Imorse vaknade jag av att Tintin hojtade Mamma mamma, Love och Smilla är ute på gården!
Love hade alltså fått tag i en nyckelknippa, och lyckats låsa upp ytterdörren. AG slängde på sig tshirt och byxor, och sprang ut. Just då kom de små liven in i trappen för att hämta leksaker. Love var endast iklädd blöja, medan Smilla körde den "natuella stilen". Att döma av de leksaker som redan var utspridda, så hade de rört sig runt hela gården, och även på baksidan av huset.
Barnen föstes in, och vi skulle låsa dörren. Då visade det sig att nyckelknippan var borta. Till slut klämde Love fram att den var "uppe hos Marianne" (som är på semester). De hade alltså försökt låsa upp Mariannes dörr med vår nyckel.
När barnen var infösta och dörren låst, såg AG att fönstret i lekrummet var öppet. Därigenom hade de kastat ut en massa kläder. Böckerna från bokhyllan i vardagsrummet bildade ett hav över golvet.
När frukosten senare var avslutad var köket obevakat i max 30 sekunder. Längre tid än så tog det inte för Love att ta fram en dunk med matolja, och fylla en tulpanvas (dock utan tulpaner).
Marianne kom hem från semestern - allt är glömt och förlåtet!

Idag har vi (läs: AG) monterat om fönsterspärrarna, så att de sitter i överkant på fönstren. Dessutom har toa- och badrumsdörrarna försetts med fönsterspärrar. Vi måste ju ha en glipa på dörren, så att pälsbollarna kan komma in och uträtta sina behov. Och köksdörren är numera alltid låst, förutom när vi passerar den.
Ja, hela arrangemanget är opraktiskt som tusan, men likväl nödvändigt. Det börjar kännas som rena Fort Knox här.

Jag är en flitig besökare på Tradera. Det är en guldgruva för oss som vill göra fynd. Idag hittade jag även QXL, som också verkar vara en seriös site. Inte alls i storlek med Tradera, men säkert en site som kommer att växa till sig.

Igår begav vi oss mot den stora hufvudstaden, och dess nöjesfält. Det var jag, Tintin, Smilla, Trueto, samt hans döttrar L och F som steg ombord på bussen vid bussterminalen. Bussresan gick förvånansvärt bra, med tanke på att Smilla annars brukar ledsna efter en stund. För min del hade bussresan gärna fått vara längre, eftersom jag satt och virkade ;)
Vi trotsade de elaka vädergudarna som tittade fram ibland (även om solen mestadels sken) och roade oss kungligt. Eller rättare sagt, så var det barnen som roade sig. Trueto och jag stod mest med våra magrande plånböcker, och tittade på. Men barnen fick en heldag, och det gick inte åt mer pengar än vi båda hade avsatt.
Barnen ville åka Blå tåget, men jag var lite tveksam för Tintins del. Jag minns ju hur det gick för två år sedan, när han och jag åkte (han blev livrädd så snart vagnen startade, satt och höll krampaktigt i mig, ville stiga av, blundade och grät). Men han stod på sig. Ok, han fick åka med L, så åkte Trueto med F (jag stod utanför och väntade med Smilla).
Tintin och L var alldeles skakiga när de kom ut. De hade båda suttit och blundat hela tiden ;) F gav en liknande beskrivning, och jag undrar om inte även Trueto var lite skakad ;)
Lilla Fritt Fall var en stor succé, den åkte de två eller tre gånger, under stort tjutande. Jag, Tintin, L och F gjorde ett besök i Lustiga huset, medan Trueto och Smilla väntade utanför. Lustiga huset var tydligen väldigt lustigt, eftersom barnen ville gå in där en gång till. Men då fick de gå ensamma. L och F åkte både Kättingflygaren och Vilda musen med stor förtjusning (Tintin valde att avstå ;) ).
Nyckelpigan var visst rolig, så den fick sig några varv av de tre äldsta barnen. Tintin och F åkte Kärlekstunneln, men underströk med all tänkbar tydlighet att de absolut inte är kära i varandra!!! Det hindrade ju inte mig och Trueto från att tracka dem (jamen vad har man barn till, om inte för att driva med dem... ;) )
För Smillas del blev det en tur i Clowntrumman (eller Tekoppen, som jag kallar den) med mamma. Det finns ju inte så många åkattraktioner för tvååringar, men hon var så nöjd ändå. Hon fick ju både en stor fin ballong, och dessutom meta i en fiskdamm.
(Jag ber speciellt Siv noterar avsaknaden av dubbelhakor (TM) på undertecknad, på dagens bild!)
Medhavd matsäck inmundigades på en gräsplätt. Tyvärr gjorde Truetos onda rygg att han inte kunde sitta med oss på filten. Trots att han försäkrade att det var ok ändå, så fick jag dåligt samvete att jag övertalat honom att vi skulle sitta på gräset, istället för på bänkar som han föreslog.

När vi var färdigroade tog vi båten till Nybron, för att sedan promenera genom Gamla stan, mot bussterminalen. Jag vågar påstå att jag talar för oss alla, när jag säger att vi hade en kanonmysig dag!

Det var ju från början meningen att AG också skulle ha varit med på ovanstående äventyr. Men eftersom Love inte var hos Marianne (vilket ju från början var planerat), så stannade han hemma.
Ok, nu hade ju AG drabbats av sjukdom i bihålor, hals och öron, så det är väl ganska troligt att han hade stannat hemma även om Love varit hos Marianne.
AG ringde vid 13-tiden, och berättade att Marianne just varit och hämtat Love (och skall lämna honom imorgon bitti)! Se där; Bättre sent än aldrig. Och nu fick ju AG några välförtjänta och välbehövliga timmar i ensamhet.
När vi kom hem åt vi en sen middag från "det italienska köket". Sedan tog sig AG - äntligen! iväg till jourläkaren. Han fick recept på en dubbelkur antibiotika med sig hem. Nu borde det inte ta mer än ett par dagar innan han känner sig bättre.

I fredags kom äntligen bilen iväg till verkstaden! Den har stått med trasig startmotor så pass länge nu, att vi vant oss vid att vara en familj utan bil. Det är egentligen mest bara slöhet som gjort att bilen inte kommit iväg tidigare, men nu är det gjort.
Även om bilen inte är av senaste årsmodell, så är den ändå riktigt hyfsad. Det är ju synd och skam att ha den stående. Men nu känns det som att livet fått sig ett lyft!

Imorse ringde Tintins kompis Rasmus, och frågade om de skulle leka. Och det skulle de ju. En stund senare kom han, och sedan såg vi knappt röken av dem på hela dagen. När det var dags för Rasmus att åka hem, frågade de om Tintin fick följa med och sova över där. Och det fick han ju. Så nu är det bara Smilla hemma. Ja, och så jag och AG, förstås.

Idag har vi (läs: AG) äntligen satt upp köksdörren. Love kommer nog inte vara helt nöjd med det när han kommer hem. Nu kan han ju inte ta sig över grinden och in i köket längre... Jag och AG får gå omkring här som fångvaktare, med varsin nyckelknippa. Inte helt smidigt, men helt nödvändigt. Hellre det, än vatten + mjöl + bakpulver + O´boy (eller vadduvill) på köksgolvet, tandborstar i toaletten, shampoo på hallgolvet etc etc.

*ler i mjugg*
Jag figurerar på olika ställen på nätet (må hända till vissas förtret). På några ställen har jag fått förtroendet att vara "administratör" (eller vad man nu valt att kalla det på resp. ställe).
Jag kan inte undgå att förvånas att vissa människor tror sig kunna vara anonyma, när man i olika skepnader försöker ta kontakt. Än mer beklämmande är det att se att en och samma person gång på gång nyregistrerar sig under nytt namn, för att kunna utnyttja tillfälliga gratistjänster.
Underskattar man min intelligens (eller min tillgång till uppgifter "bakom kulisserna" om man så vill), eller är man bara urbota dum?
Jag bara undrar.

Aha, ni undrar om mitt mail till Uppsalabuss gett resultat.
Jodå, det har det. Jag fick ett mycket trevligt svar där man klargjorde att det inträffade var absolut oacceptabelt. Dessutom hade man kontaktat Gamla Uppsala Buss (vilken är entreprenören när det gäller förarna) och bett dem utreda det inträffade. Jag kommer att kontaktas av Gamla Uppsala Buss, samt även få ta del av chaufförens förklaring till det inträffade.
Uppsalabuss bad om min adress, eftersom man gärna ville kompensera mig för det inträffade ;p
Där ser man, det lönar sig att vara en surkärring ibland!

Negativt:
* AG har tydligen halsfluss. Jag hämtade ut den avsvällande medicin han fått utskriven för bihålorna idag, men det hjälper ju knappast mot halsfluss. Imorgon är det jag som pekar med hela handen, och skickar iväg honom till jourläkarcentralen.
* Love skulle ha varit hos Marianne from igår kväll tom söndag kväll. Men hon "vågade" inte ta honom, av rädsla för att de skulle smittas av den ögoninflammation han och Smilla har/haft.
Att Love och Smilla smittar varandra med en sådan åkomma är knappast värt att förvånas. De är ju väldigt tajta. Men varken jag, AG eller Tintin har blivit smittade. Det borde väl tyda på att man inte blir smittad om man inte är där och petar i ögonen, eller..? Men nej, hon "vågade" ändå inte, och vi kan ju knappast tvinga henne.
Det är ju nästan så att man funderar på om Loves vistelse där skall handla om bekvämlighet för dem, eller om avlastning för oss...
Den tid som gått sedan lekis stängde för sommaren har fått oss att gå på knä (be mig inte ens berätta hur det såg ut här när vi vaknade imorse). Vi är i så desperat behov av avlastning med Love, att det inte kan beskrivas.
Det känns jävligt trist att hon inte "vågar" ta hand om Love, med en anledning som knappast skulle bli verklighet.
Om det inte sker ett under inom det närmaste dygnet, så ställer jag mig och skriiiiiker!!!
* Dagens busschaufför;
Jag tryckte ned Love och Smilla i tvillingvagnen, för att åka en snabb sväng till stan. Vår hållplats är första hållplatsen efter ändhållplatsen, så det var inte mycket folk på bussen. När bussen stannade gick jag fram mot mittendörren (där man går på med barnvagn), men chauffören öppnade inte. Jag parkerade vagnen, och gick fram till den främre dörren för att se vad som var problemet.
På bussen fanns redan en vanlig barnvagn och en sulky (som det inte satt något barn i). Enligt chauffören skulle jag inte få plats med min vagn.
Jamen det är väl bara att den som har sulkyn fäller ihop den sa jag, och såg samtidigt att den som hade sulkyn redan höll på med just detta.
Ja, det är möjligt, men det tar alldeles för lång tid svarade den jävla surpitten. Sedan stängde han dörren och åkte. Om han istället hade öppnat bakdörren, så hade sulkyn redan varit hopfälld när jag steg på (det tar som bekant bara ett par sekunder att fälla ihop en sulky).
Där stod jag och såg ut som en fågelholk, och med en växande ilska. Det är få saker som gör mig så förbannad som ren jävla dumhet!
Men ok, just där och då var det bara att "gilla läget". Det var bara att vänta på nästa buss, medan Love och Smilla roade sig (Smilla ställde sig tex i en lerpöl, och blev geggig ända upp till anklarna).
Att vi med barnvagn ses som en andra klassens resenärer, det har jag förstått sedan länge. När jag kom hem satte jag mig och skrev ett mail till Uppsalabuss, vilket väl fick mig att framstå exakt som den surkärring busschauffören ansåg mig vara, bara genom att jag hade en barnvagn med mig.
Jag passade på att avslöja mina misstankar om att det är ett absolut anställningskrav hos Uppsalabuss att man skall vara extremt otrevlig. Och för att belysa denna misstanke berättade jag om sådant jag tidigare råkat ut för;
- Bussförare som konstant kör mot rött,
- Bussförare som överskridit hastighetsbegränsningarna med sådan marginal att de omedelbart skulle ha mist körkortet om det hade varit poliskontroll,
- En chaufför som vägrat stanna vid hållplatser när passagerare skulle stiga av (han sa sig vara så försenad att han inte hade tid att stanna!),
- En berusad chaufför (!) osv.
Det skall bli intressant att se vad/om de svarar!

Positivt:
* Jag tror att jag fått en vän, som mådde väldigt dåligt, att må något bättre.
* För varje kontakt jag har med ledningen för Pridefestivalen, så blir jag bara mer och mer hoppfull. Det här kan inte bli annat än bra bäst! Förutom mina egna alster, så kommer jag att sälja Katarina Gröndahls fantastiskt vackra ringar. Och om jag har tur, så kommer jag sälja ännu en persons skapelser... ;)
* På lördag bär det av mot Gröna Lund.
* Imorgon åker bilen till verkstaden!