Jag har bytt namn.
Nej nej, ni behöver inte oroa er, jag heter fortfarande theWitch här på nätet, och så kommer att förbli. Men namnet i prästbetyget är utbytt.
Detta är knappast någon nyhet, då det hände för över 20 år sedan.
Redan när jag gick i sjuan hade beslutet växt fram. Jag var verkligen inte den person som mitt dåvarande tilltalsnamn sa (även om jag inte kan precisera vad den personligheten skulle vara). Nej, jag var och är en Åse. Alltså klargjorde jag för alla i min omgivning (familj, skola, släkt och vänner) att jag from nu inte skulle svara på något annat tilltal än Åse (och det gjorde jag inte heller). Och det gick förvånansvärt smidigt att få omgivningen att acceptera det.
Så snart myndighetsåldern infunnit sig kvistade jag iväg till pastorsexpeditionen (på den tiden behövde man inte blanda in PRV) och bytte namn även på papperet. Det var ingen stor grej, eftersom jag sedan flera år verkligen hette Åse. Enda skillnaden var att jag inte behövde "tänka till" varje gång jag skulle skriva min namnteckning, och istället för att skriva det-där-namnet-som-verkligen-inte-var-jag, kunde jag skriva Åse.

Jag har många gånger genom åren (med mitt nuvarande namn) fått frågan om jag är från Norge (alt. Danmark). Jag hade inför mitt namnbyte aldrig reflekterat över att jag skulle få den frågan, men jag inser naturligtvis i efterhand att den kan ha viss relevans.
Men nej, jag har - så vitt jag vet - inga anknytningar till våra skandinaviska grannländer (om man inte räknar det faktum att min pappa är gift med en norska, men det kan väl knappast ses som ett motiv i detta sammanhang, inte minst med tanke på att "jag blivit jag" långt innan de tu träffades).

Ett av alla de tillfällen då jag fått ovanstående fråga var första gången jag träffade AGs kompisar.
Jag var hos AG i Örebro (såklart), och vännerna var nog lite nyfikna på vad det var för kvinna från den något äldre generationen (utflyttad Örebroare dessutom, bara en sån sak är ju suspekt!) som lyckats kollra bort den stiliga ynglingen. Det visade sig att de skulle få sitt svar under en kräftskiva.
Detta utspelade sig nämligen i augusti -99, och ett par ur gänget inbjöd till nämnda skaldjurspartaj. Bäst som vi satt där och sörplade på kräftorna kom så den oundvikliga frågan (uttalad så att alla hörde det)
- Jaha, Åse... kommer du från Norge?
- Nej, det gör jag inte.
- Från Danmark, då?
- Nej, inte det heller.
- Men ditt namn låter lite norskt... eller danskt...
- Ja, men jag har inte alltid hetat Åse. Jag har bytt namn.
- Varför gjorde du det?
- För att jag tyckte att mitt förra namn var otroligt fult, och jag kunde inte riktigt identifiera mig med det.
- Jaha, vad hette du då??
- Det vill jag inte säga, för det var så jävla fult.
- Jo, kom igen. Säg vad du hette!
Nu uppstod ett svårt dilemma. Alla närvarande lyssnade nämligen till konversationen, och en av dem bar namnet som jag just ratat å det grövsta. Jag kunde ju inte falla till föga, och säga som det var. Samtidigt låg kravet i luften - Jag var tvungen!
- Nej, jag vill inte säga vad jag hette.
- Jo, kom igen nu. Vad hette du!?
Febril tankeverksamhet. Hur löser jag detta?
- Ok, då. Jag hette Åke.
Allmänt asgarv, och inga följdfrågor (däremot diverse pikar mot AG, men det är smällar han fått lära sig att ta).

Weblogs säger sig vara En samlingsplats för nordiska bloganvändare med diskussioner, helpdesk och nyhetsaggregering. Allt praktiskt förpackat i samma skal. Texten på indexsidan är gammal som gatan, och har sett likadan ut sedan jag besökte sidan första gången. Topplistan är rent löjlig, och fyller ingen som helst funktion. Vad jag förstår, så är helpdesken och diskussionsforumet att jämställa med ett rent skämt. Siten underhålls inte, helt enkelt.
Men - den fungerar ypperligt som pingverktyg, vilket också är vad jag uppfattar att man använder den till. Att de där "bonustjänsterna" inte fungerar kanske inte gör så mycket, inte minst då det heller inte verkar vara användarnas främsta syfte med siten.

Av någon för mig obegriplig anledning, går ändå drevet. Och de som sällar sig till drevet försitter inte minsta chans att tala om hur illa man tycker om Weblogs.
I samma andetag som man spyr galla över Weblogs, så sprider man rosenblad över andra pingtjänster. Det har jag väldigt svårt att förstå, eftersom dessa andra pingtjänster tillhandahåller samma service som Weblogs - nämligen möjligheten att pinga. Jag har åtminstone inte sett diskussionsforum edyl på andra pingsiter.

Något annat iögonfallande är att en hel del av de som klagar på Weblogs ändå själva pingar där. Och de som har slutat pinga kan tydligen ändå inte hålla sig därifrån (kanske vill man hålla koll på de klagovänner som har den dåliga smaken att fortsätta pinga?).
Jag kan inte förstå att man ens lägger ett uns av energi på något man ogillar. Varför gör man det? Varför låter man Weblogs ta ens tid, engagemang och energi när livet har så mycket annat att erbjuda? Eller har det inte det?

Sedan har vi ju nästa hatargument; Weblogs pingas/har pingats av porrsiter!
Jag kan knappast påstå att jag har någonting till övers för sådana siter, och jag kan uppriktigt säga att jag heller inte uppmärksammat dessa pingningar. Det kan ju förvisso bero på att jag kollar mina favoriter, och lämnar resten åt sitt öde.
Ok, ibland har det hänt att jag på måfå klickat på en för mig okänd sida som pingats, men inte någon gång har jag "lyckats" hamna på en porrsite. Däremot har det hänt att jag ibland hittat små guldkorn, som jag antagligen inte skulle funnit annars.
Och oavsett vad jag anser om porr, så är det inte förbjudet. Visst, jag vill inte bli sammankopplad med porrsiter, men det tror jag inte ens i min vildaste fantasi att jag blir heller. Förhoppningsvis blir jag heller inte sammankopplad med siter som driver en politiskt åsikt som ligger långt ifrån mig egen, och som pingar på samma ställen som jag.
Att avstå från att pinga siter som inte är politiskt korrekta framstår som oerhört ihåligt. Men om någon gör det valet, så har jag inte någon direkt åsikt om det. Jag utgår bara från att man, i konsekvensens namn, även avstår från att skriva i gästböcker/delta i mailinglistor osv som inte till 100% överensstämmer med de egna åsikterna och värderingarna.

Och sedan då, om/när man lyckats i sitt uppsåt att utplåna Weblogs från internets existens, vem står då på tur? För visst finns det väl fler siter som upprör, även om de befinner sig inom lagens ramar (för att inte tala om alla som ligger utanför!).
Det är knappast någon risk att man blir sittande sysslolös, bara för att man lyckats i sitt uppsåt med Weblogs.
Låt kvasten gå!

Jag läste (på en mailinglista, har jag för mig) att Weblogs pingas/har pingats av någon barnporrsite, och det anser jag vara ett stort problem. En av mina första reflektioner är att det är mer än lovligt korkat av personerna bakom siten att pinga densamma. Jag trodde i min enfald att man ville undvika offentlighetens ljus, och sökte sina likasinnade på på mer ljusskygga vägar. Men vad vet jag, att pinga är kanske ett desperat skrik om att bli upptäckt, och få hjälp?
Jag har personligen missat även dessa pingar, men jag tar för givet att personen/personerna som uppmärksammat det gjort en polisanmälan. Att/om denna site ligger på en utländsk server (vilket den väl antagligen gör) är knappast en anledning att avstå från att anmäla. När det gäller barnpornografi samarbetar den svenska polisen med Interpool, och min uppfattning är att man unisont ser mycket allvarligt på dessa brott.
Att avstå från att göra en polisanmälan när man upptäcker barnpornografi är i mina ögon ett lika stort brott som barnpornografin i sig!