söndag, 27. juni 2004
look into the shadows and you’ll see the shape of me
Ni kan pusta ut - telefonen har kommit tillrätta!
Det var visst "någon" som hade stoppat in den bakom elementet i vardagsrummet. Nu är den laddad, och vi kan återigen kommunicera med omvärlden. *phu!*

Igår hoppade en katt upp på fönsterblecket i vardagsrummet (en kattherre som fö starkt misstänks vara skyldig oss en hel del i underhållspengar...). Flisan reagerade blixtsnabbt! Hon hoppade upp på fönsterbrädan med ett morrande som kom långt nedifrån magen. Pälsen på ryggen stod rakt upp, och svansen likaså. Utan minsta förvarning kom en kraftig ståle kiss!
Tack och lov, så var fönstret inte öppet så pass mycket att hon kom åt den stackars umgängessökande fadern.
Idag vågade han sig tillbaka. Flisan såg honom inte, så jag visade henne att han satt där. Gårdagens procedur upprepade sig, så det var bara att hämta papper och torka av golvet igen.
Jag har så gott som alltid haft katter i mitt liv, men jag har aldrig sett ett sådant beteende. Eftersom det är en hankatt som kommer, så borde hon ju inte känna behov av någon catfight. Men det kanske är en kombination av revirpinkande, försvar av ungarna och uttryck för att hon inte är "tillgänglig"?
Någon som vet?

... link (0 Kommentare)   ... comment