Igår tog jag med mig barnaskaran och besökte Tintins biologiska faster E vid hennes kollonistuga (sjuklingen AG fick vara hemma och städa). När jag tänker på kolonistugor, så tänker jag mig en liten jordplätt på ca 10 kvm med ett redskapsskjul. Men det här var något helt annat!
Visst var stugan liten, men fullt duglig att använda som sommarstuga. Och vilken trädgård, sen! Wow!! Jag vill ha!!!
Rosor, basilika, potatis, jasmin, morötter, äpplen, plommon, jordgubbar, smultron mm mm mm. You name it - det fanns där. Jag har nog sällan eller aldrig sett en så välodlad trädgård. Och trots allt hon odlade, så fanns det plats att ligga och slappa på gräsmattan.
En rolig sak var att en av hennes kollonigrannar är en man som heter Urgessa. Han arbetar som barnmorska, och var en av de fem barnmorskor jag avverkade när Tintin föddes. Av de barnmorskor jag haft, så är han utan konkurrens den absolut bästa.

Idag tittade Shw förbi en snabbis. Kul!
Under den korta stund hon var här hann hon inspireras av mitt skapande, så hon åkte hem och plockade fram broderierna. Jojo, det bor minsann en god husmor i henne också.
Sanna mina ord!

Jag pratade med en vän idag, och hoppas innerligt att jag lyckades tala denne tillrätta. Om inte, så blir jag fruktansvärt besviken! Vännen är väl medveten (?) om sin problematik, men stod ändå i kast att göra sig själv illa.
Jag hjälper gärna till och stöttar och löser upp de knutar jag ev. kan, men då krävs det också (och framför allt!) att vännen själv bjuder till!

Bättre sent än aldrig, så här kommer några bilder från Tintins avslutning;
(Det är faster E som tagit korten)

Samling i trädgården bakom Torpet (fritids). Klass 4-5 sjunger för kamraterna. Flaggorna som syns är de olika "klassflaggorna".Varje årskurs har sin egen färg. Den röda flaggan som syns till höger tillhör klass 1. Det gråa som skymtar mellan träden i bakgrunden är indiantältet, där fritidsbarnen brukar äta mellanmål, om vädret inte tillåter att de gör det vid eldstaden.

Eleverna som slutar nian ropas upp, och går högtidligt genom tunneln av tygstycken.

Bästisarna Aram och Tintin

Smilla var naturligtvis med när storebrorsan gick ut ettan.

Ettans klassrum ser ganska öde ut, när det varken finns elever eller fårskinn på stolarna

Waldorfskolans motsvarighet till katedern. Bakom det rödaktiga tyget finns "svarta tavlan", och bakom det oranga tyget finns frökens hylla.

Imorse vaknade jag av att Tintin hojtade Mamma mamma, Love och Smilla är ute på gården!
Love hade alltså fått tag i en nyckelknippa, och lyckats låsa upp ytterdörren. AG slängde på sig tshirt och byxor, och sprang ut. Just då kom de små liven in i trappen för att hämta leksaker. Love var endast iklädd blöja, medan Smilla körde den "natuella stilen". Att döma av de leksaker som redan var utspridda, så hade de rört sig runt hela gården, och även på baksidan av huset.
Barnen föstes in, och vi skulle låsa dörren. Då visade det sig att nyckelknippan var borta. Till slut klämde Love fram att den var "uppe hos Marianne" (som är på semester). De hade alltså försökt låsa upp Mariannes dörr med vår nyckel.
När barnen var infösta och dörren låst, såg AG att fönstret i lekrummet var öppet. Därigenom hade de kastat ut en massa kläder. Böckerna från bokhyllan i vardagsrummet bildade ett hav över golvet.
När frukosten senare var avslutad var köket obevakat i max 30 sekunder. Längre tid än så tog det inte för Love att ta fram en dunk med matolja, och fylla en tulpanvas (dock utan tulpaner).
Marianne kom hem från semestern - allt är glömt och förlåtet!

Idag har vi (läs: AG) monterat om fönsterspärrarna, så att de sitter i överkant på fönstren. Dessutom har toa- och badrumsdörrarna försetts med fönsterspärrar. Vi måste ju ha en glipa på dörren, så att pälsbollarna kan komma in och uträtta sina behov. Och köksdörren är numera alltid låst, förutom när vi passerar den.
Ja, hela arrangemanget är opraktiskt som tusan, men likväl nödvändigt. Det börjar kännas som rena Fort Knox här.

Jag är en flitig besökare på Tradera. Det är en guldgruva för oss som vill göra fynd. Idag hittade jag även QXL, som också verkar vara en seriös site. Inte alls i storlek med Tradera, men säkert en site som kommer att växa till sig.

Igår begav vi oss mot den stora hufvudstaden, och dess nöjesfält. Det var jag, Tintin, Smilla, Trueto, samt hans döttrar L och F som steg ombord på bussen vid bussterminalen. Bussresan gick förvånansvärt bra, med tanke på att Smilla annars brukar ledsna efter en stund. För min del hade bussresan gärna fått vara längre, eftersom jag satt och virkade ;)
Vi trotsade de elaka vädergudarna som tittade fram ibland (även om solen mestadels sken) och roade oss kungligt. Eller rättare sagt, så var det barnen som roade sig. Trueto och jag stod mest med våra magrande plånböcker, och tittade på. Men barnen fick en heldag, och det gick inte åt mer pengar än vi båda hade avsatt.
Barnen ville åka Blå tåget, men jag var lite tveksam för Tintins del. Jag minns ju hur det gick för två år sedan, när han och jag åkte (han blev livrädd så snart vagnen startade, satt och höll krampaktigt i mig, ville stiga av, blundade och grät). Men han stod på sig. Ok, han fick åka med L, så åkte Trueto med F (jag stod utanför och väntade med Smilla).
Tintin och L var alldeles skakiga när de kom ut. De hade båda suttit och blundat hela tiden ;) F gav en liknande beskrivning, och jag undrar om inte även Trueto var lite skakad ;)
Lilla Fritt Fall var en stor succé, den åkte de två eller tre gånger, under stort tjutande. Jag, Tintin, L och F gjorde ett besök i Lustiga huset, medan Trueto och Smilla väntade utanför. Lustiga huset var tydligen väldigt lustigt, eftersom barnen ville gå in där en gång till. Men då fick de gå ensamma. L och F åkte både Kättingflygaren och Vilda musen med stor förtjusning (Tintin valde att avstå ;) ).
Nyckelpigan var visst rolig, så den fick sig några varv av de tre äldsta barnen. Tintin och F åkte Kärlekstunneln, men underströk med all tänkbar tydlighet att de absolut inte är kära i varandra!!! Det hindrade ju inte mig och Trueto från att tracka dem (jamen vad har man barn till, om inte för att driva med dem... ;) )
För Smillas del blev det en tur i Clowntrumman (eller Tekoppen, som jag kallar den) med mamma. Det finns ju inte så många åkattraktioner för tvååringar, men hon var så nöjd ändå. Hon fick ju både en stor fin ballong, och dessutom meta i en fiskdamm.
(Jag ber speciellt Siv noterar avsaknaden av dubbelhakor (TM) på undertecknad, på dagens bild!)
Medhavd matsäck inmundigades på en gräsplätt. Tyvärr gjorde Truetos onda rygg att han inte kunde sitta med oss på filten. Trots att han försäkrade att det var ok ändå, så fick jag dåligt samvete att jag övertalat honom att vi skulle sitta på gräset, istället för på bänkar som han föreslog.

När vi var färdigroade tog vi båten till Nybron, för att sedan promenera genom Gamla stan, mot bussterminalen. Jag vågar påstå att jag talar för oss alla, när jag säger att vi hade en kanonmysig dag!

Det var ju från början meningen att AG också skulle ha varit med på ovanstående äventyr. Men eftersom Love inte var hos Marianne (vilket ju från början var planerat), så stannade han hemma.
Ok, nu hade ju AG drabbats av sjukdom i bihålor, hals och öron, så det är väl ganska troligt att han hade stannat hemma även om Love varit hos Marianne.
AG ringde vid 13-tiden, och berättade att Marianne just varit och hämtat Love (och skall lämna honom imorgon bitti)! Se där; Bättre sent än aldrig. Och nu fick ju AG några välförtjänta och välbehövliga timmar i ensamhet.
När vi kom hem åt vi en sen middag från "det italienska köket". Sedan tog sig AG - äntligen! iväg till jourläkaren. Han fick recept på en dubbelkur antibiotika med sig hem. Nu borde det inte ta mer än ett par dagar innan han känner sig bättre.

I fredags kom äntligen bilen iväg till verkstaden! Den har stått med trasig startmotor så pass länge nu, att vi vant oss vid att vara en familj utan bil. Det är egentligen mest bara slöhet som gjort att bilen inte kommit iväg tidigare, men nu är det gjort.
Även om bilen inte är av senaste årsmodell, så är den ändå riktigt hyfsad. Det är ju synd och skam att ha den stående. Men nu känns det som att livet fått sig ett lyft!

Imorse ringde Tintins kompis Rasmus, och frågade om de skulle leka. Och det skulle de ju. En stund senare kom han, och sedan såg vi knappt röken av dem på hela dagen. När det var dags för Rasmus att åka hem, frågade de om Tintin fick följa med och sova över där. Och det fick han ju. Så nu är det bara Smilla hemma. Ja, och så jag och AG, förstås.

Idag har vi (läs: AG) äntligen satt upp köksdörren. Love kommer nog inte vara helt nöjd med det när han kommer hem. Nu kan han ju inte ta sig över grinden och in i köket längre... Jag och AG får gå omkring här som fångvaktare, med varsin nyckelknippa. Inte helt smidigt, men helt nödvändigt. Hellre det, än vatten + mjöl + bakpulver + O´boy (eller vadduvill) på köksgolvet, tandborstar i toaletten, shampoo på hallgolvet etc etc.

*ler i mjugg*
Jag figurerar på olika ställen på nätet (må hända till vissas förtret). På några ställen har jag fått förtroendet att vara "administratör" (eller vad man nu valt att kalla det på resp. ställe).
Jag kan inte undgå att förvånas att vissa människor tror sig kunna vara anonyma, när man i olika skepnader försöker ta kontakt. Än mer beklämmande är det att se att en och samma person gång på gång nyregistrerar sig under nytt namn, för att kunna utnyttja tillfälliga gratistjänster.
Underskattar man min intelligens (eller min tillgång till uppgifter "bakom kulisserna" om man så vill), eller är man bara urbota dum?
Jag bara undrar.

Aha, ni undrar om mitt mail till Uppsalabuss gett resultat.
Jodå, det har det. Jag fick ett mycket trevligt svar där man klargjorde att det inträffade var absolut oacceptabelt. Dessutom hade man kontaktat Gamla Uppsala Buss (vilken är entreprenören när det gäller förarna) och bett dem utreda det inträffade. Jag kommer att kontaktas av Gamla Uppsala Buss, samt även få ta del av chaufförens förklaring till det inträffade.
Uppsalabuss bad om min adress, eftersom man gärna ville kompensera mig för det inträffade ;p
Där ser man, det lönar sig att vara en surkärring ibland!

Negativt:
* AG har tydligen halsfluss. Jag hämtade ut den avsvällande medicin han fått utskriven för bihålorna idag, men det hjälper ju knappast mot halsfluss. Imorgon är det jag som pekar med hela handen, och skickar iväg honom till jourläkarcentralen.
* Love skulle ha varit hos Marianne from igår kväll tom söndag kväll. Men hon "vågade" inte ta honom, av rädsla för att de skulle smittas av den ögoninflammation han och Smilla har/haft.
Att Love och Smilla smittar varandra med en sådan åkomma är knappast värt att förvånas. De är ju väldigt tajta. Men varken jag, AG eller Tintin har blivit smittade. Det borde väl tyda på att man inte blir smittad om man inte är där och petar i ögonen, eller..? Men nej, hon "vågade" ändå inte, och vi kan ju knappast tvinga henne.
Det är ju nästan så att man funderar på om Loves vistelse där skall handla om bekvämlighet för dem, eller om avlastning för oss...
Den tid som gått sedan lekis stängde för sommaren har fått oss att gå på knä (be mig inte ens berätta hur det såg ut här när vi vaknade imorse). Vi är i så desperat behov av avlastning med Love, att det inte kan beskrivas.
Det känns jävligt trist att hon inte "vågar" ta hand om Love, med en anledning som knappast skulle bli verklighet.
Om det inte sker ett under inom det närmaste dygnet, så ställer jag mig och skriiiiiker!!!
* Dagens busschaufför;
Jag tryckte ned Love och Smilla i tvillingvagnen, för att åka en snabb sväng till stan. Vår hållplats är första hållplatsen efter ändhållplatsen, så det var inte mycket folk på bussen. När bussen stannade gick jag fram mot mittendörren (där man går på med barnvagn), men chauffören öppnade inte. Jag parkerade vagnen, och gick fram till den främre dörren för att se vad som var problemet.
På bussen fanns redan en vanlig barnvagn och en sulky (som det inte satt något barn i). Enligt chauffören skulle jag inte få plats med min vagn.
Jamen det är väl bara att den som har sulkyn fäller ihop den sa jag, och såg samtidigt att den som hade sulkyn redan höll på med just detta.
Ja, det är möjligt, men det tar alldeles för lång tid svarade den jävla surpitten. Sedan stängde han dörren och åkte. Om han istället hade öppnat bakdörren, så hade sulkyn redan varit hopfälld när jag steg på (det tar som bekant bara ett par sekunder att fälla ihop en sulky).
Där stod jag och såg ut som en fågelholk, och med en växande ilska. Det är få saker som gör mig så förbannad som ren jävla dumhet!
Men ok, just där och då var det bara att "gilla läget". Det var bara att vänta på nästa buss, medan Love och Smilla roade sig (Smilla ställde sig tex i en lerpöl, och blev geggig ända upp till anklarna).
Att vi med barnvagn ses som en andra klassens resenärer, det har jag förstått sedan länge. När jag kom hem satte jag mig och skrev ett mail till Uppsalabuss, vilket väl fick mig att framstå exakt som den surkärring busschauffören ansåg mig vara, bara genom att jag hade en barnvagn med mig.
Jag passade på att avslöja mina misstankar om att det är ett absolut anställningskrav hos Uppsalabuss att man skall vara extremt otrevlig. Och för att belysa denna misstanke berättade jag om sådant jag tidigare råkat ut för;
- Bussförare som konstant kör mot rött,
- Bussförare som överskridit hastighetsbegränsningarna med sådan marginal att de omedelbart skulle ha mist körkortet om det hade varit poliskontroll,
- En chaufför som vägrat stanna vid hållplatser när passagerare skulle stiga av (han sa sig vara så försenad att han inte hade tid att stanna!),
- En berusad chaufför (!) osv.
Det skall bli intressant att se vad/om de svarar!

Positivt:
* Jag tror att jag fått en vän, som mådde väldigt dåligt, att må något bättre.
* För varje kontakt jag har med ledningen för Pridefestivalen, så blir jag bara mer och mer hoppfull. Det här kan inte bli annat än bra bäst! Förutom mina egna alster, så kommer jag att sälja Katarina Gröndahls fantastiskt vackra ringar. Och om jag har tur, så kommer jag sälja ännu en persons skapelser... ;)
* På lördag bär det av mot Gröna Lund.
* Imorgon åker bilen till verkstaden!

Fan.
Två saker som skulle vi sett fram mot, och som skulle ha skett idag gick åt he***te. Suck och stön.
Nåja, det är väl bara att spotta i nävarna, och försöka igen.

Smillas ögoninflammation har gett sig, och Love är på bättringsvägen. Själv har jag haft en vidrig huvudvärk i två dagar, men jag tror att det börjar lätta nu. Värre är det för AG, han har släpat omkring på trilskande bihålor ett tag nu. Jag tror minsann vi får ta oss i kragen, och se till att hans medicin blir uthämtad imorgon.

Och Flisan... den Slampan!
Det där aggressiva betendet hon visade när den ömma fadern hoppade upp på fönsterblecket var tydligen bara ett spel för galleriet. Igår när AG tittade ut på gräsmattan så stod hon där i en ställning som mest påminde om en upphottad dragster, och kröp backande närmare och närmare den konfunderade katthanen. Och det tog inte lång tid innan frestelsen blev alltför stor, och han tog risken. Och den här gången blev han minsann inte avvisad.
Nejdå, de kopulerade för fullt där ute på gräsmattan, mitt på blanka dagen! Jösses, man vågar väl inte se grannarna i ögonen efter det här.
Och några fler kattungar vill vi ju inte ha. Imorgon är det jag som ringer och beställer tid på Ultuna.

Även om dagen inte alls blev som vi tänkt, så slutade den desto bättre. När Love och Smilla somnat bjöd Tintin in mig och AG på familjemys i sitt rum. Vi åt hemgjord pizza och tittade på Skattkammarplaneten på video. Jag kan inte påstå att jag engagerade mig nämnvärt i filmen, men jag var närvarande iaf.

Vaknade med bara två barn hemma, eftersom Tintin sov hos Aram. Slängde mig på telefonen för att ringa Pia (Arams mamma) och fråga var grabbarna tagit vägen.
Hon skulle nämligen ha lämna dem här tidigt, då hon hade en läkartid. Det visade sig att hon tagit fel på dag, det var inte förrän imorgon hon skulle till läkaren. Så nu stojade grabbarna omkring hemma hos henne medan hon tvättade.
Lyckligtvis hade Love och Smilla inte lyckats förstöra så hemskt mycket (trots att de tagit sig in i köket - den enligt alla tänkbara normer barnsäkrade zonen). Jag blev bara tårögd, men grät inte "på riktigt".
Det var mao en bra start på dagen.

AG och Love cyklade till Gränby centrum för att hamstra livsmedel. Under tiden hjälpte Smilla mig med hantverkandet. Det gick väl "sådär". Men det var kul!
Smilla fick (som alltsom oftast) för sig att hon skulle prata i telefonen. Jag gav henne luren, och petade numret till mormor. Som alltid, så lyckades hon få mormor att tro att det var Love :)
Hab ringde, eftersom vi missat en tid där förra veckan *skäms* Men tack och lov, så gick det lika bra att ta det hela per telefon *phu*
Tintin och Aram kom men de försvann ut lika snabbt, eftersom det hällregnade (Det är så roligt att bli blöt, det blir man ju när man badar på Fyrishov).
Efter några timmar kom Arams pappa och hämtade grabbarna (föräldrarna är separerade, och han skulle träffa barnen en stund - Tintin fick han på köpet!).
Sedan var det min tur att ge mig ut. Jag cyklade till stan, och köpte bla en present (en drake) till klasskamraten Julius (dit Tintin och Aram skall på kalas imorgon).
Pia kom och lämnade grabbarna (som hon hade hämtat hos pappan, Aram skall sova här inatt). Det var ett himla sjå att se till att rätt barn var på rätt sida av dörren (för att inte tala om katterna!) samtidigt som vi försökte göra upp morgondagens schema. Jag tar grabbarna till kalaset, och Pia hämtar dem där. Men innan kalasbestyren drar igång, skall Pia komma förbi med en present till Julius.
Telefonen ringde. Det var farfar. Både Love och Smilla stod och ylade, och gav sig inte förrän de fått prata med honom. Det ringde på dörren igen. Nu var det Marianne och hennes döttrar. Återigen uppstod (som alltid när dörren öppnas) problematiken med att se till att ha barn och katter på rätt sida av dörren. Smilla och Love hade traktorrace i trapphuset.

Nu sussar Smilla sött, medan Love sitter och tittar när Tintin och Aram spelar Xbox (han loooovade att vara snäll och duktig). Det har getts oblyga antydningar inifrån Tintins rum om att en sen kvällsfika skulle sitta fint.
De får servera sig själva, de latmaskarna!
(jamenvafan, det är sommarlov! Och dessutom läggs uppdateringen ut *tittar på klockan* --- 2 timmar --- senare än den skrivs *försvarsmekanismen sätter in*)

Imorgon hoppas jag att bilen kommer iväg till bilverkstaden (Trueto, du kommer väl hit och är barnvakt under tiden?!) Om det inte går imorgon (måste ringa verkstaden imorgon bitti), så får det bli någon annan dag inom den närmaste framtiden *äntligen*
(ja, jag kan ju inte fortsätta med det här cyklandet, då riskerar jag ju att gå ner i vikt!)
Dessutom måste Love och Smilla iväg till BVC, eftersom de antagligen dragit på sig en ögoninflammation. Jamen då är det väl lika bra att AG samtidigt lämnar de prover han fått remiss om (dock ej på BVC, utan på vårdcentralen, som ligger vägg i vägg).

Om allt går vägen (och varför skulle det inte göra det - mitt liv är ju som en ständigt glidande räkmacka...) så kan vi anställa Mariannes dotter Sandra som "Loveassistent" i sommar *håller tummen*

Längtar till:
* Lördag - då skall nästan hela familjen (Love kommer att vara hos Marianne) åka till Gröna Lund med Trueto och några av hans barn. Jag hoppas att att vi också hinner ta oss en tur genom Gamla Stan, så att jag kan titta in på Handkraft Swea. Men om inte, så må det vara hänt.
* Lilla Mysan kommer till Uppsala (men det finns säkert någon som längtar ännu mer ;) )
* Pridefestivalen

Hoppas:
* Att EvaP faller till föga för mina (och alla andras!) böner och tiggande om att fortsätta figurera (i någon form) på nätet.

Borde:
Nej, jag orkar inte...

En midsommarafton har väl aldrig gått så obemärkt förbi som denna.
Jag vet inte vad som hände med förmiddagen, den bara försvann. Sedan cyklade jag och Love till stan för att köpa pitabröd och jordgubbar. Det var helt folktomt i stan, och till min förvåning hade tom min favoritaffär Asian Livs stängt. Så det blev inget pitabröd. Vaksala torg var tomt, sånär som på en grönsakshandlare, så där inhandlades jordgubbar mm. Lyckligtvis sålde de även pitabröd.
Love ville ha glass, så vi tog vägen förbi hemköp. Men där var det också stängt. Det var bara att satsa på att vår ICA-butik var öppen, men det var den inte. Som tur var, så var iaf kiosken öppen, så Love kunde få sin efterlängtade glass.

Det blev traditionell midsommarlunch, med sill och potatis. Naturligtvis blev det jordgubbar till efterrätt, men både jag och AG var alltför proppmätta för att orka en endaste gubbe. Barnen åt dock med god aptit.
På kvällen var det tänkt att vi skulle grilla, men jag somnade redan vid sjusnåret (!).

Vaknade vid 05.30, och kände mig behagligt utsövd.
Det är verkligen rogivande med några tidiga, stilla morgontimmar för sig själv. Visserligen vaknade Smilla och ville ha välling. Sedan ansåg hon sig ha ont i ett finger, och skulle därför tvunget ha ett plåster. Nu ligger hon och sover i soffan. Hon verkar drömma något roligt, för hon skrattar i sömnen. Love vaknade till och vinglade sömndrucket runt i vardagsrummet, innan han slutligen kröp ned bakom AGs databänk och la sig på golvet. Nu ligger han där och sussar sött.

Nu skall jag ta mig ett glas kaffe, och sätta mig tillrätta i gungstolen.

Vi har ingen telefon!
Jo vi har en, men vi vet inte var den är.
Vi har nämligen en telefon i det här hushållet (mobiler exkluderade), och av praktiska skäl så är det en sån där bärbar sak. Den sitter på laddning på nätterna (om vi kommer ihåg det), men under dagarna far den omkring lite överallt.
Nu är den borta (och jag har två huvudmisstänkta!). Vi har försökt att ringa till den (via mobilerna) och söka den via basen, men det är som förgjort eftersom den tydligen är urladdad.
*suck*
Vi har verkligen letat överallt! Ja, vi har tom letat i buskarna utanför vardagsrumsfönstret (där vi hittade diverse onämnbara pinaler när barnen hittat vår gömma av "leksaker för vuxna"), men den står inte att finna!
Om den inte kommer tillrätta under morgondagen, så ser jag ingen annan lösning än att köpa någon simpel telefon hos Clas Ohlson.

Morgondagen, ja. Det är visst midsommar, men vi har inga som helst planer. Om vädret tillåter, så tar vi väl med oss barnaskaran ut på en picknick.

Idag ville det sig inte bättre än att hela familjen begav sig in till stan. För att göra det så enkelt som möjligt för oss, och för att välja minsta motståndets lag, så bestämde vi oss för att inta föda på Mc Äckel.
Jomentjenare!
Tre Happy Meal med chicken Mc Äckel + Big Tasty & Co + Mc Chicken & Co beställdes. Inte alltför komplicerat kan man tycka.
Kassören tryckte på så många knappar på kassapparaten att det tog honom mååånga minuter att komma fram till att vi skulle betala 205:-
Ok.
Sedan släntrade han villrådigt omkring bakom disken, innan han efter (minst!) fem minuter meddelade "köket" vad de skulle packa.
Hans släntrande fortsatte, och ingen av oss (antagligen inte ens han) förstod vad vi väntade på. När han släpade fram vår läsk passade vi på att ställa en fråga (på order av Tintin) om leksaken som ingick i Happy Meal. Detta fick honom att börja prata med några arbetskamrater som inte var i tjänst, men likväl satt i "restaurangen" (*döhh* get a life!). Men något svar fick vi inte.
Hoppsan, nu kom han visst på att han borde tala om för "köket" att de skulle tillverka en sån där kycklingburgare också.
Se där!
När vi kom till McÄckel stod inte en enda levande själ i kö. Nu slingrade sig köer i det oändliga. "Vår" kassörs medarbetare (jo, det var bara två kassor öppna) hade slut på växel, och hon stod helt handfallen som hon väntade på att hjälpen skulle falla ned från himlen.
Smilla och Love hade vid det här laget tröttnat på bollhavet, och hasade omkring i ett barnstolsrace på golvet.
Om vår kassör inte dyker upp inom rimlig framtid så går vi, bestämde vi oss för.
Han dök inte upp.
Vi stoppade ned småttingarna i vagnen, och gick tvärs över gatan till BK. (Jag undrar fortfarande vad kassören tänkte när/om han kom tillbaka till disken, där han under stort besvär lyckat släpa fram läsk och pommes frites - varav det senare kallnat för länge sedan).
På BK fick vi maten - nytillagad - snabbare än om vi hade stått kvar vid tisken på McÄckel.
Jojo.
Medan vi stod i kassan på BK drog sig barnen, sin vana trogen, mot bollhavet. Helt ok för oss.
När beställningen var utförd styrde jag min kosa mot ett lämpligt bord (dvs i närheten av bollhavet) med ketchup och sugrör och salt och peppar och servetter. Halvvägs framme vid utvalt bord mötte jag en naken Smilla!
Jodå, hon hade slitit av sig alla kläderna i bollhavet, och sprang omkring iförd endast blöja.
Jamen jävlar vilken bra förälder man kände sig som då, då.

Har ni hört talas om penntricket?
Det går (tydligen) ut på att man sätter en penna under bröstet, och får den att sitta kvar där utan hjälp. Om den sitter kvar, påstås det vara ett tecken på att man har hängbröst.
Kära vänner, låt mig berätta att jag utan problem får en shampooflaska att sitta kvar!
Kanske även en bal toapapper skulle sitta säkert. Vad vet jag. Jag har inte testat.

En titt i brevlådan visade att en kär vän skickat ett brev.
*mumlar i magen av välbeghag över att ha fått ett riktigt brev*
Hon hade läst ett kåseri, och av någon osökt anlednig kommit att tänka på oss.
Vaddå, säger jag. Består inte varje människas bekymmer av hur man får ut en macka ur videon, eller huruvida det är näringsrikt när barnen på eget bevåg (och med stor aptit) intar pasta med jordgubbsylt eller pannkakor med ketchup!?!
Skulle vårt liv vara ett kåseri!?
Vad annat kan man vänta sig av någon som påstår att mitt arsle skulle rymma en hel galax?!
:p

Tiden går fort när man har roligt. Sedan igår går vi mot mörkare tider igen, och jag som inte ens sett skymten av en sommar. För jag vägrar kalla den här hysteriska väderväxlingen för sommar. Det kan ju växla mellan regn och solsken flera gånger om dan.
Inte för att jag klagar på vädret, jag är ingen sommarmänniska. Tycker mest bara att det är jobbigt med värmen. Men sommarkvällar är oftast behagliga.

Idag var Trueto och hans dotter F här och fikade. Jag hann nästan bli klar med en tusenpoängare innan de kom. Vi fikade, snackade skit och trivdes. F och Tintin fann varandra första gången de träffades, och håller ihop som ler och långhalm när de ses.
Helt apropå drog vi upp planer på att spendera en dag på Gröna Lund nästa vecka.

Love skulle sova hos Marianne inatt. Vanligtvis hämtar hon honom vid 17-tiden, och lämnar honom sedan vid 7.30 dagen efter. Men idag kom hon tidigare, och undrade om han ville följa med till "mormor Astrid". Och det ville han ju. Men samtidigt ville han inte åka härifrån, eftersom Trueto var här. Efter lite trulande följde han ändå med.
Det blev en lugn och behaglig em/kväll. Efter maten la jag mig och "vilade lite" på soffan, för att vakna fem timmar senare. Utsövd, och behaglig till mods. Tintin och Smilla sov (naturligtvis) vid det laget, så det var bara att ta plats framför datorn med ett glas vin :)

Jaaa!!! Jag har äntligen blivit moster!! Mer än så säger jag inte, utan överlåter detaljerna till den ömma modern ;)
Alla mina varma kramar och tankar riktas till Göteborg!