Nej, det gick inte att rädda livet på kaffebryggaren. AG gjorde ett sista desperat försök idag, men han behövde inte så mycket mer än närma sig strömbrytaren på bryggaren för att proppen skulle gå. Sedan fick han stå där i mörkret i köket och leta efter en ny propp i gömmorna. Till slut lyckades han hitta en, och den visade sig vara den absolut sista som fanns.
Nåja, även om det hade funnits fler proppar, så hade vi inte gjort fler försök med bryggaren. Vi fick iaf ha den hos oss 2½ vecka.

Gah!
Jag tog mig (helt frivilligt!) an ett kamikazeprojekt idag. Jag tog med mig Love och Smilla på stan...
Nä ok, jag skall inte klaga. Jag har varit med om betydligt värre. Dagens aber var väl det konstanta tjatandet. Något annat som kan vara lite jobbigt (om än långt mer roligt och fascinerande) är Loves enorma intresse för nummer och siffror.
Vad blir åtta två sex? Vart går buss nr 7? Hur mycket blir åtta och åtta? Där kommer buss nr 13! Hur skriver man sjutton? Hur många år är pappa? Vad blir nio åtta nio? osv osv osv.
Jag köpte godis till barnen, och en påse Dumle till mig och AG. Naturligtvis var jag tvungen att provsmaka ett par Dumle redan på stan, men sedan la jag påsen i kassen som låg på vagnens underrede, och tänkte att jag och AG skulle ha den att mumsa på ikväll.
När jag kom hem och skulle ta fram påsen kände jag mig som Margaretha Krook i Morrhår och Ärtor. Ni vet scenen där hon går till andra sidan stan för att köpa skorpor, då de är någon krona billigare där, men på hemvägen ramlar skorporna ur kassen en efter en, eftersom det är hål i den.
När jag tog fram Dumlepåsen fanns det bara en kola kvar i den, och den var jag av samvetsskäl tvungen att ge till AG. *suck* Finns det något värre än att vara godissugen, och stå med en tom godispåse i handen?

Ett av de ärenden som uträttades på stan var att jag skickade iväg två julklappar (vaddå, bättre sent än aldrig...). Ni må tro att det var svettigt att stå där inne på Pressbyrån iklädd en tjock dunjacka (varför tog jag den jackan på mig??), försöka hålla Love och Smilla i vagnen och skriva adress på försändelserna. Svetten ångade och rann.
En av försändelserna lyckades jag adressera till Brömolla istället för Bromölla, men jag hoppas att den hittar fram iaf.

Tintin fick en bla prenumeration på Kalle Anka av mormor i julklapp. Han gillar att försöka sig på läsandet, men jag tror ändå att det är "leksakerna" som medföljer varje tidning som var mer lockande just i fallet med Kalle Anka. Den här veckan var det en mössa (!) som medföljde, och det var ju en ganska ok sak (inte minst i jämförelse med vad det brukar vara).
Nu har jag även tecknat en prenumeration på KP åt honom. Jag prenumererade inte på den själv när jag var yngre, men läste den ibland. Det känns som att KP är ganska vettig läsning för barn. Någon som har någon åsikt?

Love är hos Marianne, och Smilla sover. Tintin sitter inne i sitt rum och ser på Snålvatten och jäkelskap. Jag och AG sitter framför våra skärmar (surprise), och smuttar på varsitt glas Varm&Kall.
Livet känns ganska behagligt.