Igår begav vi oss mot den stora hufvudstaden, och dess nöjesfält. Det var jag, Tintin, Smilla, Trueto, samt hans döttrar L och F som steg ombord på bussen vid bussterminalen. Bussresan gick förvånansvärt bra, med tanke på att Smilla annars brukar ledsna efter en stund. För min del hade bussresan gärna fått vara längre, eftersom jag satt och virkade ;)
Vi trotsade de elaka vädergudarna som tittade fram ibland (även om solen mestadels sken) och roade oss kungligt. Eller rättare sagt, så var det barnen som roade sig. Trueto och jag stod mest med våra magrande plånböcker, och tittade på. Men barnen fick en heldag, och det gick inte åt mer pengar än vi båda hade avsatt.
Barnen ville åka Blå tåget, men jag var lite tveksam för Tintins del. Jag minns ju hur det gick för två år sedan, när han och jag åkte (han blev livrädd så snart vagnen startade, satt och höll krampaktigt i mig, ville stiga av, blundade och grät). Men han stod på sig. Ok, han fick åka med L, så åkte Trueto med F (jag stod utanför och väntade med Smilla).
Tintin och L var alldeles skakiga när de kom ut. De hade båda suttit och blundat hela tiden ;) F gav en liknande beskrivning, och jag undrar om inte även Trueto var lite skakad ;)
Lilla Fritt Fall var en stor succé, den åkte de två eller tre gånger, under stort tjutande. Jag, Tintin, L och F gjorde ett besök i Lustiga huset, medan Trueto och Smilla väntade utanför. Lustiga huset var tydligen väldigt lustigt, eftersom barnen ville gå in där en gång till. Men då fick de gå ensamma. L och F åkte både Kättingflygaren och Vilda musen med stor förtjusning (Tintin valde att avstå ;) ).
Nyckelpigan var visst rolig, så den fick sig några varv av de tre äldsta barnen. Tintin och F åkte Kärlekstunneln, men underströk med all tänkbar tydlighet att de absolut inte är kära i varandra!!! Det hindrade ju inte mig och Trueto från att tracka dem (jamen vad har man barn till, om inte för att driva med dem... ;) )
För Smillas del blev det en tur i Clowntrumman (eller Tekoppen, som jag kallar den) med mamma. Det finns ju inte så många åkattraktioner för tvååringar, men hon var så nöjd ändå. Hon fick ju både en stor fin ballong, och dessutom meta i en fiskdamm.
(Jag ber speciellt Siv noterar avsaknaden av dubbelhakor (TM) på undertecknad, på dagens bild!)
Medhavd matsäck inmundigades på en gräsplätt. Tyvärr gjorde Truetos onda rygg att han inte kunde sitta med oss på filten. Trots att han försäkrade att det var ok ändå, så fick jag dåligt samvete att jag övertalat honom att vi skulle sitta på gräset, istället för på bänkar som han föreslog.

När vi var färdigroade tog vi båten till Nybron, för att sedan promenera genom Gamla stan, mot bussterminalen. Jag vågar påstå att jag talar för oss alla, när jag säger att vi hade en kanonmysig dag!

Det var ju från början meningen att AG också skulle ha varit med på ovanstående äventyr. Men eftersom Love inte var hos Marianne (vilket ju från början var planerat), så stannade han hemma.
Ok, nu hade ju AG drabbats av sjukdom i bihålor, hals och öron, så det är väl ganska troligt att han hade stannat hemma även om Love varit hos Marianne.
AG ringde vid 13-tiden, och berättade att Marianne just varit och hämtat Love (och skall lämna honom imorgon bitti)! Se där; Bättre sent än aldrig. Och nu fick ju AG några välförtjänta och välbehövliga timmar i ensamhet.
När vi kom hem åt vi en sen middag från "det italienska köket". Sedan tog sig AG - äntligen! iväg till jourläkaren. Han fick recept på en dubbelkur antibiotika med sig hem. Nu borde det inte ta mer än ett par dagar innan han känner sig bättre.

I fredags kom äntligen bilen iväg till verkstaden! Den har stått med trasig startmotor så pass länge nu, att vi vant oss vid att vara en familj utan bil. Det är egentligen mest bara slöhet som gjort att bilen inte kommit iväg tidigare, men nu är det gjort.
Även om bilen inte är av senaste årsmodell, så är den ändå riktigt hyfsad. Det är ju synd och skam att ha den stående. Men nu känns det som att livet fått sig ett lyft!

Imorse ringde Tintins kompis Rasmus, och frågade om de skulle leka. Och det skulle de ju. En stund senare kom han, och sedan såg vi knappt röken av dem på hela dagen. När det var dags för Rasmus att åka hem, frågade de om Tintin fick följa med och sova över där. Och det fick han ju. Så nu är det bara Smilla hemma. Ja, och så jag och AG, förstås.

Idag har vi (läs: AG) äntligen satt upp köksdörren. Love kommer nog inte vara helt nöjd med det när han kommer hem. Nu kan han ju inte ta sig över grinden och in i köket längre... Jag och AG får gå omkring här som fångvaktare, med varsin nyckelknippa. Inte helt smidigt, men helt nödvändigt. Hellre det, än vatten + mjöl + bakpulver + O´boy (eller vadduvill) på köksgolvet, tandborstar i toaletten, shampoo på hallgolvet etc etc.

*ler i mjugg*
Jag figurerar på olika ställen på nätet (må hända till vissas förtret). På några ställen har jag fått förtroendet att vara "administratör" (eller vad man nu valt att kalla det på resp. ställe).
Jag kan inte undgå att förvånas att vissa människor tror sig kunna vara anonyma, när man i olika skepnader försöker ta kontakt. Än mer beklämmande är det att se att en och samma person gång på gång nyregistrerar sig under nytt namn, för att kunna utnyttja tillfälliga gratistjänster.
Underskattar man min intelligens (eller min tillgång till uppgifter "bakom kulisserna" om man så vill), eller är man bara urbota dum?
Jag bara undrar.

Aha, ni undrar om mitt mail till Uppsalabuss gett resultat.
Jodå, det har det. Jag fick ett mycket trevligt svar där man klargjorde att det inträffade var absolut oacceptabelt. Dessutom hade man kontaktat Gamla Uppsala Buss (vilken är entreprenören när det gäller förarna) och bett dem utreda det inträffade. Jag kommer att kontaktas av Gamla Uppsala Buss, samt även få ta del av chaufförens förklaring till det inträffade.
Uppsalabuss bad om min adress, eftersom man gärna ville kompensera mig för det inträffade ;p
Där ser man, det lönar sig att vara en surkärring ibland!