Igår var det äntligen dags för silversmide igen. Jag gjorde en ring som jag väl inte tycker är så väldigt snygg, men tillverkningen medförde ändå att jag fick lära mig ett par olika tekniker. Och det är ju det som är meningen med kursen. Sedan ville jag fortsätta med ringar. Fernando visade mig några tänkbara alternativ, och jag valde utan att tveka, att göra "ormringar" (3 st).
Jag visste att du skulle välja den sa Fernando.
Hahaha, är jag så förutsägbar ;)
Efter kursen undrade Fernando om jag ville följa med till Sernanders krog, och det ville jag ju. Där sammanstrålade vi med Pia (Fernandos flickvän, tillika mamma till Aram och Navid). Några trevliga, avslappnade timmar förflöt.
Jag skulle kunna säga mycket om Sernanders krog, men nu nöjer jag mig med att berätta att det är en studentkrog i Flogsta (en studentstadsdel). Det är mååånga år sedan jag var där senast, men kan nog tänka mig att gå dit lite oftare i framtiden. Där serveras god, stark (och nu menar jag stark!) mat till en billig penning. Eftersom de inte har utskänkningstillstånd (!) så kan de ha öppet hur länge som helst (vilket de har, också). Studenter sitter där och pluggar/spelar spel/läser/dricker öl.
Staffan, som förestår krogen, utmärker sig på många sätt. Han har ett utseende som avviker från det gängse, och han knallar omkring i linne och kortbyxor (han tar sig nämligen en runda vid pingisbordet så snart situationen tillåter, och blir därmed ganska varm), och han ser inte med blida ögon på att man framför specialönskemål i samband med beställningen. Man bör heller inte vara alltför stressad, eftersom man oftast får vänta läänge på maten. Vi beställde 2 tortillas och en dip à la Sernander, och fick vänta 1 tim och 45 min (och det var ändå riktigt glest med besökare där...)
När jag kom hem låg hela familjen och sov, och jag gjorde snart detsamma.

Imorse skulle Tintin till skolan, samtidigt som AG skulle åka till HAB med Love. De tog bussen in till centrum tillsammans, och sedan var det dags för Tintin att göra sin jungfruresa (på egen hand) med buss. AG såg till att han kom ombord på bussen, och jag måste erkänna att jag satt här hemma och kände mig lite pirrig. Inte för att jag för en sekund inte trodde att han skulle klara det, men ändå... Man vet aldrig vilka faror som lurar där ute i den stora vida världen...
När jag senare frågade honom om han tyckte det var läskigt att åka buss på egen hand svarade han entusiastiskt Nej, men det pirrade lite i magen ibland.

Straxt innan jag skulle åka ut och hämta Tintin vid fritis, så började Flisan gå omkring och jama här. Jag bad AG bädda ordning en liten hörna åt henne i Tintins rum, och så sprang jag iväg till bussen. Efter bara några minuters bussfärd ringde AG och berättade att den första kattungen var född! Tack och lov, så låg Love och Smilla och sov middag, så AG kunde sätta sig lite på avstånd och vara "moraliskt stöd". Det uppskattades av Flisan.
På väg hem från fritis stannade jag och Tintin på stan och handlade lite. Då ringde AG och berättade att ytterligare en kattunge fötts. När vi kom hem hade syskonskaran utökats med ytterligare en liten kisse.
Efter middagen smög jag och Tintin in i hans rum för att ta oss en titt. Och minsann - nu var där fyra kattungar!
Resten av kvällen har Flisan ägnat åt att amma och äta, och det verkar inte vara fler ungar i denna kull. Vi har, av naturliga skäl, inte skådat dem på närmare håll, men det verkar som att alla fyra är väldigt mörka.

Jag är mördande trött, trots att jag sovit mer än vanligt det senaste dygnet. Huvudet dunkar och värker. Jag vill inget hellre än krypa ner i sängen och fortsätta läsa Da Vinci Koden. Jag har ju sällan eller aldrig möjlighet att sträckläsa en bok, med tanke på hur verkligheten runt omkring mig ser ut. Säkraste stället att lyckas plöja några kapitel är att sjunka ned i ett bad, tillsammans med en bok. Men snart står något barn och rycker i handtaget, i högljudda förhoppningar om att få bada med mamma.