Det är tur att man har koll...
Det är inte imorgon, utan nästa fredag det är avslutning på lekis. Men skolan har avslutning på lördag, det har jag dubbelkollat nu.

Vi har en nattgäst inatt. Det är hunden Emil som sover över (honom har jag väl berättat om tidigare).
Flisan har väl aldrig varit helt nöjd när han varit här, men hon har iaf låtit honom vara ifred (tack och lov!).
Idag kände jag mig dock lite nervös, eftersom jag befarade att hon skulle gå till anfall för att beskydda sina barn. Men det har inte blivit någon catfight *phu*. Dock har Flisan mycket starkt demonstrerat sitt missnöje. Hon burrar upp sig och försöker se farlig ut mest hela tiden. Kattungarna har gjort det samma av bara farten. Uppenbarligen utan att riktigt veta varför, för i nästa stund har de lekt obehindrat i Emils direkta närhet.
Kattungarna ser för roliga ut nör de försöker se farliga ut; Svansarna står rakt upp, och liknar mest uppruggade piprensare.
Emil är totalt oförstående inför Flisans beteende. Han påminner mest om Baloo, när han skakar på huvudet och säger Jösses!

Jag virkar vidare, och har kommit till insikten att jag uppenbarligen virkar ganska hårt. Trots att jag använt rätt garn och rätt tjocklek på virknålen, så har de senaste hättorna blivit väldigt små. Det problemet har löst sig genom att både Love och Tintin har tjatat på att få varsin smäck.
Så nu kommer Tintin vara riktigt finklädd på avslutningen, eftersom han bestämt sig för att bära sin Pridefärgade hätta då.

Jösses vad tiden går!
På fredag är det "avslutning" på lekis (men de fortsätter, tack och lov, att ha öppet till midsommar), och på lördag är det skolavslutning. Vad har hänt? Som jag minns det, så skrapade jag frost från bilrutorna för bara ett par dagar sedan.
När slog alla buskar ut? När började träden blomma?

Igår hittade jag ett vykort i brevlådan, föreställande en mc. Och jodå, det kom från den person jag gissade när jag såg motivet.
Grattis! Grattis! Grattis!!
Det är inte utan att jag blir sugen på att ta om mitt mc-kort...

Siv länkar till en kurskompis som just påbörjat en cykeltur över den nordamerikanska kontinenten. Det väckte verkligen äventyraren och globetrottern i mig. Jag vill också!!
Ok, det finns en verklighet (stavas: småbarn) att ta hänsyn till, och det gäller att vara realistisk. Men jag vill, och jag ska!
Tintin och jag började genast planera. Det blir en mångårig planering, men vi har ett gemensamt mål att se fram mot. Om det blir som vi tänkte idag, när vi hastigt drog ihop våra första planer, så kommer vi att cykla i Sverige sommaren han går ut nian. Sommaren han går ut tolvan (ja, inom Waldorf räknar man gymnasiet som tian-elvan-tolvan) går cykelturen genom Europa. Och den dag han avslutar universitetsstudier styr vi mot USA.
Det gäller att planera i tid...

Nästa vecka börjar Tintin simskolan, och tur är väl det. Under de tre veckor denna intensivsimskola pågår skall jag nämligen följa med, och vistas i gymet. Och det kan nog behövas...
Jag hittade en site där jag kunde räkna ut mitt BMI, så då gjorde jag det... Den siffra jag fick fram talade om att jag gränsar till fetma.
Senast jag räknade BMI (ok, det var väl ett par år sedan...) gränsade jag till sjuklig undervikt. Vad har hänt sedan dess??

Love och Smilla valde ett något inovativt sätt att uppvakta mig på Mors dag. Det var inte med någon frukostbricka, inte. Nejdå, de hade snott påsen där jag förvarar min lesbiska virkning... De hade repat upp det jag höll på med, samt dragit ut och trasslat ihop allt garn...
*SUCK!*
Jag har ägnat hela dagen (och då menar jag hela dagen - jag var klar kl 20 ikväll) till att nysta upp garnet. Det såg ut som en enorm Pridetrasselsudd.
Ärligt talat, så var inte tårarna långt borta när jag såg eländet.
Det kändes betydligt bättre när AG uppvaktade mig med blommor, choklad och en tidning!

För några månader sedan träffade jag och Tintin hans biologiska faster E på stan. Hon är en mycket bra människa, men vi har tyvärr tappat kontakten. När vi nu träffades bestämde vi att vi skulle hålla kontakten. Tintin och jag har varit hemma hos henne och fikat en gång. Sedan kom hon hit och hälsade på på Tintins födelsedag. Hon hade då inte bara med sig presenter till Tintin, utan hade även köpt ett par paket var till Smilla och Love.
I torsdags träffade vi henne på stan, och hon köpte kläder till Tintin!
Ikväll ringde hon, och undrade om Tintin vill följa med till Fyrishov imorgon. Hennes son P (som är 20 år och bor i Stockholm) kommer nämligen hem och hälsar på, och han tyckte att det skulle vara kul att träffas.
Naturligtvis ville Tintin åka till Fyrishov (trots att han och AG var där härom dagen). Så imorgon blir det bad.
Ja, jag lär inte bada. Jag nöjer mig med att sitta i kafeterian och virka, jag.
E är verkligen helt underbar! Det är totalt ofattbart att två syskon kan vara så fundamentalt olika.

Förra veckan anläde två paket. Det ena var från Panduro, och det andra från Slöjd-Detaljer.
Behöver jag säga mer?
Jag är så biten av mitt hantverkande att jag knappt kan tänka på annat. Nätet står sig slätt i jämförelse.

Jag virkar.
Ja, du läste rätt!
Jag virkar.
Jag gick och inhandlade garn och recept mönster för att kunna tillverka såna där "mössor" var och varannan slyngel går omkring med nu för tiden.
Precis som jag befarat, var mönstret rena grekiskan för mig. Men jag lät mig inte avskräckas.
Det är nämligen så att jag inte kan virka. Och då menar jag att jag verkligen inte kan! Trots de år jag genomlidit av syslöjd, så har jag aldrig lärt mig annat än att virka en oändligt lång mask. Något mer blir det liksom inte.
Jag satte mig för att läsa mönstret grundligt, punkt för punkt. Men blev inte klokare av det. Snarare tvärt om.
Jag muttrade och svor. Det fanns ju ingen som helst logik i det hela. Inte ens en sådan basal sak som hur många maskor man skulle lägga upp informerades det om. Då bröt handarbetsvirituosen AG in, och informerade mig om att mössor stickas uppifrån och ned, inte nedifrån nedifrån och upp, som lilla jag trott.
Ok, det förklarade ju en del.
Jag är till min natur en sådan människa som ger mig f*n på att förstå sådant jag inte förstår. Så jag gav inte upp. Att sm stod för smygmaska räknade jag ut (jag drog mig till minnes att jag hört uttrycket i något sammanhang), men hur i hela friden skulle en sådan göras? Jag ringde mamma och frågade, och hon lyckades förklara över telefonen. Till övriga förkortningar (och dess innebörd) fanns en förklaring bifogad mönstret.
Så jag satte igång.
Jag tog en sak i taget. Läste del för del av beskrivningen, och virkade varv för varv. Och det tog inte många varv innan jag satt där stum av beundran över min begåvning. Det jag hade i händerna såg ju ut som... en virkning!
Och nu har jag det stora nöjet att meddela att jag åstadkommit ett flertal "mössor" (eller heter det kalotter?) i regnbågens alla färger (jo minsann, jag bytte garn under arbetets gång!).
Och jag har fått blodad tand.
Jag hör alla höjda röster från de falska ryktesspridare som med dårars envishet hävdar att jag skulle ha en husmor boende i mig. Men låt er inte förvillas av dem! Att jag lyckades med detta beror enbart (och då menar jag enbart!) på att jag är så otroligt skicklig och smart!

Den lille kisse av Flisans ungar som bestämt sig för att inte flytta hemifrån, säger sig heta Kax (utifrtån att han påstår sig vara kaxig). Av någon anledning har vi alla i familjen ändå kommit att kalla honom Fjant. Fråga mig inte varför, för han lär bli omåttligt förnärmad om jag svarar på det.
Han är en (i det närmaste) helgrå liten kille, och han tycker väldigt mycket om att gosa. Hans tassar är stora som dasslock (allt är relativt)

Äntligen är jag lilahårig!
Ja, till slut lyckades jag hitta en lila hårfärgning i Coop Forums hylla. Och jag kunde knappt bärga mig innan jag fick tillfälle att smeta in kemikalierna i manen.
I samma sekund som jag duschade ur färgen gick jag ned 30 kg i vikt, och minskade 20 år i ålder. När jag presenterade dessa fakta för AG bet han ihop tänderna så hårt att hans ögon tårades, och så sa han Ja, det är en fin färg du fått på håret.
Ja, se karlar!

Tintin: Mamma, lever din mormor?
Jag: Nej, hon är död.
T: När dog hon?
J: För 20 år sedan.
T: Var det andra världskriget då?
J: Nej, det var det inte.
T: Var din mormor en apa när hon föddes?
J: Nej, varför skulle hon ha varit det?
T: Jamen, de människor som föddes först var ju apor i början.