Fan.
Två saker som skulle vi sett fram mot, och som skulle ha skett idag gick åt he***te. Suck och stön.
Nåja, det är väl bara att spotta i nävarna, och försöka igen.

Smillas ögoninflammation har gett sig, och Love är på bättringsvägen. Själv har jag haft en vidrig huvudvärk i två dagar, men jag tror att det börjar lätta nu. Värre är det för AG, han har släpat omkring på trilskande bihålor ett tag nu. Jag tror minsann vi får ta oss i kragen, och se till att hans medicin blir uthämtad imorgon.

Och Flisan... den Slampan!
Det där aggressiva betendet hon visade när den ömma fadern hoppade upp på fönsterblecket var tydligen bara ett spel för galleriet. Igår när AG tittade ut på gräsmattan så stod hon där i en ställning som mest påminde om en upphottad dragster, och kröp backande närmare och närmare den konfunderade katthanen. Och det tog inte lång tid innan frestelsen blev alltför stor, och han tog risken. Och den här gången blev han minsann inte avvisad.
Nejdå, de kopulerade för fullt där ute på gräsmattan, mitt på blanka dagen! Jösses, man vågar väl inte se grannarna i ögonen efter det här.
Och några fler kattungar vill vi ju inte ha. Imorgon är det jag som ringer och beställer tid på Ultuna.

Även om dagen inte alls blev som vi tänkt, så slutade den desto bättre. När Love och Smilla somnat bjöd Tintin in mig och AG på familjemys i sitt rum. Vi åt hemgjord pizza och tittade på Skattkammarplaneten på video. Jag kan inte påstå att jag engagerade mig nämnvärt i filmen, men jag var närvarande iaf.

Vaknade med bara två barn hemma, eftersom Tintin sov hos Aram. Slängde mig på telefonen för att ringa Pia (Arams mamma) och fråga var grabbarna tagit vägen.
Hon skulle nämligen ha lämna dem här tidigt, då hon hade en läkartid. Det visade sig att hon tagit fel på dag, det var inte förrän imorgon hon skulle till läkaren. Så nu stojade grabbarna omkring hemma hos henne medan hon tvättade.
Lyckligtvis hade Love och Smilla inte lyckats förstöra så hemskt mycket (trots att de tagit sig in i köket - den enligt alla tänkbara normer barnsäkrade zonen). Jag blev bara tårögd, men grät inte "på riktigt".
Det var mao en bra start på dagen.

AG och Love cyklade till Gränby centrum för att hamstra livsmedel. Under tiden hjälpte Smilla mig med hantverkandet. Det gick väl "sådär". Men det var kul!
Smilla fick (som alltsom oftast) för sig att hon skulle prata i telefonen. Jag gav henne luren, och petade numret till mormor. Som alltid, så lyckades hon få mormor att tro att det var Love :)
Hab ringde, eftersom vi missat en tid där förra veckan *skäms* Men tack och lov, så gick det lika bra att ta det hela per telefon *phu*
Tintin och Aram kom men de försvann ut lika snabbt, eftersom det hällregnade (Det är så roligt att bli blöt, det blir man ju när man badar på Fyrishov).
Efter några timmar kom Arams pappa och hämtade grabbarna (föräldrarna är separerade, och han skulle träffa barnen en stund - Tintin fick han på köpet!).
Sedan var det min tur att ge mig ut. Jag cyklade till stan, och köpte bla en present (en drake) till klasskamraten Julius (dit Tintin och Aram skall på kalas imorgon).
Pia kom och lämnade grabbarna (som hon hade hämtat hos pappan, Aram skall sova här inatt). Det var ett himla sjå att se till att rätt barn var på rätt sida av dörren (för att inte tala om katterna!) samtidigt som vi försökte göra upp morgondagens schema. Jag tar grabbarna till kalaset, och Pia hämtar dem där. Men innan kalasbestyren drar igång, skall Pia komma förbi med en present till Julius.
Telefonen ringde. Det var farfar. Både Love och Smilla stod och ylade, och gav sig inte förrän de fått prata med honom. Det ringde på dörren igen. Nu var det Marianne och hennes döttrar. Återigen uppstod (som alltid när dörren öppnas) problematiken med att se till att ha barn och katter på rätt sida av dörren. Smilla och Love hade traktorrace i trapphuset.

Nu sussar Smilla sött, medan Love sitter och tittar när Tintin och Aram spelar Xbox (han loooovade att vara snäll och duktig). Det har getts oblyga antydningar inifrån Tintins rum om att en sen kvällsfika skulle sitta fint.
De får servera sig själva, de latmaskarna!
(jamenvafan, det är sommarlov! Och dessutom läggs uppdateringen ut *tittar på klockan* --- 2 timmar --- senare än den skrivs *försvarsmekanismen sätter in*)

Imorgon hoppas jag att bilen kommer iväg till bilverkstaden (Trueto, du kommer väl hit och är barnvakt under tiden?!) Om det inte går imorgon (måste ringa verkstaden imorgon bitti), så får det bli någon annan dag inom den närmaste framtiden *äntligen*
(ja, jag kan ju inte fortsätta med det här cyklandet, då riskerar jag ju att gå ner i vikt!)
Dessutom måste Love och Smilla iväg till BVC, eftersom de antagligen dragit på sig en ögoninflammation. Jamen då är det väl lika bra att AG samtidigt lämnar de prover han fått remiss om (dock ej på BVC, utan på vårdcentralen, som ligger vägg i vägg).

Om allt går vägen (och varför skulle det inte göra det - mitt liv är ju som en ständigt glidande räkmacka...) så kan vi anställa Mariannes dotter Sandra som "Loveassistent" i sommar *håller tummen*

Längtar till:
* Lördag - då skall nästan hela familjen (Love kommer att vara hos Marianne) åka till Gröna Lund med Trueto och några av hans barn. Jag hoppas att att vi också hinner ta oss en tur genom Gamla Stan, så att jag kan titta in på Handkraft Swea. Men om inte, så må det vara hänt.
* Lilla Mysan kommer till Uppsala (men det finns säkert någon som längtar ännu mer ;) )
* Pridefestivalen

Hoppas:
* Att EvaP faller till föga för mina (och alla andras!) böner och tiggande om att fortsätta figurera (i någon form) på nätet.

Borde:
Nej, jag orkar inte...

Ni kan pusta ut - telefonen har kommit tillrätta!
Det var visst "någon" som hade stoppat in den bakom elementet i vardagsrummet. Nu är den laddad, och vi kan återigen kommunicera med omvärlden. *phu!*

Igår hoppade en katt upp på fönsterblecket i vardagsrummet (en kattherre som fö starkt misstänks vara skyldig oss en hel del i underhållspengar...). Flisan reagerade blixtsnabbt! Hon hoppade upp på fönsterbrädan med ett morrande som kom långt nedifrån magen. Pälsen på ryggen stod rakt upp, och svansen likaså. Utan minsta förvarning kom en kraftig ståle kiss!
Tack och lov, så var fönstret inte öppet så pass mycket att hon kom åt den stackars umgängessökande fadern.
Idag vågade han sig tillbaka. Flisan såg honom inte, så jag visade henne att han satt där. Gårdagens procedur upprepade sig, så det var bara att hämta papper och torka av golvet igen.
Jag har så gott som alltid haft katter i mitt liv, men jag har aldrig sett ett sådant beteende. Eftersom det är en hankatt som kommer, så borde hon ju inte känna behov av någon catfight. Men det kanske är en kombination av revirpinkande, försvar av ungarna och uttryck för att hon inte är "tillgänglig"?
Någon som vet?