Eftersom jag inte har något vettigt att skriva, så får ni hålla tillgodo med resultatet från ett personlighetstest:

Paranoid: Low
Schizoid: Low
Schizotypal: Low
Antisocial: Low
Borderline: Low
Histrionic: Low
Narcissistic: Low
Avoidant: Low
Dependent: Low
Obsessive-Compulsive: Low
Usch, jag känner mig nästan tråkigt normal. Eller jag kanske skall tolka det som att jag har ett stabilt psyke?


Jag fortsätter med att besvara lite frågor som florerat på nätet det senaste dygnet (och ursprungligen kommer från tori på Hypodea, om jag förstått saken rätt):

Vad heter du? Åse.
I mellannamn då? Initialerna är K och B.
Vart bor du? I Uppsala.
Trivs du där? Jajamensan.
Brukar du läsa horoskop, isåfall brukar de stämma? Nej, min tid är alldeles för dyrbar för att ägnas åt att läsa sådant skit.
Äger du några converseskor? Nä.
Favoritdjur? Katter, såklart!
Vad spenderar du dina pengar på? Överlevnad.
Senaste konserten? Ojojoj, inte en aning... Det kanske var när Lolita Pop spelade på Hard Rock Café (för ungefär 20 år sedan).
Eller vänta, jag har ju varit på Roskildefestivalen några vändor efter det. Och så var jag ju och lyssnade på Lisa Ekdahl på Katalin (någon gång innan hon slog igenom).
Festar du mycket? Nej.
Sprit, cider, vin eller öl? Vin och öl.
Brukar du bli för full? Nej, det kan jag inte påstå.
Antal kuddar i sängen? Så många som möjligt!
Äter du frukost? Jag snarare dricker frukost. Det blir några baljor kaffe.
Kan du baka bullar? Japp, och de blir dessutom hur goda som helst! Dock bakar jag inte speciellt ofta, det kanske blir 1-2 ggr /år.
Har du varit med i socouterna? Jajamensan. Alltid redo!
Bläck eller blyerts? Bläck.
Vad har du för mobiloperatör? Tele2.
McDonald's eller Burger King? BK, men ännu hellre Max.
Är du allergisk mot något? Allergisk vet jag inte. Men när jag var gravid med Tintin hade jag dille på jordgubbar. Jag vräkte i mig jordgubbar, och det fick till följd att jag tydligen blev överkänslig mot det där "röda färgämnet" som finns i viss mat. Så nu får jag alltid oftast klåda i näsan när jag äter tex jordgubbar och tomater.
Müsli eller corn flakes? Inte för att jag äter något av det regelbundet, men det får väl bli müsli.
Äger du ett busskort? Ja.
Dricker du blå, grön eller röd mjölk? Mjölk är äckligt! Enda gången jag dricker mjölk är om det är utblandat med O'boypulver. Och jag tror att det är lätt- eller mellanmjölk vi brukar ha hemma.
Vad åt du till frukost? Jag drack kaffe.
Hur ser du ut idag? Just nu har jag en body på mig, dock inte av den sexiga sorten. Den här är mer en sådan där som "farfars underställ" ni vet.
Har du haft sex idag? Räknas det om det inte var någon annan närvarande..?
Nästa mål i ditt liv? Det är av så privat karaktär att jag inte vill skriva det här.
Roligaste resa? Roligaste vet jag inte. Men den resa som påverkat mig mest var en tripp längs Moseldalen (sommaren -94). Det var det närmaste paradiset på jorden jag tror man kan komma.
Vad såg du senast på tv? 45 minuter på TV3. Det handlade om Cameron som miste båda benen och ena armen då han blev påkörd av ett tåg.
Hur svarar du i mobilen? Det beror på vem som ringer.
Vem ringde du senast? AG.
Vad sa den du ringde? Jag står och diskar.
Antal timmar sömn i natt? Fem tror jag.
Sov du ensam? Nej.
Har du besökt Pajala? Nej.
Brukar du snusa? Inte bara brukar. Det är inte många minuter per dygn som jag inte har en prilla under läppen.
Vad innehåller din favoritnattmacka? Vet inte om jag har någon direkt favorit. Det mesta är gott att äta på natten.
Tycker du om din pappa? Ja.

Jag har bytt namn.
Nej nej, ni behöver inte oroa er, jag heter fortfarande theWitch här på nätet, och så kommer att förbli. Men namnet i prästbetyget är utbytt.
Detta är knappast någon nyhet, då det hände för över 20 år sedan.
Redan när jag gick i sjuan hade beslutet växt fram. Jag var verkligen inte den person som mitt dåvarande tilltalsnamn sa (även om jag inte kan precisera vad den personligheten skulle vara). Nej, jag var och är en Åse. Alltså klargjorde jag för alla i min omgivning (familj, skola, släkt och vänner) att jag from nu inte skulle svara på något annat tilltal än Åse (och det gjorde jag inte heller). Och det gick förvånansvärt smidigt att få omgivningen att acceptera det.
Så snart myndighetsåldern infunnit sig kvistade jag iväg till pastorsexpeditionen (på den tiden behövde man inte blanda in PRV) och bytte namn även på papperet. Det var ingen stor grej, eftersom jag sedan flera år verkligen hette Åse. Enda skillnaden var att jag inte behövde "tänka till" varje gång jag skulle skriva min namnteckning, och istället för att skriva det-där-namnet-som-verkligen-inte-var-jag, kunde jag skriva Åse.

Jag har många gånger genom åren (med mitt nuvarande namn) fått frågan om jag är från Norge (alt. Danmark). Jag hade inför mitt namnbyte aldrig reflekterat över att jag skulle få den frågan, men jag inser naturligtvis i efterhand att den kan ha viss relevans.
Men nej, jag har - så vitt jag vet - inga anknytningar till våra skandinaviska grannländer (om man inte räknar det faktum att min pappa är gift med en norska, men det kan väl knappast ses som ett motiv i detta sammanhang, inte minst med tanke på att "jag blivit jag" långt innan de tu träffades).

Ett av alla de tillfällen då jag fått ovanstående fråga var första gången jag träffade AGs kompisar.
Jag var hos AG i Örebro (såklart), och vännerna var nog lite nyfikna på vad det var för kvinna från den något äldre generationen (utflyttad Örebroare dessutom, bara en sån sak är ju suspekt!) som lyckats kollra bort den stiliga ynglingen. Det visade sig att de skulle få sitt svar under en kräftskiva.
Detta utspelade sig nämligen i augusti -99, och ett par ur gänget inbjöd till nämnda skaldjurspartaj. Bäst som vi satt där och sörplade på kräftorna kom så den oundvikliga frågan (uttalad så att alla hörde det)
- Jaha, Åse... kommer du från Norge?
- Nej, det gör jag inte.
- Från Danmark, då?
- Nej, inte det heller.
- Men ditt namn låter lite norskt... eller danskt...
- Ja, men jag har inte alltid hetat Åse. Jag har bytt namn.
- Varför gjorde du det?
- För att jag tyckte att mitt förra namn var otroligt fult, och jag kunde inte riktigt identifiera mig med det.
- Jaha, vad hette du då??
- Det vill jag inte säga, för det var så jävla fult.
- Jo, kom igen. Säg vad du hette!
Nu uppstod ett svårt dilemma. Alla närvarande lyssnade nämligen till konversationen, och en av dem bar namnet som jag just ratat å det grövsta. Jag kunde ju inte falla till föga, och säga som det var. Samtidigt låg kravet i luften - Jag var tvungen!
- Nej, jag vill inte säga vad jag hette.
- Jo, kom igen nu. Vad hette du!?
Febril tankeverksamhet. Hur löser jag detta?
- Ok, då. Jag hette Åke.
Allmänt asgarv, och inga följdfrågor (däremot diverse pikar mot AG, men det är smällar han fått lära sig att ta).

Weblogs säger sig vara En samlingsplats för nordiska bloganvändare med diskussioner, helpdesk och nyhetsaggregering. Allt praktiskt förpackat i samma skal. Texten på indexsidan är gammal som gatan, och har sett likadan ut sedan jag besökte sidan första gången. Topplistan är rent löjlig, och fyller ingen som helst funktion. Vad jag förstår, så är helpdesken och diskussionsforumet att jämställa med ett rent skämt. Siten underhålls inte, helt enkelt.
Men - den fungerar ypperligt som pingverktyg, vilket också är vad jag uppfattar att man använder den till. Att de där "bonustjänsterna" inte fungerar kanske inte gör så mycket, inte minst då det heller inte verkar vara användarnas främsta syfte med siten.

Av någon för mig obegriplig anledning, går ändå drevet. Och de som sällar sig till drevet försitter inte minsta chans att tala om hur illa man tycker om Weblogs.
I samma andetag som man spyr galla över Weblogs, så sprider man rosenblad över andra pingtjänster. Det har jag väldigt svårt att förstå, eftersom dessa andra pingtjänster tillhandahåller samma service som Weblogs - nämligen möjligheten att pinga. Jag har åtminstone inte sett diskussionsforum edyl på andra pingsiter.

Något annat iögonfallande är att en hel del av de som klagar på Weblogs ändå själva pingar där. Och de som har slutat pinga kan tydligen ändå inte hålla sig därifrån (kanske vill man hålla koll på de klagovänner som har den dåliga smaken att fortsätta pinga?).
Jag kan inte förstå att man ens lägger ett uns av energi på något man ogillar. Varför gör man det? Varför låter man Weblogs ta ens tid, engagemang och energi när livet har så mycket annat att erbjuda? Eller har det inte det?

Sedan har vi ju nästa hatargument; Weblogs pingas/har pingats av porrsiter!
Jag kan knappast påstå att jag har någonting till övers för sådana siter, och jag kan uppriktigt säga att jag heller inte uppmärksammat dessa pingningar. Det kan ju förvisso bero på att jag kollar mina favoriter, och lämnar resten åt sitt öde.
Ok, ibland har det hänt att jag på måfå klickat på en för mig okänd sida som pingats, men inte någon gång har jag "lyckats" hamna på en porrsite. Däremot har det hänt att jag ibland hittat små guldkorn, som jag antagligen inte skulle funnit annars.
Och oavsett vad jag anser om porr, så är det inte förbjudet. Visst, jag vill inte bli sammankopplad med porrsiter, men det tror jag inte ens i min vildaste fantasi att jag blir heller. Förhoppningsvis blir jag heller inte sammankopplad med siter som driver en politiskt åsikt som ligger långt ifrån mig egen, och som pingar på samma ställen som jag.
Att avstå från att pinga siter som inte är politiskt korrekta framstår som oerhört ihåligt. Men om någon gör det valet, så har jag inte någon direkt åsikt om det. Jag utgår bara från att man, i konsekvensens namn, även avstår från att skriva i gästböcker/delta i mailinglistor osv som inte till 100% överensstämmer med de egna åsikterna och värderingarna.

Och sedan då, om/när man lyckats i sitt uppsåt att utplåna Weblogs från internets existens, vem står då på tur? För visst finns det väl fler siter som upprör, även om de befinner sig inom lagens ramar (för att inte tala om alla som ligger utanför!).
Det är knappast någon risk att man blir sittande sysslolös, bara för att man lyckats i sitt uppsåt med Weblogs.
Låt kvasten gå!

Jag läste (på en mailinglista, har jag för mig) att Weblogs pingas/har pingats av någon barnporrsite, och det anser jag vara ett stort problem. En av mina första reflektioner är att det är mer än lovligt korkat av personerna bakom siten att pinga densamma. Jag trodde i min enfald att man ville undvika offentlighetens ljus, och sökte sina likasinnade på på mer ljusskygga vägar. Men vad vet jag, att pinga är kanske ett desperat skrik om att bli upptäckt, och få hjälp?
Jag har personligen missat även dessa pingar, men jag tar för givet att personen/personerna som uppmärksammat det gjort en polisanmälan. Att/om denna site ligger på en utländsk server (vilket den väl antagligen gör) är knappast en anledning att avstå från att anmäla. När det gäller barnpornografi samarbetar den svenska polisen med Interpool, och min uppfattning är att man unisont ser mycket allvarligt på dessa brott.
Att avstå från att göra en polisanmälan när man upptäcker barnpornografi är i mina ögon ett lika stort brott som barnpornografin i sig!

Idag tog jag med mig Love och Smilla, och åkte till Rusta för att köpa en kaffebryggare. Vi har kommit till insikt om att kaffebryggare måste betraktas som en förbrukningsvara i detta hushåll, och tyckte utifrån det att detta verkade vara en prisvärd apparat. Dessvärre var den slutsåld, och de övriga kaffebryggarna var alltför plastiga alt. för dyra för att tjänstgöra som slit-och-släng-bryggare. Jag får helt enkelt knata ner till Netto och se om de har några kaffebryggare.
Men inte kunde jag åka från Rusta tomhänt, heller. Jag köpte bla en Flexineon (som nu sitter snyggt slingrad runt sänggaveln, och tjänstgör som sänglampa - ett extremt lyckat köp!), en miniradio (skulle egentligen bara ha batterierna, men jag kunde ju liksom inte avstå en radio som ändå ingick i priset) och en massageapparat (så nu skall här masseras som aldrig förr!).
Och så *host* slank det visst med lite godis också...

Love och Smilla var underbart snälla och gulliga under vår tur till Rusta. De satt stilla i vagnen (bara en sån sak!) och de blev inte osams! Det var snudd på att jag undrade om det verkligen var mina barn jag hade med mig. Men när vi sedan kom hem igen släppte de loss igen...
Nåja, jag är tacksam över att det funkade så otroligt bra medan vi var ute.

Det var visst städa-ditt-skrivbord-dagen härom dagen. Jag har börjat så smått, och projektet är snart slutfört. Under rensningen hittade jag både roliga och mindre roliga saker, som fallit i glömska. En av de roliga saker jag hittade var min fittring *pekar på bilden*. Tyvärr har den blivit lite missfärgad (den är alltså av silver), och jag efterlyser härmed tips om hur jag skall rengöra den på bästa sätt.

Paula har fått mig hugad att prova på att virka smycken, så nu har jag beställt Så gör du virkade smycken.
Ja, jösses vad det skall drickas vin och virkas här på gatan framöver (ja, inte ute på gatan, dårå)!

Imorgon är det julgransplundring på Vaksala torg, berättade Marianne när jag pratade med henne tidigare ikväll. Så det blir till att ta med den nysnutna och välkammade barnaskaran dit, och tjoa runt granen. Marianne och hennes döttrar skall också dit, och när granen är plundrad tar hon över Love för övernattning.

Jag trodde att fallet med lille Hannes som var med om tsunamin var allmänt känt (åtminstone här i Sverige), men idag nåddes jag av det kedjemail som började cirkulera efter att både Hannes och hans pappa kommit hem till Sverige.
Om du får kedjemailet, skicka det inte vidare!