Gårdagskvällen var en av de bästa jag någonsin upplevt (känns det som, iaf). Love och Smilla somnade snällt, och i hyfsad tid. Tintin och AG försvann in i Tintins rum för att spela X-box, och så såg jag inte dem mer på hela kvällen.
Själv satte jag mit i ett tyst vardagsrum, upplyst av stearinljus och granens belysning. Jag lutade mig tillbaka i fåtöljen, och ett glas vin stod intill mig. I handen hade jag Mellan sommarens längtan och vinterns köld av Leif GW Persson. Och så började jag läsa.
Åh, så underbart! Det var så otroligt länge sedan jag kunde ägna mig åt denna livsnödvändighet, och jag njöt i fulla drag. Jag har inte kommit tillräckligt långt i boken för att kunna avgöra om den är bra eller ej, men karln sitter ju inne med tillräckliga kunskaper för att kunna skriva trovärdigt. Dessutom är han ju inte direkt tappad bakom en farstu, om man säger så. Jag ser fram mot fortsatt läsning.

Idag tog vi en promenad till vårt köptempel. Tintin har varit duktig och sparat pengar, och dessutom fick han lite extra tillskott i julklapp. Det blev alltså en sväng in på Power, där han köpte ett Harry Potterspel till X-boxen. Han var helt inställd på att betala kalaset själv, men framme vid kassan bestämde jag och AG oss för att bidra med en hundring. Dels eftersom han varit så duktig och sparat, men också för att (förhoppningsvis) stimulera sparivern ytterligare.
Sedan blev det en liten sväng in på Coop Forum, och där fick jag oförberett prya som lokalvårdare. Love serverade nämligen en riktig fontänspya vid grönsaksdisken. AG kutade iväg med vagnen in bland läskmontrarna, och det blev en ca 10 m lång "spybana". Jag fixade fram hink och svabb, och så var det bara att sätta igång och städa.
Efter avslutad köprunda gick AG, Love och Smilla direkt hem, medan jag och Tintin gick förbi hemma hos en vän som är bortrest, för att vattna hennes blommor. Till min stora förvåning och glädje hittade jag en julklapp till mig på köksbordet :)
Jag slet upp paketet direkt när jag kom hem, och det visade sig innehålla en jättefin fittavla! Tack!

Love & Smilla sover och AG & Tintin spelar X-box. Det är alltså läge att sätta sig tillrätta med boken igen!

Sitter vid datorn (var annars!?) med ett välbehag i kroppen. Julafton är i många delar till ända, och sammanfattningsvis måste jag säga att det känns som en bra julafton.
Men nu skall jag väl inte gå händelserna i förväg, utan ta det i kronologisk ordning eftersom jag inte bloggat på ett par dagar.

I måndagens snöstorm lyckades farfar m. sambo - mot alla odds - ta sig hit från Stockholm med hjälp av SJ. Vi fikade och umgicks en stund innan farfar m. sambo tog med sig AG och Tintin till Gränby centrum. Där inhandlades en av farfars julklappar (han hade ett par kassar med sig också, men de skulle levereras av Tomten) till Tintin (och de andra barnen!) - nämligen en TV med video. Tintin blev överlycklig, eftersom han så hett önskat sig just en TV.
När farfar m. sambo hade satt sig på tåget åter hem till Stockholm kom Sandra och barnvaktade Love och Smilla medan jag och AG lånade Mariannes bil och for ut och brände några tusingar. Tintin lekte med Isabelle under tiden.
När vi kom hem var det Mariannes tur att ta bilen och fara iväg mot köpcentrat.
Igår gick hela dagen åt till julförberedelser. Framåt kvällskvisten lånade vi återigen Mariannes bil för att åka och handla det sista (en gång till! - vilket visade sig bli en fullpackad bil!).

Och idag var det då äääntliiigen julafton. Barnen var uppe i ottan, och hittade morgonpaketen som Tomten varit här och lagt under granen inatt. Dessa visade sig innehålla Nisse-utstyrsel till Love och Tintin, samt en tomteklänning till Smilla. Dessutom fanns det visst några paket med godis.
För min och AGs del blev det sovmorgon, eftersom vi ägnat natten åt att slå in paket och fixa skinkan.

För ett par dagar sedan undrade Marianne om vi bara skulle sitta hemma och häcka på julafton, och det skulle vi ju, så då föreslog hon att vi skulle äta och dela ut paket tillsammans. Det var ett bra förslag, och så fick det bli.
Efter (den sena) frukosten var det alltså bara att ta itu med att fixa maten vi skulle ta med oss (det fick bli någon form av knytis, för vi kunde ju inte komma tomhänta).

Jag kan inte påstå annat än att det gemensamma firandet var trevligt, behagligt och avslappnat. Tomten kom inte, eftersom han hade så otroligt mycket att göra. Men han ringde och talade om att han lämnat klapparna utanför dörren, så alla barnen var nöjda. Love hade säkert fascinerats av Tomtens uppenbarelse, men risken för att Smilla hade blivit hysterisk är överhängande. Barnaskaran i övrigt har obönhörligen slutat tro på Tomten.
Utan att blinka, bestämde jag och AG så snart vi kom hem, att vi skulle bjuda in Marianne, Sandra och Isabelle till nyårsmiddag.

Jag har "alltid" varit fast beslutad att inte umgås med grannar (och så har det varit!). Jag kan liksom inte se någon mening i att springa och fika och skvallra bara för att man råkar bo intill varandra. Bara tanken har gett mig sura uppstötningar.
Nu sitter jag här och inser att denna hårdnackade princip gjort att jag "förlorat" 4-5 år med Marianne! Hon är en av de bästa människor man kan tänka sig! Hon är Loves "avlastningsperson" (bara en sån sak!), och dessutom har det visat sig att vi är otroligt lika i mångt och mycket.
Tack och lov att livet bjudet på insikter under sin gång!

Julklapparna då? Jodå, att döma av barnaskarans reaktioner, så föll de i god jord. Vi trixade lite, så att X-boxen blev det sista paketet Tintin öppnade. Behöver jag ens kommentera hans reaktion?
Love var överlycklig över alla traktorer och lastbilar, och Smilla lullade ömmande omkring med dockorna och gosedjuren.
Jag själv? Jo, tro det eller ej, men tydligen har jag varit så snäll att Tomten kom ihåg även mig. Jag fick en fleecerock (vilket var föga överraskande, eftersom jag var med både när den inhandlades och slogs in) och The Essential av och med Simon & Garfunkel (vilket jag också hade starka misstankar om, eftersom jag tjatat övertydligt). Utöver detta fick jag några skämma-bort-mig-produkter.
AG, då? Tja, han fick... han fick... han fick ett örhänge...

Love och Smilla sover sedan ett par timmar. Tintin har tittat på en Tintinfilm som Tomten kom med, och nu sitter han och spelar X-box (vad annars?). Jag undrar när han kommer att somna ikväll, och för att inte tala om; när han vaknar imorgon.


Om vi någonsin, mot alla odds, in someones dreams, skulle få barn igen och det skulle vara en kille, så skulle han få heta Dexter sa jag till AG.
Dexter!??!? vrålade AG. Du - vi skall inte ha fler barn konstaterade han frankt.

Jisses, det är verkligen snöstorm ute! Det har snöat hur mycket som helst idag, och det fortsätter snöa. Sett från den här sidan av fönstret, så ser det faktiskt riktigt mysigt ut.
Det var inte riktigt lika mysigt när jag skulle ta mig hem till Shw. Jag tänkte i min enfalt att cykelbanorna naturligtvis skulle vara plogade (och jag tog inte med vinden i mina beräkningar), så jag slängde glatt upp mig och Tintin på AGs cykel och trampade iväg. Jag kom fram till slut, även om jag badade i svett. Det var en pärs att ta sig dit.
Det blev några timmars trevligt umgänge innan det var dags för Carra att ge sig av hemåt. När J skulle skjutsa henne till flygbussen tänkte jag att det var dags för mig och Tintin att trampa hem. J erbjöd sig att skjutsa oss istället, och en titt på all snö som fallit under tiden vi var där fick mig att inse att det nog var ett klokt alternativ. Cykeln fick stanna kvar i cykelförrådet, och vi åkte varm och gosig bil istället.

Smilla var grymt seglivad vid nattningen idag (eller igår, beroende på hur man nu ser det). Det enda som funkade (till slut) var att hela familjen låg, och det var släckt i hela lägenheten. Då var iofs klockan så pass mycket att det för normalt folk ändå var dags att gå och lägga sig. Jag sov ett par timmar, och vaknade pigg för en stund sedan. Det känns inte som att jag kommer kunna sova mer inatt, men jag vet att jag borde. Det är en hel del som skall hinnas med imorgon (idag).
Barnens farfar och hans sambo kommer och hälsar på. Dessutom måste vi handla det sista inför julen. Jag funderar på att kolla om vi kan låna Mariannes bil (jag vägrar, som sagt, sätta mig i vår bil innan den varit på verkstaden). Om det funkar, och om Sandra kan vara barnvakt, så kan ju jag och AG sticka ut och trängas lite.