Äntligen har skola och lekis börjat igen!
I ärlighetens namn kan jag säga att varken jag eller AG gjort så många knop idag. Till vårt försvar måste jag säga att vi verkligen varit i vår fulla rätt att pusta ut efter jullovet. Det är, som sagt, ingen barnlek att ha Love hemma många dagar i sträck. Men börjar vårt återtåg till det normala (normala för oss, iaf) igen.

Tintin tog med sig kompisen Aram hem efter fritis. De försvann genast in på Tintins rum för att spela X-box, och vi såg dem bara när det var dags att äta. Imorgon skall jag hämta Tintin och Aram lite tidigare från fritis. Vi skall gå på biblioteket, och titta lite på stan. Om grabbarna får som de vill, så verkar det som att vi skall besöka något snabbmatshak också.
Den skola Tintin går på är enda Waldorfskolan i Uppland. Därmed har den ganska stort upptagningsområde, och en del klasskompisar kan bo många mil bort (även om övervägande del ändå bor i Uppsalas tätort). Aram, som verkar ha blivit Tintins bästis i klassen, bor dock inte långt härifrån. Det är cykel- och promenadavstånd, och det underlättar ju för dem när de vill leka på fritiden.

Förutom mitt stadsbesök med ynglingarna, så får väl morgondagen gå åt till att handla och städa. På lördag skall vi nämligen ha en liten taco-bjudning här. Maja kommer ända från Lund, och det skall bli superkul att äntligen få träffa henne irl. Lilla Mysan kommer också. Henne har jag träffat en gång tidigare, och det var precis när hon påbörjade sina veterinärstudier i höstas.
Jerry kommer och går som en katt här, men det gör honom inte mindre välkommen! Jag hoppas att även Shw kan komma. Dobby-Darling skulle visst ha myskväll med en av sina favoritkillar, så jag har full förståelse för att hon inte kan komma.
Hela barnaskaran är hemma, så det blir en lugn tillställning. Vår förhoppning är dock att Love och Smilla skall somna i hyfsad tid. Tintin kommer väl att sitta och spela TV-spel. Och även om han inte gör det, så brukar han inte vara till något större besvär.
Eftersom Tintin fyller år på lördag, så får vi väl låtsas att samkvämet delvis är till hans ära :)
Om någon skulle råka komma över det Belgiska myntet, så är jag mer än mycket intresserad av att köpa det!

Jag packade in barnaskaran i overaller, vantar, kängor och mössor, och så gav vi oss ut på en promenad med Shw som mål. Smilla och Love satt i vagnen, medan Tintin skuttade i varje tänkbar snödriva.
Jag måste säga att det var en riktigt skön promenad, och jag tänkte i något svagt ögonblick att jag nog borde ta mig en promenad varje dag. Vi får se hur det blir med den saken.
Hemma hos Shw hade jag väntat mig ett vanligt kafferep, med lite skvaller samt utbyte av såväl bantningstips som kakrecept och stickbeskrivningar. Men bordet var mer festligt dukat än så, och min hjärna började jobba för högvarv. Hade jag missat att det var en högtidsdag? Att inte Shw eller sönerna hade födelsedag, det hade jag koll på. Men J kanske..? Hans bemärkelsedag har jag, skam att säga, ingen koll på.
Jag frågade om det var kalas, men fick bara något kryptiskt mumlande till svar. Vi satte oss till bords, och från ingenstans dök det upp en tårta på bordet. Innan jag visste ordet av så sjöngs det Ja må hon leva, och jag satt som en fågelholk!
Det visade sig att det var jag som firades på min ofödelsedag!
Förutom tårtan och skönsången, fick jag även fina paket, och jag blev uppriktigt rörd över mina fantastiska vänners underbara tilltag. Tack än en gång, hela "familjen Shw"!

När jag kom hem gruffade jag lite på AG, eftersom han inte uppmärksammat att jag inte fyller år idag. Men han skrattade bara, och mumsade glatt i sig tårtan jag fått med mig hem till honom.

Underbara vänner och en fin älskling måste vara den bästa medicinen, oavsett vilken krämpa man än kan tänkas lida av.
Jag är otroligt lyckligt lottad!

Uppsalas landshövding har visst varit på pickalurven och gruffat med konstapeln. Jojo, så kan det gå. Själv hävdar han visst att han varit spik nykter, eftersom han nyligen varit förkyld. Jag baxnar över det uttalande han gjort i en av rikstidningarna Jag hade bara druckit två glas vin vid åttatiden, så vid tolvslaget hade jag 0.000 promille. Om karln verkligen tror att man når 0 promille så snabbt, så hoppas jag verkligen att jag inte möter honom när han är ute och kör bil!
Att döma av polisrapporter och privatpersoners iakttagelser, så verkar det dock som att Björk varit törstigare än han själv påstår.
Han har nu blivit JO-anmäld av en privatperson, eftersom han med stöd av sitt ämbete försökte dirigera polisens insatser. Fortsättning lär följa.

Bäst som jag lufsade omkring här i mina svettiga myskläder (AGs fleecetröja och mina långkalsonger) ringde det på dörren. Jag visste inte riktigt om jag skulle öppna, eftersom jag verkligen såg sjukdomseländig ut. Men jag kände mig lite vågad, så jag chansade. Utanför stod underbara Shw med ytterligare påfyllning till barnens garderober.
Jag fylls av en harmoniskt värme när jag tänker på vilka fina vänner jag har. Om det hade varit grannen som stått utanför, så hade jag velat sjunka genom jorden över min ynkliga uppenbarelse. Men nu var det en vän som stod där, och jag struntade i att håret var fett, hyn fnasigt torr och munsåret nyss insmort med zinkpasta.

Framåt kvällskvisten tröttnade jag på att vara sjuk. Jag tog mig ett mysigt skumbad, och tvagade bort ynkligheten. Det lyckades ganska bra, även om halsen inte är helt ok än. Men nu är jag på benen igen och det är tur, för imorgon skall jag gå på kafferep!

Halsen värker som om jag hade skrubbat den med en stålborste. Större delen av gårdagen tillbringades under täcket, och om jag inte blir bättre så får jag nog masa mig iväg till tant doktorn.

Jag har, av förklarliga skäl, inte så mycket att rapportera.
Kreativiteten pockar på, och igår slogs jag av tanken att jag kanske borde sticka ett par sockor! Jag har aldrig stickat sockor i hela mitt liv, och har ingen aning om hur man gör. Men sådana problem är ju världsliga!
Jag vet en annan klimakteriekossa som är en hejare på att brodera. Vi kanske kan starta syjunta!