Trueto var snäll och lånade ut sin kamera till oss några dagar, när han var här och fikade idag. Jag slogs av den geniala idén att jag då skulle ta tillfället i akt, och uppdatera i bildform under dessa dagar. Eftersom denna snillrika idé inte slog mig förrän efter midnatt, så har jag inga bilder från dagens gång att visa. Så jag visar istället stolt upp min nya mus, som jag fick av den snälla datortillbehörsfén idag. Om jag inte kommer på något att fota under morgondagen, så kanske ni får se det fina tangetbord som fén också lämnade här.
Om ni vill se ett smakprov på hur minikissarna ser ut, så får ni bege er till AGs sida. Jag misstänker att det kommer att dyka upp fler bilder på dem under de kommande dagarna.
Och du Trueto, du behöver inte ha bråttom hit för att hämta tillbaka kameran!

Regnet smattrar så där underbart på fönsterblecket. Vill inget hellre än gosa in mig i en tjock filt, och sätta mig i gungstolen framför ett vidöppet fönster med ett glas vin tillhands. Läsa, skriva och lyssna på klassisk musik. Titta ut över den mörka kvällshimlen, och känna fukten från regnet.
Men se, det blir inget av med det. Om fönstret skall öppnas måste katterna först låsas in i köket/på toaletten. Dessutom är Smilla vaken, så hela tanken är ogenomförbar.
Men ett glas vin har jag iaf!

För några månader sedan började Love intressera sig för dataspel. Å jäklar vad duktig han har blivit! Han kan starta, stänga av, installera program... you name it. I ett köra-radiobil-spel bygger han egna banor som ett rinnande vatten. Jag är grymt imponerad!
Ett av spelen han spelar är AirXonix, och det har fått mig biten. Men jag måste erkänna att jag känner mig lite fånig när lille fyraårige Love står bredvid och ger mig tips... Men sånt är lätt att svälja för en stolt mamma.
Var det någon som sa att datorer alena är av ondo för barn? Kom igen, så tar vi en diskussion!

Idag har AG och Tintin varit på bio. De såg Spiderman II, och sedan gick de och smörjde kråset på BK. Båda såg mycket nöjda ut när de kom hem. Tintin skrattade så tårarna rann när han berättade att de varit ensamma (!) i biosalongen.
Ikväll har Love gått till Marianne för att tillbringa helgen där. Välbehövligt för oss alla.

A (Tintins biologiska pappa) var här och köpte jultidningar av Tintin härom kvällen (någon hade tydligen till slut lyckats förklara för honom vad jultidningar är). Och jodå, det gick smärtfritt. Han gjorde sitt bästa för att fungera i möblerade rum, och han lyckades väl i det stora hela.
Han fick syn på en del av mitt hantverk, och berömde mig översvallande. Han skulle köpa både det ena och det andra, så snart han får pengar.
Jaja, det blir nog bra på sitt sätt.

Vi har drabbats av mördarflugor. Ja, vi kallar dem så. Det är till synes helt vanliga husflugor (kallar man dem väl för). De gör ju inte en fluga förnär, så vi har låtit dem vara. Tänkt att katterna tar dem en efter en.
Men!
Det har visat sig att detta inte är några vanliga flugor, utan mördarflugor! Så snart man gått och lagt sig, så går de till attack! De siktar på någon av de kroppsdelar som befinner sig utanför täcket, och sätter sig där. Och så biter de! Det svider till som bara f*n. Jag har aldrig varit med om något liknande. Någon som vet vad det handlar om?
(Nej, det är inte bromsar)

Min mobil ser ut att vara död.
*SORG*
Den har fungerat smärtfritt hittills, men idag när jag skulle ladda den, så var den bara död. AG plockade bort bakstycket på den, och det såg ut som att det runnit in kaffe i den (surprice). Jag vet med säkerhet att det inte kan ha hänt idag.
Den är totalt jävla superurladdad, och det är dessutom glapp i laddningskabeln. Men mobilen sitter iaf på laddning, och det är bara att hoppas på det bästa. Inköp av ny mobil ingår inte i denna månads budet. AGs mobil vandrade ju vidare förra veckan, efter att Smilla så duktigt duschat den. Han trodde för en stund igår att han fått igång den igen, men det visade sig att han inte hörde något när han försökte prata i den.
Mobiler, tangentbord, skärmar, stationära telefoner, video, cd-spelare och musar är förbrukningsvaror här. Fråga mig inte hur många av varje sort som gått åt de senaste åren.

Flisan sitter på fönsterbrädan. Hon kastar längtande blickar ut genom fönstret, och mordiska dito på oss. Men vi är hårdnackat obevekliga. Hon får inte gå ut igen innan hon är steriliserad.

AG är sjuk. Det verkar vara de där jäkla bihålorna som spökar igen. Och Tintin är sjuk. Han hade ont i huvudet hela dagen igår, och var väldigt hängig igår kväll, så han är hemma från skolan idag. Love säger att han är sjuk, men jag är inte säker på att det är helt sant.
Hur som helst, så är hela familjen hemma idag, och det är allt annat än roligt. Sura, griniga, gnälliga, sjuka och trötta. Nåja, jag är inte förkyld, men värken i höger axel gör att jag bara kan använda vänster arm.

Jag kan meddela att Trueto är vid liv. Jag pratade med honom igår, och han ligger hemma och är förkyld. Bredbandet har inte kommit igång, och abstinensen är svår. Men Robert har ju varit där med en massa TV-kanaler, så han överlever.

Tintin säljer ju jultidningar, och hade tänkt kränga några till A när han var här och fikade i lördags. Tyvärr glömde han det, så idag föreslog jag att han kunde ringa till A och fråga om han ville köpa.
Uppenbarligen fungerade inte kommunikationen mellan de två, så Tintin lämnade över luren till mig. Jag förstod genast mycket väl varför Tintin inte förstått vad A sagt och menat. Han var nämligen sitt sanna jag. Allt det han höll tillbaka i lördags, stod nu i full blom. Han hade fullt upp, och kunde inte komma ifrån (trots att hans huvudsakliga syssla är att gå och dra benen efter sig).

Jag: Tintin undrar om du vill köpa jultidningar.
A: Vad är det? Är det något de säljer för skolan?
J: Nej, han säljer för ett bokförlag.
A: Jaha. Vaddå, vill han träffa mig?
J: ..? Han hade tänkt att sälja jultidningar till dig när du var här i lördags, men glömde det. Då tyckte han att vi skulle skicka katalogen till dig, men jag sa att han kunde ringa istället. Det är ju onödigt att det skall ta flera dagar med postgång, när du kan komma förbi här.
A: Jaha. Jamen vad kostar de då?
J: Tja, allt mellan ett par tjugor och några hundra.
A: Jag vet inte... jag har så jävla dåligt med pengar.
J: Jaha.
A: Säljer de för skolan?
J: Nej, det är såna där jultidningar som barn springer omkring och säljer vid dörrarna.
A: Ok, då förstår jag. Men jag vet inte... Det lät ju på honom som att han vill att jag ska köpa flera hundra stycken.
J: ??? Man köper väl så många man vill.
A: Ja... Jag har inte tid nu. Jag är på väg hem till farsan. Och sen ska jag ner på stan. Jag är så jävla stressad nu.
J: Jamen vi kan ta det en annan dag.
A: Jaha... Men är det något de säljer för skolan?
J: Nej, det är jultidningar. Det kommer reklam om det i brevlådan, och så kan barnen gå omkring och sälja.
A: Jaha. Ja, det är klart att jag kan köpa, men jag har inga pengar nu.
J: Man betalar inte förrän vid leveransen.
A: Nähä... men.... Jag har så jävla mycket att göra. Kan jag ringa dig lite senare?
J: Ja, det kan du göra.
A: För jag vet inte... jag har så dåligt med pengar. Men jag tänkte att han kanske behöver en mobiltelefon.
J: ??? Nej, det behöver han inte.
A: Nähä... för jag tänkte... ni pratade ju om mobiltelefoner i lördags... och jag tänkte om han behöver en, och det är kris... då tänkte jag fixa en till honom.
J: ??? (hur skulle du ha råd med det, när du inte verkar kunna lägga ett par 20-lappar på en tidning?? Dessutom klarar vi oss bra utan "fixade" mobiltelefoner) Nej, han behöver ingen mobil.
A: Nähä... Men kan jag ringa dig imorgon, så får vi se...
J: Ja, gör det.
A: Men jag fattar inte... Är det något de säljer för skolan, eller?
J: (*SUCK*) Nej, han säljer för ett bokförlag, för sin egen skull.
A: Jaha, ok. Men då ringer jag dig imorgon. Och du, tack för i lördags, det var jättetrevligt. Gud, vad fin han är. Du har verkligen gjort ett jättebra jobb! Jag ringer imorgon. Hejdå.
J: Hejdå.

Ja, ovanstående är väl ganska typiskt för hur ett samtal med A kan låta. Dock med ett undantag - han förvånade mig mycket genom att berömma mig för att Tintin är en fin kille.

Jag vet inte vad som hänt, men jag har fått så jä**a ont i höger axel. Jag kan knappt använda armen, och än mindre röra på den. Mysko. Det känns ungefär så där som när man vridit till armen, eller sovit med den på något konstigt sätt. Men det har jag inte gjort, vad jag vet. Det började igår straxt efter att jag klivit upp i badet. Jag måste se aningen komisk ut när jag tar mig upp i loftsängen.
Usch vad jag är trött på fysiska krämpor! AG ser mer och mer ut som att han funderar på att byta ut mig mot två 20-åringar...

Jodå Tintins biologiska pappa var här och fikade i lördags, och träffade sin son för första gången på sex år. Eftersom han inte vågade komma ensam, så tog han med sig faster E. Barnen har ju träffat faster E ett antal gånger, och är överförtjusta i henne.
Jodå, det gick väl hyfsat. Lite halvstelt, och inga scener. Tintin fick en fotboll av A (jag hade inte mage att säga att Tintin inte är speciellt intresserad av fotboll) och Love & Smilla fick pennor och ritpapper av faster E.

Kattungarna har nu blivit en månad gamla unga, och är som sötast. De har flyttat från Tintins rum till vardagsrummet nu, och lärt sig ta sig ur den låda som är deras "hem". De sover fortfarande mycket, men några gånger om dagen tar de sig en runda.
Jodå, det kommer bilder så snart Trueto har varit här och fikat (och haft med sig sin kamera).

ADSL är beställt och kommer igång den 16/11, om Bostream håller vad de lovar.

Äntligen! Love och Smilla har blivit blöjfria dagtid. Ja, Smilla hon springer på toa i både tid och otid. De är jätteduktiga båda två, även om Love ännu som "säkerhet" använder blöja en del av tiden på lekis. Och en och annan liten olycka här hemma är väl inget att tala om.
Jösses, vad skall vi göra med alla pengar nu, som vi tidigare lagt på blöjor?

Mamma, jag är nog lite homosexuell, för jag är kär i Aram sa Tintin.
Jaha, kär så där så att du vill pussas med honom? frågade jag.
Ja. Det har vi redan gjort fick jag till svar.
Jaha, när då? frågade jag.
Det har vi gjort jättemånga gånger svarade Tintin.
Sedan satt han bara där och såg nöjd ut över sin nyvunna insikt.

De senaste dygnen har jag varit helt upp-och-ned. Jag leviterar i feberdrömmarna, och vaknar med ett svettigt lakan snurrat runt kroppen. När jag har feber så kommer den "stötvis". Jag får väldigt hög feber en stund (ett par timmar) för att sedan bli "frisk" ett par timmar, och så fortsätter det så.
Som om denna feber-berg-och-dalbana inte vore nog, så har jag kraftiga insättningssymptom av en medicin. Det blev tyvärr, av olika anledningar, ett ofrivilligt avbrott i min medicinering, och jag har varit utan ett par månader. Inte bra.
Nåväl, förra veckan fick jag äntligen tummen ur, och fixade ett nytt recept. Den dos jag skall äta är 100 mg/dag, vilket tydligen är en relativt hög dos. Det stod ingenting på receptet om att jag skulle trappa upp dosen de första dagarna, men det kom jag ihåg sedan tidigare att jag borde göra. De första två dagarna tog jag 50 mg på morgonen och 50 mg på kvällen. Sedan har jag tagit 100 mg varje morgon.
Idag satte jag mig och läste lite på bipacksedeln... Där står att man skall trappa upp med 25 mg/dag i en vecka, sedan 50 mg/dag i en vecka osv. Och jag gick direkt på 100 mg/dag (om än uppdelat på två intag/dag de två första dagarna)... Inte konstigt att jag mår som jag gör. Och tyvärr vet jag att jag fortfarande har det värsta framför mig. Men om några veckor skall jag nog vara människa igen.

På fredag måste jag vara något sånär i topptrim iaf, för då skall jag bedriva försäljning på festen som anordnas av Uppsala Queerfestival (Shw, jag har bla masstillverkat sådana där anteckningsböcker som du fick "prototypen" till!). Det ser jag mycket fram mot!

Den här dagen blev inte som jag tänkt mig. Men å andra sidan; Vilka dagar blir det?
Tillhandahållandet av arbetskraft vid familjen Truetos nya recidens fick stryka på foten, eftersom Smilla inte är helt kry. Det fick istället bli en soft dag. AG och Smilla småputtrade på hemmaplan, medan jag och Tintin gav oss ut i det ljuva livet.
Ett besök på IKEA gjorde mig en tusenlapp fattigare - och lyckligare. Dessvärre visade det sig vid hemkomsten att den madrass jag köpt inte alls var den madrass jag trodde mig ha köpt. *suck* Så det blir till att åka tillbaka och byta den *suck* Men det smolkade inte till alltför mycket i glädjebägaren. Jag menar; När annars är man så lycklig som när man kommer hem med ett lass från IKEA?

Efter besöket på IKEA gick vi lite på stan. Tintin ville prompt gå in på Game (surprice.?!) och titta på spel. Det visade sig att ett av de spel han trånade efter fanns på begagnatmarknaden.
Pappa har sagt att jag kan få köpa det när jag har råd sa han, och jag litade (med all rätt) på honom.
(Själv har jag noll koll på lämpligheten i spel, kontra ålder)
Eftersom spelet nu, som sagt, fanns till andrahandsförsäljning, så kändes det som ren idioti att vänta. Varför vänta tills Tintin sparat ihop pengar (och det kostar 649:-) när man nu kunde få det för 129:-. Jag slog till, trots att Tintin protesterade. Detta var inget han hade väntat sig, och han oroade sig för om mina pengar nu skulle räcka till de nödvändiga utgifterna ;)

Sedan var det dags för ett besök hos faster E. Vi åt köttbullar och Tintin sålde jultidningar ;)
Några timmar av trivsamt umgänge förflöt.
Gissa om jag tappade hakan när faster E hämtade tre mössor (två killmössor och en tjejmössa), och sa Det här är från A (Tintins biologiska pappa) till barnen.
Jösses!
Oftast har han låtit både Tintins födelsedagar och jul passera utan att bry sig. Nu - helt utan anledning - gav han något. Och inte bara till Tintin, utan även till Love och Smilla!
Vilka är hans avsikter? Vad skall jag tro?
Han vet ju - om än bara undermedvetet - att en absolut förutsättning för att han skall ha ett umgänge med Tintin är att han lämnar rena (drogfria) urinprov under en längre tid. Är han redo för det? Jag är allt annat än säker.
Samtidigt inser jag ju att han är den sista människa jag skall ge en sista chans. Han är Tintins biologiska pappa, och det kan ingenting ändra på.
Och främst måste jag se till Tintins behov. A valde (om än inte frivilligt) på ett tidigt stadie att inte vara Tintins pappa.
Jag träffade AG när Tintin var tre år, och han bestämde själv att AG var hans pappa (det var ingenting vi båda vuxna hade tänkt "påtvinga" honom). Och det har han blivit på alla plan; Han skäller, älskar, tillrättavisar, läser godnattsaga, leker, uppmanar, spelar fotboll, förmanar och spelar TV-spel.
AG är Tintins pappa, och det kan inga biologiska fakta i världen ändra på!
Jag har alltigenom sedan Tintins födelse varit extremt noga med att låta honom veta vem som är hans pappa. Jag har varit minst lika noga med att inte svärta ned bilden av hans pappa (jag vägrar vara så låg att jag låter min bild av honom påverka Tintin. Tvärtom, så har jag nog gett A ett oförtjänt positivt intryck). Jag har helt enkelt nöjt mig med att besvara Tintins frågor på en neutral basis.
Jag försöker tänka positivt, och vill gärna se dagens gåvor till barnen som ett första trevande steg. Men jag är tyvärr långt ifrån övertygad.
Om jag ser det hela krasst, så tror jag snarare att det är något A anser sig "måste" göra, bara för att vi har kontakt med faster E. Jag menar; En förutsättning för att han och Tintin skall träffas är ju att han lyfter telefonluren. Och innan vi når ens dit återstår oceaner att korsa.

Vi kom hem betydligt senare än avsett, och jag var trött som en tok.
Det blev en hastig mysmiddag. Hastig, eftersom både Tintin och AG sedan var tvungna att rusa in i Tintins rum och fortsätta spela.
Nu återstår väl inte så mycket mer än nattmössan och da Vinci kodoen.

Börjar bli ganska less på det här nästan-sjuk-tillståndet. Snart börjar jag befara att enda problemet är att jag skulle vara klen och pjåkig. Och något sådant vill vi ju inte vara med om!
Love har gått till Marianne ikväll, och skall tillbringa helgen där. Ett välbehövligt avbrott för hela familjen.
Lilla Smillagumman har under dagens gång sett mer och mer ut som att hon är på väg att bli sjuk. Hon vaknade till för en liten stund sedan, och då var ena ögat igenkladdat. Illavarslande. Våra planer var ju att bistå Trueto och hans Husfru med arbetskraft imorgon. Men om Smilla ser likadan ut imorgon bitti när vi vaknar, så är det nog säkrast att vi stannar hemma. Främst naturligtvis för Smillas skull, men också för att det vore mer än onödigt att utsätta lille E för smittorisken. Det är nog inte vad de behöver nu, mitt i dagisinskolning och inför flytt.

Om vi blir hemma imorgon, så tror jag att jag skall ta med mig Tintin ut till IKEA och köpa en madrass till honom. Den madrassen han fått ta till sin nya säng nu är något för smal, och har nog dessutom sett sina bästa dagar.
Och så funderar jag på att cykla förbi hemma hos Shw. Jag har nämligen en plastburk här som är hennes, och det känns säkrast att lämna tillbaka den. Det finns nämligen två saker som är henne kärare än livet självt; plast/lunchlådor och pantflaskor! ;)

Jag fortsätter läsa da Vinci koden. Med det liv jag lever, så tar det ju lite tid att ta sig genom en bok. Tack och lov, så är det väldig korta kapitel i da Vinci koden, så jag kan "stjäla till mig" något kapitel då och då.
Att läsa är verkligen en livsnödvändighet, och jag är obeskrivligt lycklig att jag återerövrat förmågan efter några års vacuum.

Igår var jag med Tintins klass och badade på Delfinens sportcenter. Även om jag befann mig vid bassängkanten, så tog det på krafterna. Efter avslutad skoldag vidtog städning. Vi har ju städningen i skolan denna vecka, så det var bara att ge sig i kast med moppen.
Min tanke var att jag sedan skulle stanna kvar i Hågaby tills silversmidet började, men jag orkade bara inte. Jag var så vidrigt trött att jag var tvungen att åka hem. Ja, sanningen att säga, så var jag rädd att jag skulle falla i koma av trötthet under bussresan. Men jag klarade mig.
När jag kom hem stupade jag i säng, och sov sex timmar. Om inte AG väckt mig för en sen middag, så hade jag nog fortsatt sova.

Idag känner jag mig lite piggare. Ett telefonsamtal piggade upp ytterligare, och några små alldagliga händelser har haft samma effekt.
Ikväll har vi påbörjat en omorganisering här hemma, och den kommer att resultera i att jag får en arbetshörna i köket. Ja, det kanske kan låta märkligt, men köket är också lite märkligt designat. Nästa projekt blir väl att ta sig an Loves och Smillas rum, och få det lite mer funktionellt.

Av någon anledning kom jag att tänka på det här med mens/ägglossning/befruktning. Vi kvinnor förväntas ha stenkoll på när vi får mens. Det är nämligen den första frågan vi får när vi går till gynekologen Vilket datum började din senaste mens?
Jag har alltid svarat Jag vet inte på den frågan, och jag möts alltid av samma frågande blick.
För mig har det nämligen aldrig varit viktigt att hålla reda på när mensen kommer (ok, det är klart att jag vet ungefär när jag kan förvänta mig att den dyker upp), men desto mer viktigt att veta när jag har ägglossning. Jag gick i många år och trodde att alla kvinnor visste (=kände) när de har ägglossning. Men så är det inte. Tvärtom, så är det tydligen väldigt få kvinnor som förmår känna detta.
Nåväl.
Ägglossningens infinnande är ju vad som är viktigt om man vill/vill undvika att bli gravid. Då jag har blivit gravid och uppsökt mödravården, så har jag genast mötts av den obligatoriska frågan Vilket datum började din senaste mens?
Jag vet inte, men jag vet när jag blev gravid. Det var den x/x har jag svarat.
Jamen... vi måste veta datum för senaste mens för att kunna räkna ut beräknat förlossningsdatum.
Men då borde väl befruktningsdatum vara ett säkrare kort. Om du vill, så kan jag nog på timmen när tala om när jag blev gravid har jag svarat.
Nej, efter den tabell vi har, så räknar man efter sista mensens första dag. Titta här i almanackan, och försök räkna ut när du senast hade mens har jag fått till svar.
*suck*
När man skall räkna fram beräknad förlossning, så är alltså statistik viktigare än verklighet. Ja, statistiken är så pass mycket viktigare att det inte ens finns utrymme för fakta.
Hur är det man säger... Lögn, förbannad lögn och.....

Idag har jag vidgat min allmänbildning genom att läsa Expressen. Till min fasa ser jag att de kungliga skandalerna duggar tätt;
* Drottningens språkproblem har uppmärksammats av Björn Ranelid.
Ja, jag kan inte annat än hålla med. Det är stor skandal att människan inte behärskar språket bättre efter att ha tillbringat mer än halva sitt liv här. Att hon dessutom, vilket påpekas av Ranelid, haft tillgång till bästa tänkbara svenskundervisning, gör ju inte saken bättre. Jag har vänner av utländsk härkomst, som varit här betydligt kortare tid än fru Bernadotte, och som pratar betydligt bättre svenska än vad hon gör.
När knugafrugan sedan framhåller att hon faktiskt talar sex språk, ja då är ju paradoxen total. Jag utgår från att hon inte räknar svenska som ett av dessa språk! Jag förväntar mig mer - mycket mer! - av någon som säger sig ha språköra!
Ytterligare en skandal är ju det faktum att man aldrig får kritisera kungahuset. Varesig de bryter mot alla tänkbara trafikregler (eller andra lagar) eller har har utomäktenskapliga förbindelser, så förväntas man bara nicka och le beundrande. Tarras-Wahlberg sa en gång (med anledning av att delar av knugafamiljen åtnjuter åtalsfrihet) Jag ser inga problem med det, så länge de inte bryter mot lagen. (Ja, det var ju intelligent sagt...). Jag bryter inte heller mot lagen, så då borde det inte vara något större problem att låta även mig åtnjuta åtalsfrihet. Jag menar, vi gör ju ändå anspråk på att leva i ett demokratiskt land... Undrar förresten vad Tarras-Wahlberg anser om sitt tidigare uttalande, då det avslöjats (ett flertal gånger) att medlemmar av kungafamiljen om och om leker Rally-Kalle på våra vägar...
* Knugens bästis har fått frispel, och barrikaderat sig med uppmaningen att omgivningen måste tilltala honom Baron.
Jojo, vi har alla våra kors att bära.
Men den största skandalen av dem alla är att vi idag - 2004 - har länder i världen som har kungahus, och ändå gör anspråk på att kalla sig demokratier. Det, om något, är stark tobak!
Att några tjommar i det danska kungahuset valt att separera, ser jag inte som någon skandal. Det är snarare ett sundhetstecken.
Vem vet; De kanske går på toaletten, har ful god-morgon-frilla, släpper sig och drar könsvitsar. De kanske är helt vanliga människor (och bör ses som just det!) Vem vet?

Ledsnade helt på ALX. Nu är det ny gästbok som gäller.
Jo, jag skall måla om här också, men det får bli en annan gång. Nu skall jag bara soooovaaa!!!