Börjar bli ganska less på det här nästan-sjuk-tillståndet. Snart börjar jag befara att enda problemet är att jag skulle vara klen och pjåkig. Och något sådant vill vi ju inte vara med om!
Love har gått till Marianne ikväll, och skall tillbringa helgen där. Ett välbehövligt avbrott för hela familjen.
Lilla Smillagumman har under dagens gång sett mer och mer ut som att hon är på väg att bli sjuk. Hon vaknade till för en liten stund sedan, och då var ena ögat igenkladdat. Illavarslande. Våra planer var ju att bistå Trueto och hans Husfru med arbetskraft imorgon. Men om Smilla ser likadan ut imorgon bitti när vi vaknar, så är det nog säkrast att vi stannar hemma. Främst naturligtvis för Smillas skull, men också för att det vore mer än onödigt att utsätta lille E för smittorisken. Det är nog inte vad de behöver nu, mitt i dagisinskolning och inför flytt.

Om vi blir hemma imorgon, så tror jag att jag skall ta med mig Tintin ut till IKEA och köpa en madrass till honom. Den madrassen han fått ta till sin nya säng nu är något för smal, och har nog dessutom sett sina bästa dagar.
Och så funderar jag på att cykla förbi hemma hos Shw. Jag har nämligen en plastburk här som är hennes, och det känns säkrast att lämna tillbaka den. Det finns nämligen två saker som är henne kärare än livet självt; plast/lunchlådor och pantflaskor! ;)

Jag fortsätter läsa da Vinci koden. Med det liv jag lever, så tar det ju lite tid att ta sig genom en bok. Tack och lov, så är det väldig korta kapitel i da Vinci koden, så jag kan "stjäla till mig" något kapitel då och då.
Att läsa är verkligen en livsnödvändighet, och jag är obeskrivligt lycklig att jag återerövrat förmågan efter några års vacuum.