I ett obevakat ögonblick tog sig Love in i köket.
(Jo, vi har barnsäker grind, men den har han lärt sig öppna för länge sedan. Grinden har förstärkts med ytterligare "låsanordningar" av oss, men sådana petitesser ser han inte som något hinder)
På bara några ögonblick hade han lyckats förstöra hantverksmaterial för tusentals kronor för mig.
Aa!!*#q!*zQ!!
Jag blev alldeles förtvivlad när jag såg förödelsen, och satte mig och grät en skvätt. Nej, om sanningen skall fram, så grät jag inte "en skvätt" - jag grinade ganska rejält.
Ok, en del gick att rädda, men hur kul tror ni att det är på en skala och sitta och sortera uppskattningsvis 20000 småpärlor efter färg.
Fan, musten gick verkligen ur mig. Det var som att jag blivit skjuten mitt i hjärtat av min kreativitet. Men samtidigt fick eländet mig att slutgiltigt bestämma mig; Jag skall verkligen åka till Pride. Jag menar; nu har Love lyckats förstöra så mycket av mitt hantverk, att det är dags att börja förknippa det med positiva saker.

Back on the horse again...!