söndag, 19. september 2004
Whats the name of the game
Den här dagen blev inte som jag tänkt mig. Men å andra sidan; Vilka dagar blir det?
Tillhandahållandet av arbetskraft vid familjen Truetos nya recidens fick stryka på foten, eftersom Smilla inte är helt kry. Det fick istället bli en soft dag. AG och Smilla småputtrade på hemmaplan, medan jag och Tintin gav oss ut i det ljuva livet.
Ett besök på IKEA gjorde mig en tusenlapp fattigare - och lyckligare. Dessvärre visade det sig vid hemkomsten att den madrass jag köpt inte alls var den madrass jag trodde mig ha köpt. *suck* Så det blir till att åka tillbaka och byta den *suck* Men det smolkade inte till alltför mycket i glädjebägaren. Jag menar; När annars är man så lycklig som när man kommer hem med ett lass från IKEA?

Efter besöket på IKEA gick vi lite på stan. Tintin ville prompt gå in på Game (surprice.?!) och titta på spel. Det visade sig att ett av de spel han trånade efter fanns på begagnatmarknaden.
Pappa har sagt att jag kan få köpa det när jag har råd sa han, och jag litade (med all rätt) på honom.
(Själv har jag noll koll på lämpligheten i spel, kontra ålder)
Eftersom spelet nu, som sagt, fanns till andrahandsförsäljning, så kändes det som ren idioti att vänta. Varför vänta tills Tintin sparat ihop pengar (och det kostar 649:-) när man nu kunde få det för 129:-. Jag slog till, trots att Tintin protesterade. Detta var inget han hade väntat sig, och han oroade sig för om mina pengar nu skulle räcka till de nödvändiga utgifterna ;)

Sedan var det dags för ett besök hos faster E. Vi åt köttbullar och Tintin sålde jultidningar ;)
Några timmar av trivsamt umgänge förflöt.
Gissa om jag tappade hakan när faster E hämtade tre mössor (två killmössor och en tjejmössa), och sa Det här är från A (Tintins biologiska pappa) till barnen.
Jösses!
Oftast har han låtit både Tintins födelsedagar och jul passera utan att bry sig. Nu - helt utan anledning - gav han något. Och inte bara till Tintin, utan även till Love och Smilla!
Vilka är hans avsikter? Vad skall jag tro?
Han vet ju - om än bara undermedvetet - att en absolut förutsättning för att han skall ha ett umgänge med Tintin är att han lämnar rena (drogfria) urinprov under en längre tid. Är han redo för det? Jag är allt annat än säker.
Samtidigt inser jag ju att han är den sista människa jag skall ge en sista chans. Han är Tintins biologiska pappa, och det kan ingenting ändra på.
Och främst måste jag se till Tintins behov. A valde (om än inte frivilligt) på ett tidigt stadie att inte vara Tintins pappa.
Jag träffade AG när Tintin var tre år, och han bestämde själv att AG var hans pappa (det var ingenting vi båda vuxna hade tänkt "påtvinga" honom). Och det har han blivit på alla plan; Han skäller, älskar, tillrättavisar, läser godnattsaga, leker, uppmanar, spelar fotboll, förmanar och spelar TV-spel.
AG är Tintins pappa, och det kan inga biologiska fakta i världen ändra på!
Jag har alltigenom sedan Tintins födelse varit extremt noga med att låta honom veta vem som är hans pappa. Jag har varit minst lika noga med att inte svärta ned bilden av hans pappa (jag vägrar vara så låg att jag låter min bild av honom påverka Tintin. Tvärtom, så har jag nog gett A ett oförtjänt positivt intryck). Jag har helt enkelt nöjt mig med att besvara Tintins frågor på en neutral basis.
Jag försöker tänka positivt, och vill gärna se dagens gåvor till barnen som ett första trevande steg. Men jag är tyvärr långt ifrån övertygad.
Om jag ser det hela krasst, så tror jag snarare att det är något A anser sig "måste" göra, bara för att vi har kontakt med faster E. Jag menar; En förutsättning för att han och Tintin skall träffas är ju att han lyfter telefonluren. Och innan vi når ens dit återstår oceaner att korsa.

Vi kom hem betydligt senare än avsett, och jag var trött som en tok.
Det blev en hastig mysmiddag. Hastig, eftersom både Tintin och AG sedan var tvungna att rusa in i Tintins rum och fortsätta spela.
Nu återstår väl inte så mycket mer än nattmössan och da Vinci kodoen.

... link (0 Kommentare)   ... comment