Dagen har, så gott som oavkortat, gått åt till att följa mordrättegången på TV4+. Jajamensan, så knastertorr och trist är jag!
Jag har många tankar runt detta, men känner mig alltför okonsentrerad för att gå in på det just nu.
Jag återkommer i frågan.

Såväl barnen som AG somnade (relativt) tidigt ikväll, så jag har ägnat kvällen åt att planera upplägget av min nya hobby. Jisses så märkvärdig jag försöker låta, då. Men det är inte mer säreget än att limma ihop tallkottar och tändstickor. Jag lovar.
Men jag ser fram mot att arbeta kreativt med händerna!

Nu skall jag fortsätta njuta av familjens sovande. Jag sätter mig i fåtöljen, med Flisan i knät och en bok i handen, och njuuuter!!

På återseende!

Eftersom jag inte kommit i säng än (så ovanligt, då!), kan jag ju lika gärna ge från mig ett livstecken.
Inte för att jag egentligen har något att säga, utan mer för sakens skull.

Idag? Tja, förmiddagen var väl tämligen händelselös. På eftermiddagen åkte vi upp till stan. AG och Love skulle ut till Biltema, medan jag skulle ta med Smilla, Tintin och Aram på en liten stadsvandring.
Jag införskaffade lite litteratur inför mitt nya hobbyprojekt. Dessutom tjatade grabbarna på att få äta på ett äckligt snabbmatsställe, så då blev det så.
Sedan flanerade vi runt i några butiker, innan vi satte oss på bussen hem. Aram tillbringade kvällen här. Han och Tintin spelade X-box (surprise?!), och tittade på Arns rike.

Nä, mer spännande än så har nog inte den här dagen varit. Nu skall jag krypa ned under täcket och förkovra mig i litteratur som behandlar mitt hobbyprojekt.

Over and out.

En trevlig helg går mot sitt slut. Jag känner mig också ganska slut, så det är nog snart dags att krypa ner under täcket.

Gårdagen började med att jag och Smilla tog bussen till stan för att träffa Maja. Vi började med att fika på Fågelsången. Vi drack kaffe och pratade, medan Smilla förbättrade möbleringen. En av Majas första kommentarer var Du har skrivit på din hemsida att du är dubbelt så gammal som jag, men det stämmer inte. Du är ju mer än dubbelt så gammal! Hmm... Vissa kommentarer passar bättre när de är osagda.
Sedan blev det en tur till Domkyrkan, där vi beundrade interiören samt gav oss upp i ena tornet. Sedan flanerade vi runt lite på stan, och botaniserade bla inne på Lustgården.
På väg hem hämtade vi upp Tintin, som sovit över hos en kompis. Väl hemma började Maja genast springa omkring och torka upp choklad- och yoghurtfläckar efter barnen ;) Sedan skivade hon grönsaker medan jag diskade och AG handlade. Efter en stund dök Lilla Mysan upp, och även hon visade sig ha handlag för matlagning.
Snart kom även Shw, i sällskap med J och R.
Snart var tacobuffén framdukad, och en supertrevlig kväll följde. Jag tycker verkligen om mina vänner! Jag tycker innerligt om alla och envar som var här igår, och jag kände mig nästan euforisk av att omringas av så underbara människor. Det enda som saknades var de vänner som inte kunde komma (pga andra aktiviteter eller geografiskt avstånd).

R hade tagit med en extra handkontroll till X-boxen, så ni kan ju gissa vad han och Tintin ägnade kvällen åt :) Love lade beslag på Shw, och dem såg man knappt röken av på hela kvällen. De dansade och läste om vartannat. Vid ett tillfälle kom Shw farande med en bok i högsta hugg. Samtidigt som hon kippade efter andan flämtade hon Vad är det här för bok jag hittade i barnens bokhylla?!??!! Hon höll i boken Riktiga karlar äter inte paté, som om hon hade hittat den i kattlådan.
Efter denna lilla incident lät hon förstå att det nog är säkrast att hon avsvarar för mina barns litterära bildning, och hon har redan utlovat att Smilla skall få en bilderbok med butchflator.
Det låter lovande.

Idag varknade jag med huvudvärk (nej, jag drack ingen alkohol igår). Maja kom och fördrev några timmar här innan tåget skulle ta henne hem till Lund, och det kändes som en ganska bra huvudvärkslindring. Jag la mig och vilade ett par timmar på eftermiddagen, och sedan kände jag mig pigg igen.
Ikväll har jag klippt Tintin, och han blev jättefin. Nu återstår bara en liten kvällsfika (eller heter det nattfika, så här dags) och att plocka fram barnens kläder inför morgondagen.

Om jag inte tar helt fel, så fyller Dobby-Darling år idag (det har ju hunnit bli måndag redan). Jag ropar Hip hip Hurra!, och skickar många varma grattiskramar!

Äntligen har skola och lekis börjat igen!
I ärlighetens namn kan jag säga att varken jag eller AG gjort så många knop idag. Till vårt försvar måste jag säga att vi verkligen varit i vår fulla rätt att pusta ut efter jullovet. Det är, som sagt, ingen barnlek att ha Love hemma många dagar i sträck. Men börjar vårt återtåg till det normala (normala för oss, iaf) igen.

Tintin tog med sig kompisen Aram hem efter fritis. De försvann genast in på Tintins rum för att spela X-box, och vi såg dem bara när det var dags att äta. Imorgon skall jag hämta Tintin och Aram lite tidigare från fritis. Vi skall gå på biblioteket, och titta lite på stan. Om grabbarna får som de vill, så verkar det som att vi skall besöka något snabbmatshak också.
Den skola Tintin går på är enda Waldorfskolan i Uppland. Därmed har den ganska stort upptagningsområde, och en del klasskompisar kan bo många mil bort (även om övervägande del ändå bor i Uppsalas tätort). Aram, som verkar ha blivit Tintins bästis i klassen, bor dock inte långt härifrån. Det är cykel- och promenadavstånd, och det underlättar ju för dem när de vill leka på fritiden.

Förutom mitt stadsbesök med ynglingarna, så får väl morgondagen gå åt till att handla och städa. På lördag skall vi nämligen ha en liten taco-bjudning här. Maja kommer ända från Lund, och det skall bli superkul att äntligen få träffa henne irl. Lilla Mysan kommer också. Henne har jag träffat en gång tidigare, och det var precis när hon påbörjade sina veterinärstudier i höstas.
Jerry kommer och går som en katt här, men det gör honom inte mindre välkommen! Jag hoppas att även Shw kan komma. Dobby-Darling skulle visst ha myskväll med en av sina favoritkillar, så jag har full förståelse för att hon inte kan komma.
Hela barnaskaran är hemma, så det blir en lugn tillställning. Vår förhoppning är dock att Love och Smilla skall somna i hyfsad tid. Tintin kommer väl att sitta och spela TV-spel. Och även om han inte gör det, så brukar han inte vara till något större besvär.
Eftersom Tintin fyller år på lördag, så får vi väl låtsas att samkvämet delvis är till hans ära :)
Om någon skulle råka komma över det Belgiska myntet, så är jag mer än mycket intresserad av att köpa det!

Jag packade in barnaskaran i overaller, vantar, kängor och mössor, och så gav vi oss ut på en promenad med Shw som mål. Smilla och Love satt i vagnen, medan Tintin skuttade i varje tänkbar snödriva.
Jag måste säga att det var en riktigt skön promenad, och jag tänkte i något svagt ögonblick att jag nog borde ta mig en promenad varje dag. Vi får se hur det blir med den saken.
Hemma hos Shw hade jag väntat mig ett vanligt kafferep, med lite skvaller samt utbyte av såväl bantningstips som kakrecept och stickbeskrivningar. Men bordet var mer festligt dukat än så, och min hjärna började jobba för högvarv. Hade jag missat att det var en högtidsdag? Att inte Shw eller sönerna hade födelsedag, det hade jag koll på. Men J kanske..? Hans bemärkelsedag har jag, skam att säga, ingen koll på.
Jag frågade om det var kalas, men fick bara något kryptiskt mumlande till svar. Vi satte oss till bords, och från ingenstans dök det upp en tårta på bordet. Innan jag visste ordet av så sjöngs det Ja må hon leva, och jag satt som en fågelholk!
Det visade sig att det var jag som firades på min ofödelsedag!
Förutom tårtan och skönsången, fick jag även fina paket, och jag blev uppriktigt rörd över mina fantastiska vänners underbara tilltag. Tack än en gång, hela "familjen Shw"!

När jag kom hem gruffade jag lite på AG, eftersom han inte uppmärksammat att jag inte fyller år idag. Men han skrattade bara, och mumsade glatt i sig tårtan jag fått med mig hem till honom.

Underbara vänner och en fin älskling måste vara den bästa medicinen, oavsett vilken krämpa man än kan tänkas lida av.
Jag är otroligt lyckligt lottad!

Om det inte varit för min jojo-feber samt värkande hals och öron, så hade jag suttit i soffan hemma hos Shw och myst just nu. Istället sitter jag här med min såsiga skalle, och tycker synd om mig själv.
Men om berget inte kan komma till Mohammed, så är det som bekant berget som får komma till Mohammed. Alltså kom Shw och hennes syster (OBS! Inga jämförelser i övrigt mellan dessa två underbara kvinnor och ett berg! sic!) förbi här, som hastigast. De hade flera kassar, överfyllda med barnkläder, med sig.
Det var som en andra julafton att titta igenom dessa, och det var otroligt fina kläder. Underbara små Smilla-klänningar, tuffa Tintin-byxor och några tröjor som kommer falla Love i smaken, mm mm.
TACK!

AG gjorde mig uppmärksam på att blommorna i fönstret är på väg mot en säker död. Du håller på att frysa ihjäl dem, bannade han mig. Jamen, då får vi väl flytta på blommorna svarade jag.
Att döma av hans min hade han tydligen hoppats på att jag istället skulle komma till någon slags insikt om att fönstret skulle vara stängt på nätterna.
Jäkla frysprick!

Som sagt, så uppstår ett eskalerande kaos när Love är hemma från Lekis. De senaste två dagarna har varit fruktansvärt jobbiga, inte minst för AG, eftersom jag själv legat för ankar med feber och ont i halsen.
Ikväll gick Love upp till Marianne, för att tillbringa helgen där. Smilla somnade ungefär samtidigt, och genast infann sig ett underbart lugn. Febern har, tack och lov, lyst med sin frånvaro ikväll. Mina planer är att det skall fortsätta så. Imorgon är det nämligen tänkt att jag skall träffa Shw och hennes syster, och det ser jag fram mot!

Mobilen ringde, och till min stora förvåning - och glädje! - kvittrade Maja i andra änden.
Maja är en tjej jag lärt känna ganska väl genom mitt Ordspel-spelande. Vi har messat och mejlat en del, men detta var första gången vi talades vid. Maja bor ganska långt söderut, men om någon vecka skall hon trampa Uppländsk mark några dagar. Hon ringde alltså främst för att informera om att hon bjudit in sig till oss, vilket bara är kanonkul! Det skall bli jätteroligt att träffa henne, och kanske också guida runt henne lite i Uppsala (inför hennes kommande studier, hoppas jag).
Maja är ett (av många) exempel på att intelligens inte har med ålder att göra. Hon är exakt hälften så gammal ung som jag, och en mer skärpt och vaken människa har sällan skådats.

Först går folk omkring och säger God Jul till varandra i ett par veckor. Sedan är det dags för Gott slut och Gott Nytt År. Men tro inte att det är nog med det; Nej, nu skall det klämmas i med God fortsättning.
Jaja, förhoppningsvis menar man bara väl, det är bara det att jag är allergisk mot floskler.

Här blev det iaf en trevlig nyårsafton. Dagen ägnades åt att feja och förbereda maten. Kl. 19 kom Marianne och hennes döttrar, Sandra och Isabelle. Vi bjöd på

• Förrätt
  Skaldjurstoast
• Varmrätt
  Honungsmarinerad, helstekt fläskfilé
  Hasselbackspotatis (eller pommes frites till de som ville ha)
  Bearnaisegratinerade kronärtskockshjärtan
  Grillade tomater
  Sparris och kokta morötter
• Dessert
  Gratinerade frukter (apelsin, ananas, banan, mandarin, jordgubbar, passionsfrukt) med mandelflarn och riven, vit choklad

och om jag får säga det själv (och det får jag ju!), så blev maten mer än lyckad!
Sedan vidtog lite avslappnat umgänge i salongen. Godis och snacks svaldes ned med goda, och för åldern lämpliga, drycker. Vid tolvslaget var det naturligtvis dags att sniktitta på andras fyrverkerier. Love hade redan stått i vardagsrumsfönstret nästan hela kvällen och tittat på de raketer vissa tjuvstartade med.
Isabelle är otroligt rädd för smällare, så hon och jag stannade inne medan de andra gick ut. Jag hade mina farhågor om att Smilla kanske skulle få kalla fötter när hon väl var ute, men hon hade låtit sig roas lika entusiastiskt som Love.
Sedan vidtog ett (om än något försenat) skålande. Gästerna stannade fram till tvåtiden, och jag tror jag vågar utge mig för att vara taleskvinna för oss alla, när jag säger att det var en mycket trevlig nyårsafton!

I förrgår när jag, Tintin och Smilla var på stan ringde telefonen. Det var Jerry, och direkt när jag svarade hörde jag hans entusiastiska stämma kvittra Jaaa!! Det funkar!!
Han höll på att lägga in röstuppringning på sin mobil, och nu hade han lyckats få mitt nummer att funka. Först hade han försökt med att säga Åse med klar och ren stämma, men se det ville inte telefonen gå med på. Den vägrade helt enkelt ringa upp mig. Då försökte han med att lägga in Häxan, och tro det eller ej, men telefonskrället ringde upp mig på rödaste momangen.
Hur skall jag tolka detta?

Och så har vi det här med rakhyvelns framfart eller ej.
Jag kan verkligen inte tro att alla kvinnor (mellan 20-25) som rakar sig, gör det i hopp om att behaga sin partner. Jag kan inte ens tro att majoriteten gör det.
Jag vill heller inte tro att det hela handlar om självsäkerhet (eller bristen därav). Visst kan det vara förklaringen i ett fåtal fall, men i min värld (dvs de människor jag omger mig med) må detta utgöra en försvinnande liten del.
Jag håller fortfarande möjligheten öppen för att jag har fel, men det skulle förvåna mig å det allvarligaste om så var fallet. Men framför allt, så vore det fruktansvärt tragiskt (ja, inte att jag hade fel, utan att det verkligen förhöll sig på det sätt jag inte kan se).
Anledningen till att jag reagerade så starkt som jag gjorde på Emma Hambergs uttalade, var nog att hon förkunnade att detta handlade om alla kvinnor mellan 20-25. Om jag själv befunnit mig i den ålderskategorin, hade jag känt mig kränkt och överkörd av hennes uttalande. Hon gör sig, helt oombedd, till åsiktsförkunnare för en stor skara människor. Emma Hamberg har inte en jävla susning om varför jag rakar mig (oavsett vilen ålderskategori jag tillhör).
Jag är svårt allergisk mot all form av sådant fyrkantigt resonemang.

Jag fortsätter att raka mig när och där jag har lust. Vad AG sedan tycker om det, är jag på intet sätt intresserad av (och när jag tänker efter, så har han aldrig kommenterat det).
PS: Jag rakar mig på benen också. Men inte vintertid, för då vill jag gärna ha lite päls!


Avslutningsvis vill allas er favvo-Häxa önska ett riktigt Grått Nytt Hår!

Innan jul var det lite si och så med vintervädret. Men den 22-23:e snöade det ordentligt, och det blev en sådan där "julkortsfin" jul. Det höll sig över julafton, och sedan regnade och töade allt bort. Imorse när vi vaknade hade det kommit ett litet puderlager med snö. Under dagen har det sedan snöat rejält, och nu ser det återigen ut som ett julkort.
För barnens skull hoppas jag att det håller i sig ett tag, så att de kan åka pulka och fara runt in snön. För min del är det väl också ok med snö, om jag får sitta inne (gärna med öppet fönster) i en fåtölj i sällskap av en filt och en bok.

Allting går att sälja med mördande reklam - kom och köp konserverad gröt
Carina skriver om något jag själv tänkte skriva om härom dagen; Sockervadd på burk!
Tintin kom hem med en burk för några dagar sedan, som han hade fått av grannen. Jag tittade skeptiskt på den. Vred och vände. Cotton fluffy, kunde det vara något? Jodå, visst smakade det sockervadd, även om denna var smaksatt med jordgubbssmakämne (eller nåt sånt). Men jag tror inte det är något jag kommer köpa själv, för jag håller med Carina om att sockervadd hör hemma på marknader och tivolin.
Dessutom skall sockervadd inte vara smaksatt i diverse olika kulörer! Basta!

Idag har det varit lätt att hålla sig för skratt... När Love är hemma flera dagar i rad, så uppstår ett eskalerande kaos. Idag har det varit så nära bristningsgränsen man kan komma.
Vid sextiden gick AG upp och pratade med Marianne. Sedan kom han ner och packade en övernattningsväska, och så återvände han upp till Marianne med Love (det var alltså inte AG som skulle sova där!).
Det är en obeskrivlig skillnad att äta middag med eller utan Love. Nu kunde vi sitta tillsammans under hela måltiden, och prata med varandra! Decibelltalet och tempot har varit ganska behagligt under kvällen. Isabelle kom ner och spelade TV-spel med Tintin, och sedan gjorde vi tvålar. AG gick upp till Marianne och fyrdubblade minnet i deras dator, och så lämnade han någon Simsskiva till Sandra (äldsta dottern).

Nu skall jag krypa upp i fåtöljen med min bok, och smutta på ett glas Apple sourze!

Även denna dag har förflutit utan några större händelser.
När vi vaknade imorse hade Love och Smilla varit igång en stund, och hela köksgolvet var täckt av vatten... Det var bara att plocka fram hink, svabb och golvskrapa, och med ett glatt jajamensan på läpparna börja sanera.
Dessutom hade de blandat O'boy (=gjort slut på all mjölk och allt O'boypulver) lite varstans i lägenheten.

För att ta död på de falska husmorsrykten som florerar, så kan jag berätta det olyckliga slutet om julgodiset som jag så entusiastiskt gjorde dagarna före jul;
Jag gjorde ju klart godiset, och det var bara att ställa in det i kylen några timmar, för att sedan doppa det i smält choklad/rulla i kakao. Men timmarna blev dagar, och där har de där plåtarna med det nästan-färdiga-godiset stått och trängts med skinka, senapssill och Janssons frestelse.
Idag fick jag nog, och slängde skiten!

Love och Smilla är helt övertygade om att majs heter majsbajs, och ingenting annat! Vems fel kan det vara? :)
De blir väldigt irriterade om man försöker rätta dem; Det heter ju majsbajs!!

Jämfört med andra 3½ åringar ligger Love fortfarande lite efter i sin språkutveckling (vilket må vara fullt förståeligt då han i princip var döv de första 3 åren). Men jämfört med sig själv fortsätter han med sina ständiga tusenmilakliv. Idag kramade han mig och sa för första gången Mi (="jag") ässka mamma!
Behöver jag säga att mitt hjärta rann över.