Ojdå, det har visst gått flera dagar sedan jag skrev något här. Ja, tiden går fort när man har roligt.
Jag hade ju mer eller mindre utlovat en ny layout och ny url till årsskiftet, men det blev visst inte så... Men hav förtröstan! Url:en är fixad sedan länge, och layouten... kommer...
Jag drabbades ju av tillfällig självinsikt någon vecka före jul, och insåg att jag inte skulle hinna fixa det på egen hand. Därmed la jag ut designuppdraget på en annan person. Jag har sett honom rapa ur sig bloggar, så det borde väl vara en baggis tänkte jag. Men det blev ingen blogg.
Jodå, visst satt han och småfnulade lite, men inspirationen ville visst inte riktigt rinna till. Och ok, jag har full förståelse för att intresset i första hand gick åt till att bekanta sig med den nya (åtminstone bättre begagnade) datorn.
Det stod dock inte på förrän hårddisken på den nya datorn började uppföra sig märkligt. Den gav ifrån sig ett enerverande "metalliskt" knäppande, och blåskärmen dök upp allt mer frekvent. Oroväckande. Men samtidigt förståeligt på sitt sätt, eftersom datorn med all sannolikhet nyttjats mer under de veckor den befunnit sig här, än då den bodde hemma hos svärfar.
Idag (ok *tittar på klockan* igår) tog "min bloggdesigner" (även känd som AG) det säkra före det osäkra. Han stack iväg till PC Superstore och köpte en ny hårddisk.
Nu sitter han med en löjligt lycklig blick (omväxlande ger ifrån sig någon liten svordom) och iordningställer sin nya leksak. Så vem vet, jag kanske dyker upp på min nya blogg inom kort..?

Jag förstår att ni sitter som på nålar, och undrar hur det går med min stavgång.
Jodå, härom dagen tog jag mod till mig, och iklädde mig stavarna när jag skulle till affären. Men jag avstod från att stava så länge jag befann mig inne på gården, eftersom jag kände mig så urbota löjlig. Men så snart jag var bortom utsikten från grannarnas fönster (de närmaste grannarnas iaf) satte jag igång att stava. Tempot blev naturligt snabbare än normal promenadtakt, men jag kan tänka att det är meningen.
Jag hann bara halvvägs ner till von Bahrska häcken innan jag började känna mig ordentligt trött i armarna (och nu skrattar Heavenly, eftersom hon vet exakt hur lång kort sträcka jag snackar om).
Väl framme vid affären dröp svetten av mig, och jag kände mig nöjd.
Några timmar senare visade sig ett nytt besök i affären vara nödvändigt, och jag spände på mig stavarna igen. Den här gången tog jag dock inte den varma dunjackan, men i övrigt var erfarenheten densamma.
Jag har känt mig lite osäker på vilken längd jag skall ha på stavarna, men idag hittade jag en bra sida med en hel del information om stavgång (det visade sig att jag haft stavarna ca 15 cm för korta...).

Jag kanske skulle säga några ord om nyårsafton också.
Jodå, den förflöt utan några större krämpor. Love och Smilla tjatade visserligen hela dagen om att de ville att vi skulle gå ut och titta när det smällde på himlen, men tjat är ju inget nytt, precis.
Vi gjorde iordning en mumsig middag, men Love tjatade hela tiden om att han ville ha gröt istället (så han fick det). Under middagens tillagning lyckades jag med konststycket att hälla kokande vatten över ena handen (skulle hälla av en kastrull i ett durkslag, och trodde jag skulle klara det genom att hålla såväl kastrull som durkslag i händerna... - nej, ni behöver inte kommentera mitt tilltag..!) Det gjorde !z@$¤!! ont!
Jag försökte hålla handen under rinnande vatten, men det gjorde så !z@$¤!! ont. Nåja, smärtan avtog så småningom, och jag tänkte inte så mycket mer på det.
Jag hade trott att Love och Smilla skulle somna under kvällens gång, men det gjorde de inte. De var alltför spända inför det faktum att vi skulle gå ut och titta när det smällde på himlen. Dessutom sköts det ju en hel del raketer under kvällens gång, vilka de under jubel beskådade från fönstret.
När tolvslaget närmade sig stoppades barnen ner i overallerna, och så gick vi ut på kullen bakom tvättstugan (även kalla pulkabacken av småttingarna). Raketerna, som sköts runt omkring oss, beundrades (främst av barnen), och Tintin for tjoande omkring med Tomtebloss (jag hade hittat stoora - ca 1 m långa - tomtebloss på Rusta). Love och Smilla kunde till slut inte hålla sig vakna, ens med den starkaste viljan i världen. De somnade sött i vagnen, alltmedan häxpiporna tjöt och smällarna smällde.
Bäst som vi stod där och trodde att tillvaron inte kunde bli mer komplett, visade den sig kunna bli just det. Där kom nämligen Heavenly gående uppför kullen (undrar om hon sedan kom ned från ett berg..? Måste fråga henne vid tillfälle...). Det var fösta irl-mötet, och hon visade sig vara såväl vansinnigt trevlig som oförskämt snygg!
Jag hade druckit ett par glas vin under kvällen, och kan inte påstå att jag kände speciellt mycket av det. Men när jag tänker på det i efterhand, så känns det som att jag måste ha framstått som berusad. Jag är visserligen inte van att dricka alkohol i några mängder, så det är väl inte omöjligt att det märktes, men ändå.
Jag menar; Hon: Snygg, smart, social och humoristisk. Jag: Halvlullig och småfjantig...

Under nyårsdagen gjorde min brännskadade hand sig påmind... Det gjorde vidrigt ont, och blåsor började torna upp. Någon dag senare föll skinnet av, och det värst skadade fingret ser inte roligt ut.

Love har varit hos Marianne från i söndags tills idag (ja... igår, då).
Igår vid lunchtid ringde Marianne för att kolla om vi var hemma. Love hade nämligen vaknat av en dröm på natten. Han hade somnat om (då han fått sova bredvid Marianne), men sedan han vaknat på morgonen hade han inte pratat om någonting annat än drömmen (vilken tydligen var mycket stark och "verklighetstrogen" för honom).
Han hade drömt att han var här hemma, och det plötsligt blivit ett hål i vardagsrumsgolvet. Han hade ramlat ner, och jag hade försökt få upp honom utan att lyckas. Jag hade inte ens sett honom där nere i källaren (som inte är någon källare, utan en "krypkällare" för fastighetsskötaren). Jag hade sprungit ut i trapphuset, och tagit mig ned i källaren via golvluckan som finns där. Till slut hade jag lyckats rädda Love från "källargubben".
Jag förstår mycket väl att det måste ha varit en obehaglig dröm. Love och Marianne kom hit för att kontrollera att vi verkligen inte hade något hål i golvet. Vi gjorde vårt bästa med enade krafter för att förklara att man ibland kan drömma otäcka saker, men att det inte är på riktigt.
Love synade golvet noga, och frågade om vi hade lagat det...
Det var, som sagt, uppenbarligen en stark dröm, och vi pratade en lång stund. Tack och lov verkade han lugnas av det, och återstoden av tiden hos Marianne förflöt utan skrämmande drömmar, eller prat därom.
När Love kom hem idag (igår) berättade han glatt att han träffat Shw! Jodå, de hade tagit en promenad för att lämna några papper, och då dök Shw upp som gumman ur lådan!
Love var mäkta stolt över att ha träffat henne alldeles på egen hand (nåja, iaf utan familjens närvaro).

På nyårsdagen kom Tintins kompis Rasmus hit. De skulle leka några timmar, och ni må tro att de lekte!
De satt inne i Tintins rum och bygge slott, en öken och jag vet inte vad. När dessa två grabbar kommer samman gör de inte något större väsen ifrån sig. De är så inne i sitt, och de trivs obeskrivligt bra tillsammans.
Det hampade sig inte bättre än att vi fick ringa Rasmus föräldrar och säga att de inte behövde komma för att hämta honom, eftersom grabbarna bestämt att han skulle sova över.
Till deras stora lycka utlovade vi att de skulle få vara vakna så länge de ville, vilket medförde att vi hörde dämpat prat och fniss från Tintins rum tills klockan var efter två på natten...
Och imorgon (hmm... idag, om jag tittar på klockan) skall Tintin hem till, och sova över hos, en annan kompis som han är bästis och bundis med. Jerry kommer nämligen hit efter jobbet (och tigger till sig en fika, kan jag tro), och tar med sig Tintin hem, för stoj och gamman med Jerrys dotter F.
Nåja, så mycket stoj och gamman tror jag inte att det blir. Även de två har en förmåga att leka harmoniskt och intensivt med varandra.
Kul!

Igår var jag och Smilla på stan, och gick samtidigt in i Domkyrkan för att tända ett ljus för de jordbävningsdrabbade. Vi vandrade omkring, njöt av det vackra och uppfylldes av den sakrala stämningen.
Imorgon (dvs idag) är det Loves tur. Då tar han och jag en sväng på stan, och gör ett besök i Domkyrkan.
Det är märkligt. Både Love och Smilla har tjatat i snart en vecka om att få åka till kyrkan och tända ljus...

Idag (dvs igår) tog Tintin med sig AG till Game för att inhandla Spiderman II. De återvände hem igen snabbare än blixten, och det är väl ingen högoddsare att satsa på att det var Tintin som jäktade på när spelet var inköpt ;)

Imorgon (eller idag, rättare sagt) skall jag bannemig posta ett par julklappar.
Jag slog in dem omsorgsfullt i god tid före julafton, men de blev inte postade... *skäms* jag hann liksom inte.... Men nu skall det bli av (Bättre sen än aldrig är väl en klämkäck floskel..!?)

Efter uppehåll och sporadiskt spelande är jag nu återigen helt biten av Ordspel. Ratingen sjönk som en gråsten när jag började spela igen, men nu har jag hittat det rätta tänket, och är på väg mot en rättvisande nivå igen ;)

Oj, det här blev nästan en halv roman (eller novell, åtminstone). Lyllos er, som fick så mycket nöjsam läsning!