Jag har funderat lite om det här med att länka till andras dagböcker/bloggar/reloads/anteckningar. Jag har på alla mina tidigare sidor länkat till andra, och gjorde det i början på den här sidan också. Men plötsligt insåg jag att jag inte visste varför jag gjorde det. Jag menar; de sidor jag besöker finns ju ändå bland mina bokmärken. Det tillkommer favoriter emellanåt, och ibland händer det även att någon plockas bort. Jag har förstått att det kan vara väldigt känsligt för vissa att bli bortplockade.
Dessutom verkar det, när man ser sig omkring på nätet, i stor utsträckning vara så att "alla" länkar till samma sidor. Gör man det för att för att man verkligen tycker att detta är (de enda) läsvärda sidorna? Ja, vissa gör säkert det, men gör alla det?
Jag dristar mig till att tro att det finns en hel del som ser till att länka till "rätt" sidor, bara för att man vill visa att man är med. Man är rädd att man kanske hamnar ute i kylan annars.
Hur som helst, jag bestämde mig att göra på samma sätt som Carra och Siv banat väg för; inte ha någon länklista/länksida. Jag är säker på att ungefär hälften av de, vars sidor jag besöker, känner till att jag gör det, och de behöver inte någon "bekräftelse" från mig genom att finnas på en länklista. De som inte känner till att jag besöker deras sidor, tja, de lider ju knappast inte av att inte finnas på någon länklista.

Vidare, så har jag funderat på definitionen av blogg. Det går/har gått diskussioner lite här och var på nätet om detta, och alla verkar anse sig ha tolkningsrätt på ordet.
A anser att en blogg endast får innehålla reflektioner på media och samhälle (annars är det ingen blogg!). B anser att det inte får kallas blogg om det inte finns en fullgod kommentarfunktion. C anser att en bloggs främsta uppgift är att innehålla så många länkar som möjligt. D menar att en blogg mycket väl kan skrivas personligt och i dagboksform.
Ja, så där fortsätter det i all oändlighet. Själv förstår jag, ärligt talat, inte att det ens kan uppstå en diskussion om detta. För mig är det ungefär samma sak som att tjafsa om vilken som är den snyggaste färgen. I mina ögon står det var och en fritt att kalla sina anteckningar på nätet för precis vad de vill. Jag ser inte ens något tvång i att använda ett bloggverktyg för att kalla sitt alster en blogg.

Tack för ordet.

Vi imponeras dagligen av hur otroligt mycket Love kan, vet och förstår.
Idag satt AG och skrev en inköpslista när Love kom och ställde sig mitt emot honom. Han tittade på inköpslistan (som alltså var upp-och-ner för honom). Ah, välling! sa han och pekade på ordet som AG just skrev. Och mycket riktigt, det var välling AG just skrivit på inköpslistan!

Men det är klart, det finns ju tillfällen då vi inte blir riktigt lika imponerade av hans driftighet...
Igår när vi vaknade hade han tagit sig in i köket, trots att dörren var låst. Han hade då gått genom toaletten, vidare till badrummet, och sedan ut i köket. Sedan hade han roat sig ordentligt.
Han hade tagit fram degbunken och gjort en deg. Av de ingredienser vi kunde identifiera fanns mjöl, fönsterputs, socker, glaspärlor, vatten, Ajax och O'boy. Dessa ingredienser var även omsorgsfullt utsmetade över köksgolvet.
Ok, för att nyansera bilden något, så får jag väl även berätta att han tagit hjälp av lillsyrran (som inte brukar vara svårövertalad när det gäller Loves upptåg).
Jag orkade inte ens gå in i köket när jag såg förödelsen. Men AG tog tjuren vid hornen och skurhinken i handen, och gav sig på golvet. Sedan trixade han lite med dörren mellan badrummet och köket, så att låsvredet nu sitter på kökssidan. Så nu kan vi låsa badrummet från köket, och sedan låsa köksdörren med nyckel (och sova med nycklarna under huvudkudden!).
Det hindrar ju förvisso inte de små liven att ta sig in i badrummet. Men där får vi se till att hålla badkarsploppen väl gömd (eftersom de äääälskaar att bada, och det känns inte så lämpligt att de gör det när vi sover). Det hindrar dem visserligen inte från att hoppa ner i badet och sätta på vattnet, men då rinner det ju ut direkt.
Men om man nu har så taskiga föräldrar att de gömmer badkarsploppen så får man väl roa sig på annat sätt, verkar de små liven tänka. Man kan ju tex hälla ut allt innehåll ur shampoo- balsam- och duschcremeflaskorna!
Tja, de är ju kreativa iaf...

Med hjälp av Dookyweb kan jag härmed presentera familjen (åtminstone den tvåbenta delen av familjen).


Moi. Svajmastartist och tegelstensdomptör, som sägs bli 40 år om några månader. Skrivandet är mitt livselixir, även om det tyvärr inte blivit så mycket av det de senaste åren. Fnular med datorn och ägnar mig åt hantverk.
Anser att våren är den bästa årstiden, men hösten kommer som god tvåa.
Kan vissla med tårkanalerna, och fästa magneter på ryggen.


Särbosambon AG, 31 år, fotointresserad datanörd. Lyssnar på musik och gillar filmer som jag aldrig hört talas om.
Utseendet på bilden till trots, så vill jag verkligen understryka att han inte är professionell förbrytare. Det må låta som en paradox, men bilden är skrämmande lik honom - och han är en riktig snygging irl!
Han är den som sköter huvuddelen av marktjänsten, men jag försöker bättra mig...


Tintin, 8 år. Gillar både action och lugn. Han är en ganska påhittig och pysslig kille, som ofta uppfinner saker. Tycker om att baka.
Går i tvåan på Uppsala Waldorfskola. Han är lite stolt över att han (till skillnad från de kompisar som går i kommunala skolor) började läsa engelska och tyska redan i ettan. I övrigt är han imponerande duktig i matte.
Tintin är kär i klasskompisarna Aram och Vera.


Love fyllde fyra år i augusti. Han är en nästan skrämmande intelligent liten kille, som håller fullt tempo. Kreativ som få. Ett stort intresse är att spela dataspel, vilket han gör med stor bravur.
Favoritfärgen är lila, och han gillar allt som glittrar och är gulligt. Gillar låten Hej hej Monika, och kan lyssna på den om och om igen, hur många gånger som helst...
Love går på lekskolan Rosengården, Uppsala Waldorfförskola.


Smilla blir tre år i februari. Hon är en mycket bestämd liten dam, och envisare än en gammal get. Men hon är också en busig liten solstråle. Hon hyser stor fascination för traktorer och andra arbetsfordon.
Sötare än en sockertopp!
Delar sin brors faiblesse för Hej hej Monika...

En av mina nätfavoriter, Stig-Björn, skriver om bla patriarkatet och kollektiv skuld (18/11). Jag nickar instämmande, och tror bannemig att jag inte hade kunnat uttrycka mig bättre själv!
Och det vill inte säga lite!

Mamma, får jag din okarina när du dör? frågade Tintin.
Tja, om jag skall se det positivt, så kan jag ju konstatera att han är en förutseende och tänkande kille.

Jag har hittat mitt hus!
För någon vecka sedan när jag och Tintin var på väg till bussen (en annan buss än den vi vanligtvis åker med), stod huset bara där framför mig. Det är obebott, men inte förfallet. Ärligt talat, så kan jag inte förstå att det står ett obebott hus där. Men det är väl antagligen i väntan på att jag skall flytta in där. Eller hur?!
Eller hur?!!!
Någon som har några mille att låna ut?

Mamma, vet du vaaaaaaad????
Det är en fråga jag får höra ungefär tiotusen gånger om dagen (känns det som). Smilla är en pratglad dam. Hon snackar, berättar, frågar och ifrågasätter.
Missförstå mig inte; jag är stolt och nöjd över att hon har de egenskaperna. Men varför måste just jag bli "offer" för dem? Om öron kunde ramla av, så hade jag varit öronlös för länge sedan!

Tintin är kär!
Han och Vera lärde känna varandra redan på lekis, vid fyra års ålder. Hon var (redan då) så bedårande söt. När jag då frågade Tintin om han tyckte hon var söt, svarade han Nej, hon är så luggig! *asg!*
Detta "luggig" kom sig av att hon (så gott som) alltid hade en ordentlig "godmorgonfrilla".
Men nu är det annat ljud i skällan ;) Hon är både söt och snäll, får jag höra. Hon hjälper honom på med overallen om den trasslar, och hon lånar ut sin åkmadrass till honom! Bara en sådan sak! Vad mer kan man önska?
Kan vi skönja ömsesidig kärlek, måhända?
Samtidigt är Tintin noga med att poängtera att han fortfarande nog är lite homosexuell. Härom dagen utspelade sig följande konversation;
T: Mamma, är bög samma sak som homosexuell?
J: Ja, det är det.
T: Bra. Då är jag lite bög, för jag är fortfarande kär i Aram.
Vad mer krävs för en öm moders lycka?