Love gick upp till Marianne igår, och stannade där tills idag. Det, tillsammans med det faktum att Tintin sov över hos en kompis, skapade en näst intill skrämmande tystnad här hemma. Jag menar; även om Smilla skulle råka få ett hysteriskt utbrott, så är det, med våra mått mätt, stiltje.
Så snart Love kommit hem idag, så satte han och lillsyrran igång. De hade väl ett ömsesidigt lagrat behov av att kivas, kan man tänka. Jag tog med mig Love och åkte till stan. Inte för att jag hade några egentliga ärenden att uträtta, utan mest för att "få isär dem" en stund.
Det var varmt och svettigt. Välsigt varmt, och väldigt svettigt. När vi kom hem hade jag inte tid att ta den dusch jag så väl behövde. Det var bara att lämna av de saker som inhandlats på stan, och sedan sätta sig på cykeln (tillsammans med Love) och åka hem till Shw.
Som den riktiga husmor hon är, ställde hon sig och bakade scones. Vi fikade, pillade lite med datorn och trivdes. Dessutom hamnade jag och sonen R i en diskussion om vårt stora gemensamma intresse - Hantverk. Och som grädde på moset fick jag träffa två av Shws söta systerdöttrar. Imorgon kommer deras mamma och hämtar dem, och då skall jag passa på att kvista förbi och träffa henne också. Vi har bara träffats ett par gånger tidigare, men vi har mycket gemensamt. Hon är en människa jag gärna skulle tillbringa en vecka med "i en stuga i skogen". Vi skulle ha mycket att prata om.
Enda smolket i glädjebägaren under dagens besök hos Shw var att jag luktade illa. Nej, mer sanningsenligt är nog att säga att jag stank! Gissa om jag hann ångra ungefär tusen gånger att jag inte tagit den där duschen, och kommit en halvtimme senare.
(Det skulle inte förvåna mig om jag hade dålig andedräkt också. Om inte annat, så bara för att)
Fy vad det är hemskt att känna sig ofräsch! När vi skulle åka hem sa jag Om jag inte luktade så illa, så skulle du få en kram till Shw. Då fick jag en kram av henne. Hon var tydligen beredd att ta risken att lukten satte sig i hennes kläder (men den kanske redan hade naglat sig fast i tapeterna, och då gjorde det ju varken till eller från...).
Thats what friends are for. De kan leva med en, även om man är fet och luktar illa!
Under besöket hann vi (naturligtvis!) även med att beskåda Shws pärla - MCn. Åh, vad jag blir avundsjuk!! Jag vill verkligen ha tillbaka mitt MC-kort!

Idag fick jag och Shw varsitt (identiskt) mail. Det kom från en gemensam vän (eller borde vi nu kalla honom fd vän?). Han hade under sin semester fått syn på något som fått honom att tänka på oss båda, och då fotograferat detta. Och nu var han generös nog att dela med sig av bilden. Vad den föreställde? Nej, det tänker jag inte berätta, men dagens bild kanske kan vara en ledtråd...

Undrar just om jag kanske borde gå och ta mig en dusch. Då kan jag ju passa på att klippa klart kalufsen. Jag började hacka i den för ett par veckor sedan, men hann inte klart. Det kanske är läge att ta itu med det nu. Och så måste jag komma ihåg att köpa ny lila färg till håret (det har sina nackdelar att vara naturligt blond. Förutom att man är dum i huvudet, så bleks ismetad färg okristligt snabbt). Man måste ju vara presentabel inför Pridefestivalen.

Idag kl. 16 fick vi veta att bilen var klar på verkstaden, och kunde hämtas. Kl 16.30 skulle verkstaden stänga (för semester, dessutom), så det blev lite bråttom. AG slängde sig på cykeln och for iväg.
När bilen var hämtad åkte han till Gränby Centrum för att småhandla lite. Sedan ringde han, och jag hörde redan på den inledande sucken vad det handlade om.
Nu stod han alltså på parkeringen vid Gränby Centrum, och bilen ville inte starta.
*opublicerbar svada*
Jag kan ju säga att det var en jävla tur för verkstadsgubben att han packat ihop och gått hem. För om jag hade kunnat få tag på honom på telefon, så hade jag inte velat vara i hans kläder... Ok, startmotorn var trasig, och den har han bytt. Men om själva grundproblemet kvarstår, så blir vi ju inte så jävla mycket lyckligare av en fungerande startmotor. (ja, jag svär en del när jag blir förbannad - det är väl få tillfällen jag är så... verbal... som just då...) Jag menar, om det var mer fel än startmotorn, så hade det ju inte varit i vägen om han fixat det också. Vi lämnade in bilen för att den var svårstartad (för att till slut bli omöjlig att starta). Om det var en eller tre saker som behövde åtgärdas besitter inte vi bilkunskap om. Och nu fick vi alltså tillbaka den i i princip samma skick som när vi lämnade in den.
Det faktum att detta verkstadsbesök dessutom kostade dubbelt så mycket som vi först fick uppgift om att det skulle göra, gjorde mig ju inte på bättre humör.
Men ok, just där och då på Gränby Centrums parkering, hade AG inte så mycket annat att välja på än att "gilla läget". Att "gilla läget" innebar att försöka få tag på någon med startkablar, och hur lätt är det mitt i sommaren... Men han lyckades, och fick igång bilen. Och den stannade. Efter en stund fick han tag på ytterligare en medtrafikant utrustad med kablar. Bilen startade. Och stannade.
Tredje gången gillt. Den här gången lät han bilen stå och puttra på tomgång en stund, innan han ens närmade sig gaspedalen. Och minsann, bäst som bilen stod där och puttrade, så hörde han på motorljudet att den mådde bättre och bättre. Till slut vågade han sig på att köra, och han tog sig hela vägen hem.
Om vi skall försöka se positivt på det, så berodde dagens haveri kanske bara på att bilen stått stilla så länge. Dessutom var det inte alltför mycket bensin i den, så det kanske hade blivit lite sunkigt i tanken.
Ja, vi får hoppas att det är så (inte minst för bilmekanikerns mentala hälsas skull, när han återvänder från semestern).

Jag är ingen bra filmtittare. Jag sitter allt som oftast och irriterar mig på ologiska händelser i filmer.
Ikväll gick H20 på TV, och jag kunde riktigt gotta mig i irritation, och skratta åt allt orealistiskt. Jag blir verkligen irriterad när jag kan sitta och förutsäga varenda scen i en film.

Nog med irritation för idag.
Åter till arbetet.