lördag, 8. januari 2005
so I must leave, I’ll have to go to Las Vegas or Monaco
thewitch, 01:15h
Tintin har fått städdille. Fråga mig inte varifrån den kommer, men jag kan försäkra att det inte är någon gen från mig.
Det har hittills varit näst intill omöjligt att få honom att städa i sitt rum (och då menar jag "städa" i form av att skall plocka ordning på sina saker). Men i förmiddags drog han plötsligt in dammsugaren (!) i sitt rum, och så satte han igång. Han dammsög och han dammsög och han dammsög.
Under dagen har han sedan haft en kompis här, men när denne gått hem och middagen var äten så fortsatte han. Han dammsög och han plockade och han rensade. Nu har han plockat ihop en hög som jag lovat att jag skall hjälpa honom att sortera.
Jag undrar om våra barn är normala?
De äter frukt och grönsaker med en passion som skulle få vilken vegetarian som helst att blekna. Det känns verkligen skumt när man måste säga till dem Nu måste du äta lite kött också, annars får du inte ta mer grönsaker.
Att ställa fram ett fruktfat är inte att tänka på; de proppar i sig bananer och satsumas tills fatet är tomt (jodå, de får mat, jag försäkrar er).
När man står och gör iordning mat, så springer de ständigt och norpar av grönsakerna. Om det finns majs (eller jag kanske borde skriva majsbajs eftersom Love och Smilla hårdnackat hävdar att det heter så, efter att någon lärt dem det) på bordet vore det rent vansinne att tro att Love och Smilla skall äta något av det övriga som bjuds. Love äter hellre gröt än någonting annat (grönsaker undantaget).
Smilla gillar citron. Tintin gillar sill. Love gillar oliver.
Tintin virkar och dammsuger. Och så är han kär i bästisen Aram.
AG är inte Tintins biologiska pappa, men ändå har han valt att kalla honom för pappa (medan jag tilltalas Åse). Smilla är min och AGs gemensamma avkomma, och hon har valt att tilltala sina föräldrar mamma och AG.
Men vad är egentligen "normalt", och vem tusan vill vara det?
Och jag medger gladeligen att det finns ett otal andra sätt våra barn kunnat vara "onormala" på, vilka skulle gett upphov till stor oro. Det här är bara... annorlunda, tror jag.
Ojdå. Klockan har passerat midnatt, och Smilla vaknade för någon timma sedan. Tintin är fortfarande vaken. De små liven bygger tågbana för fullt inne i Tintins rum.
Nej, jag hade inte accepterat det om det inte vore skollov och helg. Men nu är det fortfarande jullov, och det är lördag imorgon. Att de små älskade liven nu är vakna ser jag bara som en ypperlig möjlighet till egen sovmorgon imorgon.
Ja, så egoistisk är jag.
Det har hittills varit näst intill omöjligt att få honom att städa i sitt rum (och då menar jag "städa" i form av att skall plocka ordning på sina saker). Men i förmiddags drog han plötsligt in dammsugaren (!) i sitt rum, och så satte han igång. Han dammsög och han dammsög och han dammsög.
Under dagen har han sedan haft en kompis här, men när denne gått hem och middagen var äten så fortsatte han. Han dammsög och han plockade och han rensade. Nu har han plockat ihop en hög som jag lovat att jag skall hjälpa honom att sortera.
Jag undrar om våra barn är normala?
De äter frukt och grönsaker med en passion som skulle få vilken vegetarian som helst att blekna. Det känns verkligen skumt när man måste säga till dem Nu måste du äta lite kött också, annars får du inte ta mer grönsaker.
Att ställa fram ett fruktfat är inte att tänka på; de proppar i sig bananer och satsumas tills fatet är tomt (jodå, de får mat, jag försäkrar er).
När man står och gör iordning mat, så springer de ständigt och norpar av grönsakerna. Om det finns majs (eller jag kanske borde skriva majsbajs eftersom Love och Smilla hårdnackat hävdar att det heter så, efter att någon lärt dem det) på bordet vore det rent vansinne att tro att Love och Smilla skall äta något av det övriga som bjuds. Love äter hellre gröt än någonting annat (grönsaker undantaget).
Smilla gillar citron. Tintin gillar sill. Love gillar oliver.
Tintin virkar och dammsuger. Och så är han kär i bästisen Aram.
AG är inte Tintins biologiska pappa, men ändå har han valt att kalla honom för pappa (medan jag tilltalas Åse). Smilla är min och AGs gemensamma avkomma, och hon har valt att tilltala sina föräldrar mamma och AG.
Men vad är egentligen "normalt", och vem tusan vill vara det?
Och jag medger gladeligen att det finns ett otal andra sätt våra barn kunnat vara "onormala" på, vilka skulle gett upphov till stor oro. Det här är bara... annorlunda, tror jag.
Ojdå. Klockan har passerat midnatt, och Smilla vaknade för någon timma sedan. Tintin är fortfarande vaken. De små liven bygger tågbana för fullt inne i Tintins rum.
Nej, jag hade inte accepterat det om det inte vore skollov och helg. Men nu är det fortfarande jullov, och det är lördag imorgon. Att de små älskade liven nu är vakna ser jag bara som en ypperlig möjlighet till egen sovmorgon imorgon.
Ja, så egoistisk är jag.
... comment