Se på 20-25-åringarna som helrakar sina kön och påstår att de gör det för sin egen skull. Det är det ingen som gör! Det är dessutom ohygieniskt, ofräscht, och det gör ont när det växer ut och skaver när man har jeans läser jag i en intervju med Emma Hamberg.
Ok, det må så vara att jag inte befinner mig i åldersgruppen 20-25, och att jag aldrig ägt ett par jeans. Men jag gör ändå stora ögon när jag läser detta. Jag rakar mig (om än inte helt och hållet), och jag gör det just för att det känns fräscht och hygieniskt! Det har aldrig någonsin slagit mig, inte ens i min vildaste fantasi, att min partner skulle ha några åsikter om detta (som jag skulle kunna vara intresserad av).
Jag rakar mig under armarna av samma anledning; Det känns fräscht! Jamen, även om man inte svettas så arbetar ju svettkörtlarna, och en ofräsch lukt uppstår/kan uppstå.
Den som ev. har/haft någon åsikt om mitt rakande skulle onekligen få veta var dörren är. Detta har dock inte hänt.
De 20-25-åringar jag känner/umgås med må kanske inte utgöra något statistiskt urval, men jag kan gå i god för att ingen av dem skulle raka sig (i den mån de nu gör det) för någon annans skull.
Jag kan heller inte se detta med rakande/icke rakande som någon "kvinnosaksfråga". Lika lite ser jag bärandet/icke bärandet av BH som någon "kvinnosaksfråga" *minns 70-talets brinnande BH-bålar*
Jag använder till 98% inte BH, och det är bara för att... tja, jag inte känner för det. Vid de tillfällen jag använder BH, så gör jag det enbart för att jag känner för det!
Jag minns att jag och Jerry diskuterade bröstens förändringar vid graviditet/ammning. Vaddå har du fått större bröst? frågade Jerry. Nej, men längre svarade jag.
Gör allt detta mig ur "kvinnosakskvinnasynpunkt" rätt i vissa sammanhang, och fel i andra?
Emma Hamberg verkar vara en omdömesgill människa i andra sammanhang, så jag hoppas att intervjutexten var kraftigt förkortad, och att hon kanske tom var felciterad. Eller så handlar det bara om att hon pratar om helrakade kön, medan jag pratar om delvis rakade (vi kanske inte snackar om samma sak, helt enkelt). Eller så har jag bara fel i mina tankegångar (fine with me!)

Jag inser plötsligt att mitt läsande tar myyycket längre tid än tidigare (och då menar jag inte pga de rent praktiska omständigheterna). Jag, som brukat vara en snabbläsare av stora mått, tar plötligt god tid på mig. Jag undrade varför, men så kom insikten;
Eftersom läsandet är så exklusivt för mig i nuvarande situation, så är alla mina sinnen öppnade och törstande. Jag "äter" boken. Känner på den - såväl fysiskt som mentalt. Jag njuter av att sitta i det halvdunkla skenet från stearinljus och julgran.. Jag smakar och luktar på orden. Jag stannar upp och ler - kanske inte nödvändigtvis över bokens innehåll, men över min möjlighet att läsa. Jag njuuuter!
Och jag låter njutandet ta sin tid!

Har jag förresten berättat om vår julgran? Nej, jag tänkte väl det.
Tanken var väl att den skulle se ut som vanligt (vad annars?) med en traditionell ljusslinga. Men så blev det inte, för i sista stund (läs: under shoppingen på Rusta) bestämde vi oss för att den skulle dekoreras med en ljusslinga med kulörta lyktor. Det blev mer lyckat än vi vågat tro, dvs kanonbra! I vår köpiver slet vi även med oss två "ljusgardiner" som - i form av olikfärgade stjärnor - nu lyser upp fönstren i vardagsrummet.
Att julgransslingan gick att ställa om i åtta olika blinkfrekvenser (förutom det ständiga sken vi genast knappade oss fram till) lyckades vi snyggt undanhålla för barnen. Det tog nästan ett helt dygn innan Love hade genomskådat oss.
Nu vaknar vi, mer eller mindre, varje morgon till ett blinkande som kan framkalla epilepsi även hos den mest härdade.

Innan jul var det lite si och så med vintervädret. Men den 22-23:e snöade det ordentligt, och det blev en sådan där "julkortsfin" jul. Det höll sig över julafton, och sedan regnade och töade allt bort. Imorse när vi vaknade hade det kommit ett litet puderlager med snö. Under dagen har det sedan snöat rejält, och nu ser det återigen ut som ett julkort.
För barnens skull hoppas jag att det håller i sig ett tag, så att de kan åka pulka och fara runt in snön. För min del är det väl också ok med snö, om jag får sitta inne (gärna med öppet fönster) i en fåtölj i sällskap av en filt och en bok.

Allting går att sälja med mördande reklam - kom och köp konserverad gröt
Carina skriver om något jag själv tänkte skriva om härom dagen; Sockervadd på burk!
Tintin kom hem med en burk för några dagar sedan, som han hade fått av grannen. Jag tittade skeptiskt på den. Vred och vände. Cotton fluffy, kunde det vara något? Jodå, visst smakade det sockervadd, även om denna var smaksatt med jordgubbssmakämne (eller nåt sånt). Men jag tror inte det är något jag kommer köpa själv, för jag håller med Carina om att sockervadd hör hemma på marknader och tivolin.
Dessutom skall sockervadd inte vara smaksatt i diverse olika kulörer! Basta!

Idag har det varit lätt att hålla sig för skratt... När Love är hemma flera dagar i rad, så uppstår ett eskalerande kaos. Idag har det varit så nära bristningsgränsen man kan komma.
Vid sextiden gick AG upp och pratade med Marianne. Sedan kom han ner och packade en övernattningsväska, och så återvände han upp till Marianne med Love (det var alltså inte AG som skulle sova där!).
Det är en obeskrivlig skillnad att äta middag med eller utan Love. Nu kunde vi sitta tillsammans under hela måltiden, och prata med varandra! Decibelltalet och tempot har varit ganska behagligt under kvällen. Isabelle kom ner och spelade TV-spel med Tintin, och sedan gjorde vi tvålar. AG gick upp till Marianne och fyrdubblade minnet i deras dator, och så lämnade han någon Simsskiva till Sandra (äldsta dottern).

Nu skall jag krypa upp i fåtöljen med min bok, och smutta på ett glas Apple sourze!

Även denna dag har förflutit utan några större händelser.
När vi vaknade imorse hade Love och Smilla varit igång en stund, och hela köksgolvet var täckt av vatten... Det var bara att plocka fram hink, svabb och golvskrapa, och med ett glatt jajamensan på läpparna börja sanera.
Dessutom hade de blandat O'boy (=gjort slut på all mjölk och allt O'boypulver) lite varstans i lägenheten.

För att ta död på de falska husmorsrykten som florerar, så kan jag berätta det olyckliga slutet om julgodiset som jag så entusiastiskt gjorde dagarna före jul;
Jag gjorde ju klart godiset, och det var bara att ställa in det i kylen några timmar, för att sedan doppa det i smält choklad/rulla i kakao. Men timmarna blev dagar, och där har de där plåtarna med det nästan-färdiga-godiset stått och trängts med skinka, senapssill och Janssons frestelse.
Idag fick jag nog, och slängde skiten!

Love och Smilla är helt övertygade om att majs heter majsbajs, och ingenting annat! Vems fel kan det vara? :)
De blir väldigt irriterade om man försöker rätta dem; Det heter ju majsbajs!!

Jämfört med andra 3½ åringar ligger Love fortfarande lite efter i sin språkutveckling (vilket må vara fullt förståeligt då han i princip var döv de första 3 åren). Men jämfört med sig själv fortsätter han med sina ständiga tusenmilakliv. Idag kramade han mig och sa för första gången Mi (="jag") ässka mamma!
Behöver jag säga att mitt hjärta rann över.

Förra veckan lyckades jag missa FredagsFyran helt. Den här veckan nöjer jag mig med att leverera svaren för sent.
Temat är Mer jul

1. Julmat eller julklappar?
Julmat, inte tu tal om den saken!
2. Säg en trevlig present du fick?
Jag fick faktiskt bara trevliga julklappar. Men jag säger väl fleecemorgonrocken då, eftersom det är den jag använt flitigast hittills.
3. Vad är din favoriträtt på julbordet?
Fasen så svårt. Trots att jag funderat en lång stund, så kan jag inte ge något ordentligt svar. Den där räkomeletten (som väl egentligen inte är någon direkt julmat) vill jag inte vara utan. Skinka - förutsatt att den serveras med Korvgubbens grovkorniga, sötstarka senap! - är omöjligt att låta bli. Och det skulle kännas halvdant utan gravad lax och ägghalvor.
Det är nog enklare att nämna rätter som jag hoppar över; Lutfisk, dopp-i-grytan, sylta och ål.
4. Skönt att det är över? (nästan)
Ärligt talat, så har det inte varit speciellt jobbigt. Jag trivs ganska bra med dessa "dagar i ingenmansland", där jag kravlöst bara kan vara.