Jaaa!!! Jag har äntligen blivit moster!! Mer än så säger jag inte, utan överlåter detaljerna till den ömma modern ;)
Alla mina varma kramar och tankar riktas till Göteborg!

Jag har gått som på nålar hela dagen. Jag kanske är moster vid det här laget! Mina tankar finns nere i Göteborg, och jag tänker (med ett stänk av avund) på det alldeles fantastiskt underbara Susen antagligen gått igenom idag (eller kanske rent av är fullt uppe i i denna stund).

Fasen, jag har en förkylning i kroppen som legat och lurat några dagar. Jag är såsig i skallen och det småvärker i kroppen. Det kanske var den gångna helgens möjlighet till vila och avslappning som gjorde att förkylningen fick möjlighet att krypa fram.
Hur som helst, så var Tintin och jag och såg Gamla Uppsala Spelet igår. Det var lika intressant som förra året. Tyvärr blev det kallt när solen gick i moln, och vi frös som tusan (trots att vi tagit med oss tjocka jackor). Men sammantaget blev det ändå en trevlig kväll.

Grannen som skulle ta en av kattungarna har ångrat sig. Så nu sitter vi här med två kattungar på 11 veckor, som vi inte vet vad vi skall göra av. Fjant Kax skall ju bo kvar hos oss, men hans två äldre bröder - jo, de visade sig vara killar när allt kom omkring - riskerar att gå en tragisk framtid till mötes. Det känns allt annat än roligt, men vi kan inte ha fyra katter.
Finns det måhända några blivande adoptivföräldrar där ute i cyberrymden?

Det är visst midsommarafton på fredag. Som den småbarnsfamilj vi är, så blir det väl firande med någon picknick. Kanske besöker vi något arrangerat midsommarfirande, men sådana tillställningar känns konstlade för mig.
Vi får väl binda kransar och äta sill på egen hand.

Aaahhhh!! Åh, vilken härlig dag!
Jag vaknade, som sagt, sent. Men innan dess hade Tintin knuffat på mig, och frågat om han fick åka hem till Rasmus och sova över där (han pratade med Rasmus i telefonen). Visst fick han det. Jag somnade om direkt, och AG masade sig upp för att packa en övernattningsväska, och vinka av Tintin när han blev hämtad. Tidigare hade Tintin knuffat på AG och sagt att han ville ha "poängpengar". Vi har nämligen arbetat fram ett "poängsystem" där Tintin med olika poäng (utifrån olika göromål) kan dryga ut sin lördagspeng. Nu hade han diskat, och ville ha betalt :)
Det är tur att Tintin är så pass stor och duktig som han är. Han är ganska självgående, och mycket ansvarstagande.

Ikväll fick jag en klump av vemod i magen (alla mammor där ute i cyberrymden vet vad jag pratar om). Jag hade ju bara sömndrucket svarat på Tintins fråga imorse, och sov sedan när han åkte hemifrån. Jag hade inte träffat min lilla stora älskling på hela dagen!
Naturligtvis var jag tvungen att ringa hem till Rasmus och prata med honom!
Han verkade mest besvärad, och tycktes inte alls förstå varför jag ringde. De hade lekt och stojat hela dagen, och nu satt de och spelade TV-spel. Och ni ska inte tro att han besvarade mitt pusspuss eller jag älskar dig. Han lät mest bara besvärad.
Det är sådana där telefonsamtal som gör dig till en pinsam morsa sa AG när jag lagt på luren.
Jaha.
Men jag kände mig iaf bättre till mods efter att ha hört Tintins röst.
Så det så!

Regnet har smattrat behagligt på fönsterblecket hela kvällen, och gör det fortfarande. Underbart!
Hoppas bara att vädret är bättre imorgon kväll, för då skall jag och Tintin gå och se Gamla Uppsala Spelet. Marianne (inte att förväxlas med den Marianne som Love brukar vara hos, och därför from nu kallad "Marianne på hörnet") kom härom dagen och gav oss två fribiljetter. Hon och maken Owe (båda pensionärer, och drabbade av såväl cancer som tumörer - vilket de besegrat mot läkarnas odds, och det tuffaste och fartigaste par jag känner!) är nämligen engagerade i detta evenemang sedan det startade (för 17 år sedan).
Förra året var jag och Tintin och tittade på Gamla Uppsala Spelet för första gången, och vi var båda trollbundna. Det är ett fantastiskt skådespel, och en lärorik lektion i Uppsalas historia.
Mamma, när ska vi gå och titta på de där stora snopparna? frågade Tintin när Marianne på hörnet varit här och lämnat biljetterna.
I en av scenerna gestaltas nämligen önskan om god växtlighet av dansare försedda med enorma organ. Och det var tydligen Tintins bestående minne av skådespelet :)

Ikväll har jag suttit i min älskade gungstol och virkat. Det är så fantastikt rogivande och otroligt roligt att virka. Tänk att det skulle ta mig så gott som 40 år att inse det. Men bättre sent än aldrig!
Hittills har jag ju virkat "pridefärgade" hättor, men idag började jag komplettera med att virka hättor i bi-färger.
Jag är både stolt över, och imponerad av resultatet!

En dag återstår av helgen. Helst skulle jag vilja sänka ned mig i ett varmt bubbelbad med en intressant bok. När vattnet kallnat skulle jag kunna fortsätta läsandet i gungstolen (gärna samtidigt som regnet knackar mot rutan - bara det har slutat till kvällens föreställning!).
Men jag tror att större delen av morgondagen får vikas åt städande och tvättande. Men förhoppningsvis får jag möjlighet att läsa lite också.

Om min mamma hade sett mig idag, så skulle hon blivit tårögd av lycka. Jag var nämligen uppe innan AG vaknade, och bakade matbröd! Men jag vaknade också ganska sent, så det blev inte frukost med nybakat bröd, utan snarare en supersen brunch. Nybakat valnötsbröd med prästost är inte fy skam.
Och när man har ångan uppe i köket, så är det ju lika bra att fortsätta. Toscakaka kan man aldrig få för mycket av. Som den generösa människa jag är, så delar jag härmed med mig av mitt recept på toscakaka. För att ge ett rättvisande namn åt den, så kan vi ju kalla den för
Tusen points.

Sätt ugnen på 175 grader.
Smöra en form (helst med löstagbar kant)
Smält 50 g margarin eller smör, häll i 1 dl mjölk
Vispa 2 ägg och 2 dl socker pösigt.
Tillsätt mjölk + fett, samt rivet skal av en citron, rivet skal av 1 lime, knappt 1 dl berberis (detta ger kakan en fräsch, syrlig smak)
Blanda 3 dl vetemjöl och 1½ tsk bakpulver, och tillsätt sedan detta i smeten.
Grädda ca 25 min i nedre delen av ugnen (den skall inte bli helt klar).
Hacka under tiden pecanötter, hasselnötter och tillsätt lite mandelspån (mängd efter tycke och smak, jag brukar hamna på en total mängd av ca 200 g)
Smält 150 g margarin. Tillsätt 1 dl socker, 1 dl ljus sirap, 3 msk vetemjöl och 3 msk mjölk, och låt blandningen sjuda under omrörning tills den tjocknat. Rör ner nöt- och mandelblandningen.
Bred glasyren över kakan, och sätt in i mitten av ugnen. Grädda tills glasyren fått färg, ca 15-20 min.
Låt kakan svalna lite innan den tas ur formen, sedan är det bara att svulla!

Jag chockar alla (inkl. mig själv) med att ta mig i kragen och utföra FredagsFyran.
Veckans tema är Anonymitet;

1. Är du anonym utav dig på bloggen?
Njae, det är väl synd att säga, men det beror förstås på vad man menar med anonym. Jag har inte lämnat ut varken telefonnummer eller personnummer, och skriver inte om mina sexuella preferenser. Men jag skriver om en del av det som händer i min vardag. Jag anser mig inte vara anonym, även om jag är så otroligt mycket mer än det som förmedlas här.
2. Varför tror du folk vill vara anonyma?
Inte en susning. Men de kanske är rädda för "galningar" föredettingar e.dyl. Eller så kanske de friserar det de skriver, och därför måste vara anonyma.
3. Spelar det någon roll? (fråga 2 alltså)
Nej, inte för mig. Jag läser bara bloggar där jag vet vem personen är, även om den skriver "anonymt"
4. Hur känns det idag?
Jovars, det är synd att klaga.