Efter årtionden av stötande och blötande, så beslutade kommunfullmäktige för några veckor sedan att bygga ett konsert- och kongresshus - Musikens hus - här i Uppsala.
Det kan ju vid en första anblick te sig som en trevlig satsning, och det är det nog också. Det som förvånar mig är att man tar ett sådant beslut utan att ha finansierat det. 590.000.000 beräknas kalaset gå på, och man har väl inte pengar till mycket mer än entrémattan (om ens det). Men byggas skall det.
Knappt en vecka efter att ovan nämnda beslut togs, gavs en liten hint om hur finansieringen skulle gå till. Då la man nämligen ett förslag om att avgiftsbelägga den öppna förskolan i kommunen! På så sätt skulle man skrapa ihop en mille.
Undrar just hur man skall få ihop de övriga 589.000.000? Skippa skollunchen för eleverna? Avgiftsbelägga boklån? Lärarlösa lektioner redan på lågstadiet? Avgiftsbelägga skolskjutsarna? Dra ner på maten på äldreboenden? Eller ännu bättre - stänga alla äldreboenden!
Jo fan, det går nog att skrapa ihop hela summan, bara man har den rätta viljan.
Allvarligt talat, om dessa beslutsfattare sköter sin privata ekonomi på samma sätt som man sköter kommunens, då hoppas jag innerligt att de å det snaraste får varsin god man utsedd!

Ovan nämnda bygge skall gå av stapeln i ett kvarter som idag till hälften består av en parkeringsplats. Andra hälften av kvarteret består av 150 år gamla hus.
Om du frågar mig, så är dessa några av de vackraste husen i stan - trots att man låtit dem förfalla totalt de senaste åren. Varje gång jag passerat husen har jag undrat varför man inte rustat upp dem. De skulle onekligen ha kunnat bli något av det mest attraktiva stan kunnat erbjuda.
För ett par nätter sedan eldhärjades (som av en händelse) dessa hus. Nu återstår väl inte så mycket mer än att frakta bort det som blev kvar.

Hantverkandet fortsätter.
Jag hade planerat att bedriva försäljning under Pridefestivalen, men efter att jag fått en förteckning om vad marknadsplatserna kostar måste jag nog tänka om.
Men jag vill ju verkligen... Det finns möjligtvis inte någon där ute i sybervärlden som kan tänka sig att dela en marknadsplats på Pridefestivalen med undertecknad?

Imorgon fyller Tintin 8 år!
Grattis min älskade gulleplutt!

Några dagar har gått, så det är väl dags för en uppdatering.

Jodå, vi kom iväg till Stockholm, men av den planerade barnfriheten blev det inte ens en fingertutt...
Det känns så ledsamt. Vi har aldrig någonsin varit barnfria, och hade sett fram mot detta något så enormt obeskrivligt mycket. Det kanske är på sin plats att jag klargör att jag inte ser det som någon "rättighet" att vara barnfri, men det var något vi behövde så väl. Att vi skulle träffa våra innerligt kära vänner gjorde ju inte vår längtan mindre.
Men ödet ville annorlunda.

Nåja, till Stockholm kom vi, och Smilla hade vi med oss.
Vi strosade runt lite tillsammans med r2, M, Shw och Siv. Småpratade och trivdes. Efter ett par timmar slöt J upp, och vi intog en fantastisk måltid på Mandus.
Mätta och belåtna gick några på teater, medan vi andra styrde kosan mot Radisson.
Jag brukar ju hävda att min definition på vänner är att de förmår säga sanningar. Men att häva ur sig sådant som Dubbelhakor har ju blivit något av ditt trademark eller Det tror fan att det sved i arslet på dig, den täcker ju en hel planet! (snacka om solförmörkelse!) är väl ändå i grövsta laget!? ;)
Puss på dig! Jag tycker vansinnigt mycket om dig - trots allt (så - do'nt push it..!) :p
Kvällen avslutades alldeles för tidigt för vår del, men vi åkte hem med stor värme i våra hjärtan. Och förr eller senare skall vi lyckas få till en barnfri helg... eller dag... eller kväll. Jag lovar.

Jag blir så obeskrivligt varm när jag tänker på hur fantastiskt fina vänner jag har. Känslan som fyller mig gör mig oerhört trygg och varm.
Samtidigt bekymras jag av att jag inte förmår (livet och tillvaron inte tillåter mig) uttrycka all min värme.
Jag har för avsikt att åka lite sydväst ut någon gång under försommaren. Men de planerna är så pass lösa att jag ännu inte vidtalat offren för mitt våldgästande.
Men jag håller tummen hårt, och hoppas att det skall gå vägen.

Nu är det dags att återgå till hantverket!

Ibland kan hjälp komma från ovan, såväl bildligt som bokstavligt talat.
Den problematik som orsakade mitt ursinne igår tycks vara löst. Därmed inte sagt att ursinnet lagt sig (det har bara fått ta ett steg tillbaka till förmån för den uppkomna tillfredsställelsen) - orsaken därtill kommer jag under mycket lång tid framöver ha svårt att förlika mig med. Sanningen att säga, så hoppas jag faktiskt att jag aldrig förlikar mig med det. Det vore ju att acceptera ett (i mina ögon) totalt vidrigt beteende, och det vill jag verkligen inte.
Även om det gör ont, så är det en berikande lärdom när agnar sållas från vetet.
Om jag skall uttrycka mig milt, så kan jag ju säga att uttrycket Mina barn och andras ungar nu fått ett ansikte.

Idag åkte jag ut till Hågaby för att hämta Tintin efter skolan, eftersom han hade en tid på vårdcentralen. De hade varit på Delfinenens Sportcenter och badat, så jag fick vänta i receptionen där medan han (och Aram, som såklart följde med oss) klädde sig. I brist på annat, så såg jag mig omkring. Ett anslag om simskola fick mig att börja prata med receptionisten. Tintin kan ta ett par simtag, men han behöver den där sista knuffen.
Jodå, det visade sig att de kommer ha en intensivsimskola direkt efter att skolan slutat. Under tre veckor träffas man fyra dagar i veckan. Det var ju taget, så jag anmälde Tintin på stående fot.
Tintin och Aram var fortfarande inte färdigombytta, så jag fortsatte se mig omkring - och jag fick syn på ett gym! Receptionisten såg mina nyfikna blickar, så hon uppmanade mig att gå in och titta.
Nu kan jag ju inte så extremt mycket om gym, men jag kunde iaf bedöma att "maskinerna" som fanns där var desamma som de som fanns på Friskis & Svettis (där jag inte köpt något träningskort - jag vet!!).
Javafan tänkte jag, så jag frågade vad det kostade att träna där medan barnet var på simskolan.
Och tro mig eller ej - och håll i er nu - men det var gratis!
Ja, vad säger man? Ibland regnar det manna!
Så för er som oroat er, så kan jag härmed meddela att jag vid midsommar återgått till min vikt på 50 kg!

Jag ser sjukt mycket fram mot kommande helg!