamma och frågade, och hon lyckades förklara över telefonen. Till övriga förkortningar (och dess innebörd) fanns en förklaring bifogad mönstret.
Så jag satte igång.
Jag tog en sak i taget. Läste del för del av beskrivningen, och virkade varv för varv. Och det tog inte många varv innan jag satt där stum av beundran över min begåvning. Det jag hade i händerna såg ju ut som... en virkning!
Och nu har jag det stora nöjet att meddela att jag åstadkommit ett flertal "mössor" (eller heter det kalotter?) i regnbågens alla färger (jo minsann, jag bytte garn under arbetets gång!).
Och jag har fått blodad tand.
Jag hör alla höjda röster från de falska ryktesspridare som med dårars envishet hävdar att jag skulle ha en husmor boende i mig. Men låt er inte förvillas av dem! Att jag lyckades med detta beror enbart (och då menar jag enbart!) på att jag är så otroligt skicklig och smart!

Den lille kisse av Flisans ungar som bestämt sig för att inte flytta hemifrån, säger sig heta Kax (utifrtån att han påstår sig vara kaxig). Av någon anledning har vi alla i familjen ändå kommit att kalla honom Fjant. Fråga mig inte varför, för han lär bli omåttligt förnärmad om jag svarar på det.
Han är en (i det närmaste) helgrå liten kille, och han tycker väldigt mycket om att gosa. Hans tassar är stora som dasslock (allt är relativt)

Äntligen är jag lilahårig!
Ja, till slut lyckades jag hitta en lila hårfärgning i Coop Forums hylla. Och jag kunde knappt bärga mig innan jag fick tillfälle att smeta in kemikalierna i manen.
I samma sekund som jag duschade ur färgen gick jag ned 30 kg i vikt, och minskade 20 år i ålder. När jag presenterade dessa fakta för AG bet han ihop tänderna så hårt att hans ögon tårades, och så sa han Ja, det är en fin färg du fått på håret.
Ja, se karlar!

Tintin: Mamma, lever din mormor?
Jag: Nej, hon är död.
T: När dog hon?
J: För 20 år sedan.
T: Var det andra världskriget då?
J: Nej, det var det inte.
T: Var din mormor en apa när hon föddes?
J: Nej, varför skulle hon ha varit det?
T: Jamen, de människor som föddes först var ju apor i början.

Några dagar har gått, så det är väl dags för en uppdatering.

Jodå, vi kom iväg till Stockholm, men av den planerade barnfriheten blev det inte ens en fingertutt...
Det känns så ledsamt. Vi har aldrig någonsin varit barnfria, och hade sett fram mot detta något så enormt obeskrivligt mycket. Det kanske är på sin plats att jag klargör att jag inte ser det som någon "rättighet" att vara barnfri, men det var något vi behövde så väl. Att vi skulle träffa våra innerligt kära vänner gjorde ju inte vår längtan mindre.
Men ödet ville annorlunda.

Nåja, till Stockholm kom vi, och Smilla hade vi med oss.
Vi strosade runt lite tillsammans med r2, M, Shw och Siv. Småpratade och trivdes. Efter ett par timmar slöt J upp, och vi intog en fantastisk måltid på Mandus.
Mätta och belåtna gick några på teater, medan vi andra styrde kosan mot Radisson.
Jag brukar ju hävda att min definition på vänner är att de förmår säga sanningar. Men att häva ur sig sådant som Dubbelhakor har ju blivit något av ditt trademark eller Det tror fan att det sved i arslet på dig, den täcker ju en hel planet! (snacka om solförmörkelse!) är väl ändå i grövsta laget!? ;)
Puss på dig! Jag tycker vansinnigt mycket om dig - trots allt (så - do'nt push it..!) :p
Kvällen avslutades alldeles för tidigt för vår del, men vi åkte hem med stor värme i våra hjärtan. Och förr eller senare skall vi lyckas få till en barnfri helg... eller dag... eller kväll. Jag lovar.

Jag blir så obeskrivligt varm när jag tänker på hur fantastiskt fina vänner jag har. Känslan som fyller mig gör mig oerhört trygg och varm.
Samtidigt bekymras jag av att jag inte förmår (livet och tillvaron inte tillåter mig) uttrycka all min värme.
Jag har för avsikt att åka lite sydväst ut någon gång under försommaren. Men de planerna är så pass lösa att jag ännu inte vidtalat offren för mitt våldgästande.
Men jag håller tummen hårt, och hoppas att det skall gå vägen.

Nu är det dags att återgå till hantverket!

Ibland kan hjälp komma från ovan, såväl bildligt som bokstavligt talat.
Den problematik som orsakade mitt ursinne igår tycks vara löst. Därmed inte sagt att ursinnet lagt sig (det har bara fått ta ett steg tillbaka till förmån för den uppkomna tillfredsställelsen) - orsaken därtill kommer jag under mycket lång tid framöver ha svårt att förlika mig med. Sanningen att säga, så hoppas jag faktiskt att jag aldrig förlikar mig med det. Det vore ju att acceptera ett (i mina ögon) totalt vidrigt beteende, och det vill jag verkligen inte.
Även om det gör ont, så är det en berikande lärdom när agnar sållas från vetet.
Om jag skall uttrycka mig milt, så kan jag ju säga att uttrycket Mina barn och andras ungar nu fått ett ansikte.

Idag åkte jag ut till Hågaby för att hämta Tintin efter skolan, eftersom han hade en tid på vårdcentralen. De hade varit på Delfinenens Sportcenter och badat, så jag fick vänta i receptionen där medan han (och Aram, som såklart följde med oss) klädde sig. I brist på annat, så såg jag mig omkring. Ett anslag om simskola fick mig att börja prata med receptionisten. Tintin kan ta ett par simtag, men han behöver den där sista knuffen.
Jodå, det visade sig att de kommer ha en intensivsimskola direkt efter att skolan slutat. Under tre veckor träffas man fyra dagar i veckan. Det var ju taget, så jag anmälde Tintin på stående fot.
Tintin och Aram var fortfarande inte färdigombytta, så jag fortsatte se mig omkring - och jag fick syn på ett gym! Receptionisten såg mina nyfikna blickar, så hon uppmanade mig att gå in och titta.
Nu kan jag ju inte så extremt mycket om gym, men jag kunde iaf bedöma att "maskinerna" som fanns där var desamma som de som fanns på Friskis & Svettis (där jag inte köpt något träningskort - jag vet!!).
Javafan tänkte jag, så jag frågade vad det kostade att träna där medan barnet var på simskolan.
Och tro mig eller ej - och håll i er nu - men det var gratis!
Ja, vad säger man? Ibland regnar det manna!
Så för er som oroat er, så kan jag härmed meddela att jag vid midsommar återgått till min vikt på 50 kg!

Jag ser sjukt mycket fram mot kommande helg!

Jag borde inte skriva någonting alls just nu, för jag är så in i helvete jävla förbannad! Jag kan inte fatta hur man kan göra saker, uppenbarligen enbart i syfte att vara elak och självisk.
Fy fan!
Men ok, problem är till för att lösas, så det är bara att spotta i nävarna. Inte fan tänker jag låta någon inskränkt egoist förstöra något som jag sett fram mot med hull och hår.
*plockar fram material för att tillverka en woododocka*

Ajajaj. Ojojoj. Aj!
Jag har ont. Jag har träningsvärk! Ja, jag kan redan i skrivande stund förutspå att elaka tungor kommer påstå att jag inte har något att ha träningsvärk för - såvida man inte får träningsvärk av att trycka in korvar och kakor och muffins och kladdkaka i munnen - men jag uppmanar er att ta sådana uppgifter med en nypa salt.
Jag har träningsvärk!

Igår samlades ett gäng glada vänner i Gränbyparken för att hälsa våren välkommen. Shw med familj bjöd på korvgrillning och fika.
Sammankomsten började med att undertecknad med familj, samt ett antal mer eller mindre frivilliga, försökte oss på konststycket att sätta upp ett partytält i kraftig blåst. Det lät sig väl inte riktigt göras, och för en stund trodde jag nästan att vi alla skulle fara iväg som någon slags kollektiv Mary Poppins över Gränby
Centrum .
H förtöjde tältet vid ett träd, men efter att någon påtalat risken att trädet skulle slitas upp med rötterna insåg vi att det nog var bäst att plocka ned tältet.

Det var dock lätt att sedan glömma blåsten, eftersom solen sken och man befann sig bland goda vänner. Vi saknade Trueto, men vi hoppas på hans deltagande nästa gång.

Efter spektaklet med partytältet vidtog kubbspelande. Jag kunde tyvärr inte vara med, eftersom jag var mitt inne i en diskussion med Carina (så då kunde ju inte heller hon vara med!).

Efter avslutad (?) kubbmatch vidtog korvgrillningen. Och där vill jag understryka att såväl jag som Carina deltog!
Efter att ha slickat av den sista räksalladen från munnen, var det dags för brännboll. Tintin och H valde lag, och såväl jag som Carina kom i Hs lag. Så snart någon av oss gjorde en insats hojtade han Men vad ääär det här?!. Ja, man skulle nästan kunna tro att han inte var helt nöjd med det lag han plockat ihop.
Men till mitt försvar måste jag säga att det väl är klart att man tar ett skutt åt sidan om det kommer en boll farande i full fart rakt emot en...

Sedan var det dags för fika, och hur gärna jag än vill så kan jag inte räkna upp alla godsaker som det bjöds på.
Hur mumsigt som helst!
Prat blandades med skratt, och Lilla Mysan hittade en brottarkompis.
Jag tror att de kommer brottas fler gånger!

Efter fikat deltog jag (om inte annat, så för syns skull) i kubbspelandet. Jag hivade iväg några pinnar utan att träffa (någon kubb, iaf). Jag får i ärlighetens namn säga att lagkamraterna inte verkade alltför ledsna när jag drog mig av spelplanen med ursäkten att jag måste hålla ögonen på Smilla.

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag hade en fantastiskt trevlig dag, och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen.
(Men ni förstår att jag har träningsvärk - eller hur!?)

Sista april gick totalt obemärkt förbi här. När jag tänker efter, så var det många år sedan jag såg någon tjusning i att vara smålullig redan vid lunch, sitta i slottsbacken och öka på graden av berusning osv.
Nä, nu för tiden känns det mycket bekvämare att sitta hemma och mysa. Vi kom faktiskt inte ens iväg för att titta på någon kase!

Jag har blivit FET!
(kan det måhända ha med bekvämligheten att göra..?)
Antagligen är jag den sista som inser det, men jag har verkligen blivit smällfet!
Jag har vuxit ur i stort sett alla mina kläder (och då har jag så gott som uteslutande kläder som sitter suttit väldigt pösigt). Många av AGs plagg får jag heller inte på mig. Idag snodde jag åt mig ett par av hans avklippta jeans, och med stor möda fick jag igen knapparna. Det var en liten reva i baken, och jag hade inte haft på mig byxorna länge innan min svällande kroppsmassa hade förvandlat denna reva till en stor krater!
Jag har inte vägt mig, men skall göra det så snart tillfälle kommer (jag äger ingen våg). Det skall bli intressant att se hur nära sanningen min viktgissning ligger.
Jag kanske borde köpa en våg.
Jag kanske borde köpa det där träningskortet på Friskis & Svettis.
Jag kanske borde tänka lite mer på vad och hur jag äter.
Jag kanske borde ta en promenad varje dag.
Jag kanske borde sluta vara så jäkla bekväm av mig.

Imorgon blir det brännbollspicknick i Gränbyparken. Det ser jag fram mot. Jag kanske borde baka en kladdkaka tills dess..!

På fredag är det dags! Då infaller årets största helg här i Uppsala - Sista April.
Den studentikose börjar med champagnefrukost, för att sedan bevittna, eller delta i, forsränningen. Därefter är det dags att intaga sillunch. Efter den drar man sig till slottsbacken, där man sätter sig tillrätta med en picknick-korg (med företrädesvis flytande innehåll), och inväntar att klockan skall slå 15. Då är det nämligen dags för mösspåtagningen och rusningen i Carolinabacken. Kvällen ägnar vissa åt bal, medan andra festar under mer lössläppta former.
De egna planerna begränsar sig till att ta med barnen och en picknick-korg ut (till någon gräsplätt som inte befolkas av studenter, i den mån man nu kan hitta en sådan gräsplätt denna dag) om vädret tillåter. Kanske blir det någon kase på kvällen.

Ser fram mot att snart få träffa r2-vännen och M-vännen nästa helg. Barnvakten är fixad (hoppas jag..!), så det blir min och AGs första helt barnfria helg sedan... någonsin?

Om ni vill se en bild av hur våra Flisans kattungar ser ut, så får ni bege er till en sida tillhörande en särbosambo nära mig.

Jag har inte;
* köpt Fältskogans nya skiva,
* skrivit de brev (ni vet, såna där handskrivna, även om det starkt lutar år att dessa kommer att bli datorskrivna) som jag så länge borde skrivit,
* köpt träningskort på Friskis & Svettis.

Jösses så trött jag har varit på sistone! Hoppas bara inte att det är någon dum bacill som förirrat sig till min smäckra lekamen!

Idag när jag skulle göra en betalning (via nätet) från ett konto som jag inte använt för betalning på jättelänge, upptäckte jag en pinsam sak. Där fanns en betalning som jag hade lagt in för över ett år sedan, men inte "aktiverat". Jag har ingen aning om vad det är för något, och kontonumret gav mig ingen vägledning. Jag vet inte ens om det är till en privatperson eller ett företag. Jag kan inte minnas att jag fått någon påminnelse ang. detta. Summan var iofs inte så stor, men nog borde man väl ändå ha skickat ut en påminnelse?
Någon där ute som anser sig borde ha fått pengar av mig för över ett år sedan, men inte fått det?

*vågen*
Tintins fröken skall sluta, och hela familjen jublar. Detta kan tyckas något märkligt, med tanke på att jag tidigare lovordat henne. Men det har hänt saker som gjort att vi omvärderat vår uppfattning om henne, och dagens besked om att hon slutar mottogs glatt. Faktum är att det lutar starkt åt att vi misstänker att hon slutar just pga det som hänt.
Så kan det gå.