Gårdagskvällen var en av de bästa jag någonsin upplevt (känns det som, iaf). Love och Smilla somnade snällt, och i hyfsad tid. Tintin och AG försvann in i Tintins rum för att spela X-box, och så såg jag inte dem mer på hela kvällen.
Själv satte jag mit i ett tyst vardagsrum, upplyst av stearinljus och granens belysning. Jag lutade mig tillbaka i fåtöljen, och ett glas vin stod intill mig. I handen hade jag Mellan sommarens längtan och vinterns köld av Leif GW Persson. Och så började jag läsa.
Åh, så underbart! Det var så otroligt länge sedan jag kunde ägna mig åt denna livsnödvändighet, och jag njöt i fulla drag. Jag har inte kommit tillräckligt långt i boken för att kunna avgöra om den är bra eller ej, men karln sitter ju inne med tillräckliga kunskaper för att kunna skriva trovärdigt. Dessutom är han ju inte direkt tappad bakom en farstu, om man säger så. Jag ser fram mot fortsatt läsning.

Idag tog vi en promenad till vårt köptempel. Tintin har varit duktig och sparat pengar, och dessutom fick han lite extra tillskott i julklapp. Det blev alltså en sväng in på Power, där han köpte ett Harry Potterspel till X-boxen. Han var helt inställd på att betala kalaset själv, men framme vid kassan bestämde jag och AG oss för att bidra med en hundring. Dels eftersom han varit så duktig och sparat, men också för att (förhoppningsvis) stimulera sparivern ytterligare.
Sedan blev det en liten sväng in på Coop Forum, och där fick jag oförberett prya som lokalvårdare. Love serverade nämligen en riktig fontänspya vid grönsaksdisken. AG kutade iväg med vagnen in bland läskmontrarna, och det blev en ca 10 m lång "spybana". Jag fixade fram hink och svabb, och så var det bara att sätta igång och städa.
Efter avslutad köprunda gick AG, Love och Smilla direkt hem, medan jag och Tintin gick förbi hemma hos en vän som är bortrest, för att vattna hennes blommor. Till min stora förvåning och glädje hittade jag en julklapp till mig på köksbordet :)
Jag slet upp paketet direkt när jag kom hem, och det visade sig innehålla en jättefin fittavla! Tack!

Love & Smilla sover och AG & Tintin spelar X-box. Det är alltså läge att sätta sig tillrätta med boken igen!

Sitter vid datorn (var annars!?) med ett välbehag i kroppen. Julafton är i många delar till ända, och sammanfattningsvis måste jag säga att det känns som en bra julafton.
Men nu skall jag väl inte gå händelserna i förväg, utan ta det i kronologisk ordning eftersom jag inte bloggat på ett par dagar.

I måndagens snöstorm lyckades farfar m. sambo - mot alla odds - ta sig hit från Stockholm med hjälp av SJ. Vi fikade och umgicks en stund innan farfar m. sambo tog med sig AG och Tintin till Gränby centrum. Där inhandlades en av farfars julklappar (han hade ett par kassar med sig också, men de skulle levereras av Tomten) till Tintin (och de andra barnen!) - nämligen en TV med video. Tintin blev överlycklig, eftersom han så hett önskat sig just en TV.
När farfar m. sambo hade satt sig på tåget åter hem till Stockholm kom Sandra och barnvaktade Love och Smilla medan jag och AG lånade Mariannes bil och for ut och brände några tusingar. Tintin lekte med Isabelle under tiden.
När vi kom hem var det Mariannes tur att ta bilen och fara iväg mot köpcentrat.
Igår gick hela dagen åt till julförberedelser. Framåt kvällskvisten lånade vi återigen Mariannes bil för att åka och handla det sista (en gång till! - vilket visade sig bli en fullpackad bil!).

Och idag var det då äääntliiigen julafton. Barnen var uppe i ottan, och hittade morgonpaketen som Tomten varit här och lagt under granen inatt. Dessa visade sig innehålla Nisse-utstyrsel till Love och Tintin, samt en tomteklänning till Smilla. Dessutom fanns det visst några paket med godis.
För min och AGs del blev det sovmorgon, eftersom vi ägnat natten åt att slå in paket och fixa skinkan.

För ett par dagar sedan undrade Marianne om vi bara skulle sitta hemma och häcka på julafton, och det skulle vi ju, så då föreslog hon att vi skulle äta och dela ut paket tillsammans. Det var ett bra förslag, och så fick det bli.
Efter (den sena) frukosten var det alltså bara att ta itu med att fixa maten vi skulle ta med oss (det fick bli någon form av knytis, för vi kunde ju inte komma tomhänta).

Jag kan inte påstå annat än att det gemensamma firandet var trevligt, behagligt och avslappnat. Tomten kom inte, eftersom han hade så otroligt mycket att göra. Men han ringde och talade om att han lämnat klapparna utanför dörren, så alla barnen var nöjda. Love hade säkert fascinerats av Tomtens uppenbarelse, men risken för att Smilla hade blivit hysterisk är överhängande. Barnaskaran i övrigt har obönhörligen slutat tro på Tomten.
Utan att blinka, bestämde jag och AG så snart vi kom hem, att vi skulle bjuda in Marianne, Sandra och Isabelle till nyårsmiddag.

Jag har "alltid" varit fast beslutad att inte umgås med grannar (och så har det varit!). Jag kan liksom inte se någon mening i att springa och fika och skvallra bara för att man råkar bo intill varandra. Bara tanken har gett mig sura uppstötningar.
Nu sitter jag här och inser att denna hårdnackade princip gjort att jag "förlorat" 4-5 år med Marianne! Hon är en av de bästa människor man kan tänka sig! Hon är Loves "avlastningsperson" (bara en sån sak!), och dessutom har det visat sig att vi är otroligt lika i mångt och mycket.
Tack och lov att livet bjudet på insikter under sin gång!

Julklapparna då? Jodå, att döma av barnaskarans reaktioner, så föll de i god jord. Vi trixade lite, så att X-boxen blev det sista paketet Tintin öppnade. Behöver jag ens kommentera hans reaktion?
Love var överlycklig över alla traktorer och lastbilar, och Smilla lullade ömmande omkring med dockorna och gosedjuren.
Jag själv? Jo, tro det eller ej, men tydligen har jag varit så snäll att Tomten kom ihåg även mig. Jag fick en fleecerock (vilket var föga överraskande, eftersom jag var med både när den inhandlades och slogs in) och The Essential av och med Simon & Garfunkel (vilket jag också hade starka misstankar om, eftersom jag tjatat övertydligt). Utöver detta fick jag några skämma-bort-mig-produkter.
AG, då? Tja, han fick... han fick... han fick ett örhänge...

Love och Smilla sover sedan ett par timmar. Tintin har tittat på en Tintinfilm som Tomten kom med, och nu sitter han och spelar X-box (vad annars?). Jag undrar när han kommer att somna ikväll, och för att inte tala om; när han vaknar imorgon.


Om vi någonsin, mot alla odds, in someones dreams, skulle få barn igen och det skulle vara en kille, så skulle han få heta Dexter sa jag till AG.
Dexter!??!? vrålade AG. Du - vi skall inte ha fler barn konstaterade han frankt.

Jisses, det är verkligen snöstorm ute! Det har snöat hur mycket som helst idag, och det fortsätter snöa. Sett från den här sidan av fönstret, så ser det faktiskt riktigt mysigt ut.
Det var inte riktigt lika mysigt när jag skulle ta mig hem till Shw. Jag tänkte i min enfalt att cykelbanorna naturligtvis skulle vara plogade (och jag tog inte med vinden i mina beräkningar), så jag slängde glatt upp mig och Tintin på AGs cykel och trampade iväg. Jag kom fram till slut, även om jag badade i svett. Det var en pärs att ta sig dit.
Det blev några timmars trevligt umgänge innan det var dags för Carra att ge sig av hemåt. När J skulle skjutsa henne till flygbussen tänkte jag att det var dags för mig och Tintin att trampa hem. J erbjöd sig att skjutsa oss istället, och en titt på all snö som fallit under tiden vi var där fick mig att inse att det nog var ett klokt alternativ. Cykeln fick stanna kvar i cykelförrådet, och vi åkte varm och gosig bil istället.

Smilla var grymt seglivad vid nattningen idag (eller igår, beroende på hur man nu ser det). Det enda som funkade (till slut) var att hela familjen låg, och det var släckt i hela lägenheten. Då var iofs klockan så pass mycket att det för normalt folk ändå var dags att gå och lägga sig. Jag sov ett par timmar, och vaknade pigg för en stund sedan. Det känns inte som att jag kommer kunna sova mer inatt, men jag vet att jag borde. Det är en hel del som skall hinnas med imorgon (idag).
Barnens farfar och hans sambo kommer och hälsar på. Dessutom måste vi handla det sista inför julen. Jag funderar på att kolla om vi kan låna Mariannes bil (jag vägrar, som sagt, sätta mig i vår bil innan den varit på verkstaden). Om det funkar, och om Sandra kan vara barnvakt, så kan ju jag och AG sticka ut och trängas lite.

Fan, jag sätter en fet jävla spark i motorblocket, och sedan tar jag en taxi hem!! Jag är så inihelvete jävla trött på den här förbannade jävla kukbilen!! Jag tänker fan inte ens gå i närheten av den igen innan den varit inne på en verkstad!!
Ja, det var väl ganska exakt vad jag så verbalt ylade och brölade åt AG i telefonen.
Som jag tidigare nämnt, så är det något elfel på bilen. När man minst anar det - och även däremellan - laddar batteriet ur. Idag tog jag (Tintin förblev hemma, eftersom han inte kände sig helt kry) bilen till Gränby Centrum för att trängas med några tusental andra köpgalna individer. Efter att ha inhandlat livets nödtorft på Coop Forum och Systembolaget baxade jag den överfulla kundvagnen mot bilen. Under denna lilla promenad ramlade inte mindre än tre ölburkar i asfalten, och bildade små tjusiga fontäner, men jag stånkade obekymrat vidare med mitt lass. Efter att ha fyllt bagageluckan och baksätet med kassar och blöjpaket satt jag och pustade en lång stund.
Sedan tog jag sikte på macken för att tanka och köpa spolarvätska, och detta förflöt utan bekymmer.

Jag vet att det börjat florera illasinnade rykten om mig, men trots det kände jag mig inte i form för att åka hem och börja med något långkok (jag har ännu inte fått kontakt med mina sinnen nog för att kommentera det fullkomligt underbara - och totalt förnärmande! - julkort jag fick av Siv).
Alltså tog jag sikte på Max. Efter att ha beställt mat i den där högtalaren (där man inte hör ett endaste dugg av vad de säger!) tuffade jag så sakteliga fram i bilkön. Då hände det!
Motorn gick upp i varv och började rusa så att jag befarade att den skulle sprängas. Det bästa jag kunde komma på (om inte annat, så för att slippa omgivningens uppmärksamhet) var att stänga av motorn.
Det var väl inte det bästa jag hade kunnat göra - iaf inte om jag ville ha igång den igen...
Bilarna framför mig försvann fram mot luckan en efter en. Det stod inte på förrän det var fri fart (hmmm... nåja) för mig fram till luckan. Bakom mig växte däremot kön... Jag satt och tuggade och tuggade med motorn, men den gav mig ett tydlig budskap om att nej alltid är ett nej. Den tänkte inte starta!
Killen i bilen bakom var nog hungrig, för han klev ur sin bil och kom fram för att erbjuda sig att knuffa bort min bil. Jag tog med törstande tacksamhet mot hans utsträckta hand.
När bilen var placerad vid sidan om matkön fick jag snällt, och med skammen hängande som ett ok om halsen, gå fram till drive-thrue-luckan för att hämta maten. Åter i bilen utspelade sig ovan nämnda samtal.
Samtidigt som jag ylade i telefonen fortsatte jag oförtrutet få igång kärran. Tro det eller ej, men som genom ett trollslag fick jag liv i f*nskapet! Nu tänker jag prata med dig hela vägen hem. Jag lägger inte på luren innan jag är hemma gormade jag till AG, och samtidigt kände jag att han någonstans önskade att han inte tackat ja till den där middagen som jag bjöd honom på för 4½ år sedan.
När jag kommit halvvägs hem började jag känna mig lite varm i kläderna, och vi la på luren iaf. Jag skulle ju bara ta mig över en korsning vid E4:an, och så var det bara några hundra meter kvar hem, så vi la på luren.
Då stannade bilen!
Rq#!z*kukfanhelvete$¤Yyyyhhh!!!! är nog den mest begripliga återgivningen av det jag vrålade i luren till AG när jag genast ringde upp honom igen.
Rutorna immade igen, och jag var, typ, hysterisk.
Då öppnades dörren på passagerarsidan, och en kille klädd i bärgningskårens kläder (eller var det änglautstyrsel?) klämde käckt in sitt huvud.
Hej, vill du ha hjälp? undrade han. Jag la genast på luren i AGs öra, och vände all min uppmärksamhet mot min räddande ängel.
För att sammanfatta det hela, så kom jag alltså hemåkande i hytten på en bärgningsbil, med vår egen älskade (??) bil på flaket. För detta ville bärgningskillen ha 200:- (vilka jag på goda grunder tror gick rakt ned i hans egen ficka - och jag unnar honom det med råge!). Jag hade gladeligen betalat en nolla till för att få slut på eländet!

På måndag morgon skall bilen till en verkstad! Sanna mina ord!
Det är så jäkla frustrerande att ett ynka (?) litet elfel skall få förstöra för en så, i övrigt, hyfsad bil.

Av det utlovade godisbakandet blev intet. Efter att ha goffat i oss skräpmaten var det bara att ta itu med att försöka få lägenheten presentabel inför kvällens glöggfika. Om vi lyckades eller ej är nog inte upp till oss att bedöma, men med tanke på utgångsläget kan vi inte vara annat än nöjda.
Det blev ingen skolavslutning för Tintin ikväll. Dels pga bilen, men också eftersom att han inte kände sig helt i topptrim.

Det var underbart roligt att träffa Carra och Siv igen. Ja, naturligtvis var det roligt att träffa Jerry också, men honom har vi ju liksom "fri tillgång" till. Älskade Shw låg dessvärre hemma under täcket och snöt sig (Krya på dig!), och Dobby-darling hade fullt upp inför avresan hem till föräldrarna.
Det blev glögg, prat, skvaller och skratt, men tiden gick alldeles för fort.
Jag måste verkligen lägga mig vinn om att försöka träffa dem oftare. Carra bor ju (tyvärr) alldeles för långt bort (men flytta hit nudå, din Rödhätta!) men när det gäller Siv är ursäkterna få.

Carra och Siv är som bekant (för den insatte) inte bara boktokar, utan även kattägda. Som anstår tillhörande släktet, bekantade de sig naturligtvis med Flisan (Carra hittade henne bekvämt utsträckt på skötbordet). Jag väntar med spänning på att få höra vad resp. kattherre tycker om att deras ägda kommer hem och luktar kattflicka.
Smilla ansåg kvällens happening vara alltför intressant för att somna ifrån. Det skall väl, på sitt sätt, tas som en komplimang till gästerna. Men för att inte göra situationen alltför outhärdlig för alla inblandade, tog AG henne i vagnen och gick ut en sväng.
Hon somnade relativt omgående.

Om allt går enl. de halvlösa planerna, så skall jag tillbringa morgondagen tillsammans med Carra i Stockholm. Det vore underbart roligt om det blev så!

Denna dag avslutades betydligt bättre än den började. Jag är behagligt fylld av den värme och kärlek jag känner till (och från!) mina vänner!
Jag är tillfreds.

Vi tar oss en välförtjänt paus i julstökandet/städandet, och jag skäms inte för att säga att vi tar igen oss med varsin öl.. Kyl och frys är avfrostade och rengjorda. Pepparkakor är dekorerade, och tvättmaskinerna snurrar. Love är hos Marianne, och skall vara det hela helgen. Tintin sussar sött, och Smilla "hjälper" oss (dock ej med att dricka öl).
Till barnens stora förtjusning har vi julpyntat idag, och kommer att fortsätta imorgon. Det känns som att det kommer bli en halvstressig dag imorgon. Jag och Tintin skall ut och storhandla, medan AG och Smilla stannar hemma för att fixa och fortsätta med tvättandet. Sedan skall vi baka en massa julgodis, och kl. 18 är det dags för Tintins skolavslutning. Varje barn/familj skall ha med varsin gåva till fröken Nina och magister (praktikant) Pierre. Tintin har dekorerat varsitt stort pepparkakshjärta till dem, och så skall de få varsin strut med hemmagjort godis.
När vi kommer hem är det dags att välkomna de kära vännerna på lite glöggfika. Det ser jag mycket fram mot!

Jisses, jag glömde ju nämna gårdagens stora mirakel;
När AG kom hem efter att ha städat på, och hämtat Love från, lekis stod jag och gjorde en stek! Jajamensan! Steken fräste i stekgrytan, och till detta kokades potatis och morötter. Dessutom gjorde jag hemmagjord sås. Och så blev det sallad till. Och hemmagjord gelé (från mormor).
Allt detta kom sig av att Tintin tjatat om att han ville äta "mormors kött med mormors sås". Så jag ringde mamma och frågade hur fasen man bär sig åt när man gör en stek, och hur man gör när man gör hennes speciella sås. Tintin åt, trots sin sjukdom, med glupande aptit, och jag fick godkänt.
Vem vet, det kanske bor en slumrande husmor i mig *slår händerna för ansiktet och framstår som en kopia av Skriet*

Idag skall visst dagen ägnas åt att julpynta, för det har Tintin bestämt. Det låter ganska ok.

Shw och jag hade planerat att ha kafferep igår, men det blev inställt pga sjukdom. Shw är dunderförkyld, och här florerar det en och annan bacill också. Men vi är inte sämre än att vi kan kafferepa en annan gång.

Ja, jämmer och elände. Tintin fortsätter att vara febrig, och jag tycker verkligen synd om honom. Han är ledsen för att han missar skolan, men samtidigt så mår han så pass dåligt att han inser att han inte kan gå dit.
Igår tog Smilla efter Love. Hon klev upp ur badet, och la en ordentlig mocka på köksgolvet... På kvällen när hon skulle nattas var hon hur seglivad som helst. När hon till slut lugnade ner sig och vi trodde att hon äntligen skulle somna, kom nästa glada överraskning. Hon la en ordentlig spya i sängen... Men idag har hon mått bra igen.

Jag har verkligen inte anpassat mig mentalt för att familjen växt. När det bara var Tintin och jag, så var ju en trea alldeles perfekt i storlek. När AG kom in i bilden blev det inte så stor skillnad (han flyttade ju inte in här). Men sedan har Love och Smilla kommit, och vi har blivit trångbodda.
Nu har jag insett att vi måste anpassa oss till compact living, och är därmed på jakt efter en loftsäng. Om du har någon som bara står och samlar damm, så är det bara att du hör av dig (den bör vara minst 140 cm bred).

Familjen sover, och jag kan inte riktigt bestämma mig om jag skall baka lite julgodis eller lägga mig och titta på TV.

Mamma, jag har ont i halsen och mår illa. Öppna fönstret nu, det är så varmt! Jag vill inte gå till skolan idag. Ja, det var Tintins första ord imorse.
Det var alltså en febrig och hostig Tintin som fick stanna hemma från skolan idag. Och om han själv säger att han vill vara hemma, då är han sjuk.
Hans halsfluss har nog gett med sig, men han har blivit krasslig igen. Hans halsmandlar har alltid varit svullna, och jag har mer eller mindre hela hans liv tjatat på BVC om detta. Det kanske snart är dags att göra något åt det!?

Love är frisk - om man bortser från att han 1-2 ggr/dag fyller blöjan med den mest vidriga racerbajs man kan tänka sig. Han fick för säkerhets skull (ok då, även av bekvämlighet) också vara hemma idag.
Hur gränslöst mycket jag än älskar mina barn, så är en heldag med dem halvsjuka inget man önskar sig. Tro mig.
För att göra något roligt/få tiden att gå, så stoppade jag ner mig själv och de tre svamparna i badkaret. Det var plask och skratt och Var är Smillas mage? Var är Loves öra? osv. Ganska mysigt, mao.
Plötsligt ville Love kliva upp ur badet, vilket inte är likt honom. Byta blöja tjatade han, och jag frågade om han ville kissa (nej, han hade naturligtvis inte blöja på sig i badet, men detta är hans nivå att kommunicera). Det ville han inte, men han skulle ändå prompt upp ur badet. Han klev upp (ingenting kan stoppa honom när han sätter den sidan till), och försvann ut i hallen. AG satt i telefonen, och själv vågade jag inte lämna badet eftersom Smilla var där. Efter någon minut kom en gråtande Love tillbaka in i badrummet och sa Bajs..!!
Han hade släppt sig lite oförsiktigt (för att uttrycka mig milt), och nu rann resultatet av det nedför benen. AG fick hastigt avsluta sitt telefonsamtal, och ta hand om Love. Det var ingen blyg mocka som låg på hallgolvet, om jag säger så..!
AG tvättade av Love och satte på honom blöja. Sedan tog han itu med hallgolvet - utan att kräkas (vilket han skall ha credit för!).
Hur som haver, så tycker jag att Love var väldigt duktigt som gick upp ur badet (även om jag inte förstod hans signaler) när han kände att det var på gång.

Nightmare before christmas är en riktig jävla mardröm! Tintin lånade den av en kompis förra veckan, och sedan dess har den snurrat ungefär tremiljarder gånger i videon.
Vad är det som är så fascinerande med den? Borde inte barn tycka att den är antingen läskig eller tråkig?

Love tillbringar kvällen och natten hos Marianne. Smilla sover, och Tintin ligger nedbäddad i soffan och tittar på ovan nämnda film.
Sett ur detta perspektiv känns tillvaron ganska behaglig just nu.

Om man söker på muskelinflammation, pepparkaksfittor, dunderglögg (f'låt r2) eller klen så hamnar man tydligen på min sida.
Vad säger det om mig?

Nu verkar gästboken funka igen, efter att ha legat nere drygt ett dygn.
Nå, har ni läst/hört/sett något om berget som blåste bort?

Det blev visst sovmorgon imorse. Mysigt och välbehövligt! Men det blev lite brådis, eftersom jag skulle hem en sväng till Shw innan kl. 13. Jag och Tintin glaserade pepparkakor för brinnande livet, och AG gick ut för att få igång bilen. Det är nämligen något elfel på bilen. Något glapp, som gör att den ibland inte får ström alls. *suck* Just idag började den mycket riktigt med att trilskas, och jag blev stressad. Tack och lov fick AG igång den till slut. Jag och Love kom hem till Shw ganska exakt kl. 13.
Jag hade tänkt att detta besök bara skulle ta några minuter, eftersom jag visste att Shw skulle iväg. Men de skulle just äta, och vi blev bjudna på både lunch och fika. Det är otroligt skönt med vänner som får en att känna sig hemma och avslappnade. Såna växer inte på träd!

Igår när vi bakade pepparkakor deltog Tintin och Love med stor entusiasm. Smilla däremot sysselsatte sig med att dricka diskvatten... Det resulterade i att hon senare kräktes i sängen.
Hon är helt omöjlig med att äta och dricka allt möjligt. Hon stoppar in allt i munnen, och det är bara tur att hon inte svalt något än (vad jag vet, iaf).
Pepparkaksbaket gav iaf mersmak, så det skall bakas mer i veckan som kommer. Nu när Shw dessutom lärt mig hur man enkelt och snyggt glaserar kakor, så är det ju riktigt roligt!
(Ibland tror jag nästan att Shw är en riktig bullmamma - om än i smyg! - för hon är verkligen en fena bland kastruller, karotter och såssnipor!)

Jag skall ge mig själv ett terminskort på Friskis och Svettis i julklapp. Dessutom tror jag att jag skall ge mig några besök hos en massör. Jag är så enormt spänd i axlarna, vilket går upp i huvudet och ger huvudvärk.
För ett antal år sedan var jag sjukskriven i ett år för muskelinflammation i axeln. Det vill jag inte vara med om igen, så det är nog hög tid att gå till en massör.
Jerry (som fö tittade in på en fika efter jobbet igår, och det var lika trevligt och mysigt som vanligt!) fick välja mellan ett relaxbesök och en bowlingkväll när han fyllde år. Han valde bowlingen, och jag har stor lust att följa med när han (i sällskap med AG) kvitterar ut presenten. Det vore verkligen kanonkul! Jag har visserligen inte bowlat på 25 år, men vafan.
Bowling är iofs kanske inte det bästa för mina axlar och min nacke i nuläget. Inte för mitt bäcken heller, när jag tänker efter.
Fasen vad jag är fysiskt klen. Tur att jag har sånt skarpt intellekt!

Härom natten när jag låg vaken slötittade jag lite på Text-TVs "nyheter". Detta var under en av de mest blåsiga nätterna, och det stod om ett berg i Norge som blåst bort!
På morgonen skulle jag leta upp nyheten för att visa den för AG, men kunde inte hitta den. AG hävdade att jag måste ha drömt, eftersom det inte är möjligt att ett berg blåser bort. Men jag är säker på att jag läste det!
Är det någon som läst/hört/sett något om detta?

Ett stort GRATTIS! till Petra och Niklas, som blivit föräldrar till lille Kevin!

Imorse tydde allt på att Love blivit magsjuk. Han fick stanna hemma från lekis, och tack och lov har det under dagen visat sig att morgonens racerblöja och kräkningar bara var något tillfälligt. Vi gissar att han fått i sig något olämpligt. Hur som helst, så har det varit full fart på honom hela dagen.

Jag tog med mig Smilla på stan och tjuvstartade lite med den stundande julshoppingen. Trots att jag knappt handlade en bråkdel av det som stod på listan, så brände jag så gott som en tusenlapp. Gah!! Hur skall detta sluta!?

Ikväll har Love varit hos Marianne. Jag och Tintin utnyttjade tiden till att göra julkort, och lite annat pyssel. Vi är långt ifrån klara, så vi lär fortsätta imorgon.
Straxt innan 22 kom Marianne med en sovande Love, så det var bara att stoppa ner honom i sängen.

Det har regnat större delen av dagen, men nu ser det ut som att ett litet snötäcke har lagt sig.
Den uppmärksamme har säkert noterat att sidan nu är juldekorerad.