Lugnt och fridfullt. Love tillbringar natten hos Marianne, och de två andra småkrypen sover. Simon & Garfunkel sjunger för mig, och livet känns ganska behagligt. Jag har kommit hem från en kurs i silversmide - en kurs som jag imorse inte visste att jag skulle börja på.
Under hela min hantverkskarriär (ja, den är ju lång...) så har jag mer eller mindre varit medveten om att silversmide skulle komma som en naturlig utveckling. Ja, jag hade faktiskt tänkt börja småfuska på egen hand i höst, i all enkelhet.
Men jag trodde inte att den delen av karriären skulle komma just nu, och framför allt inte så hastigt.

Idag åkte jag och Smilla ut till Hågaby för att hämta Tintin efter skolan. Det föll sig naturligt (som vanligt) att Aram ville följa med hem. Helt ok, och jag ringde Pia för att tala om att hon inte skulle behöva hämta Aram vid fritis.
Va..? Jag hör inte vad du säger.... Va? Vill du att jag skall hämta grabbarna vid fritis nu...?... Jag är vid Hågaby centrum, och det är så dålig mottagning här.... Jag ringer dig när jag kommer upp till fritis.... hojtade Pia.
Jag tog med mig grabbarna, och vi knallade ned till centrum.
(Nu är det ju inget "centrum" i ordets vanliga bemärkelse. Vi befinner oss i princip ute på landet, och Hågaby består av en samling bostäder samt Waldorfskolan. Centrum består av skolans matsal och gymnasiet (två klasser), samt en del hantverkare och Tant Grön)
Pia låg på en soffa i pojkvännens silversmedja, i hopp om att hennes huvudvärk skulle ge med sig (pojkvännen befann sig i sin butik inne i stan). Att komma in där var som att komma hem. Ja, inte hem till mig och mitt kaos då, utan mer som att komma hem själsligen.
Jag suckade och stönade hänfört. Då berättade Pia att Fernando har kvällskurser (och helgdito) i silversmide. Ja, en kurs hade börjat igår, och en annan skulle börja idag. Men hon hade ingen aning om huruvida det fanns platser kvar eller ej.
Vi tog med oss Tintin, Aram, Smilla och Emil (hunden), och gick upp till lekis för att hämta Love och Navid. Efter en del klädletande, hönsmatande, trädklättrande och barnletande klämde vi in oss i bilen och åkte mot stan. Pia skulle stanna till vid Fernandos affär för att lämna en nyckel, och då passade det ju utmärkt att jag hörde mig för om kvällens kurs.
Pia är en underbart vimsig människa. Hon är godhjärtad, glömsk, spontan, ärlig, varm och förvirrad, och man kan inte annat än älska henne. Det går bara inte. Hon stannade med en bredsladd i en korsning utanför butiken (ok, jag kanske skarvar lite, men det är bara för att illustrera).
Barnen och hunden låstes in i bilen, och så kvistade jag och Pia in i butiken. Tro det eller ej, men det fanns en plats kvar till kvällens kurs! Det var ju inte så mycket att snacka om - den platsen var min! Bäst som vi stod och snackade om just detta tittade Pia ut genom fönstret. Oj, nu sticker nästan hela Love ut genom bilfönstret hojtade hon, och sprang ut.
Jag fortsatte prata lite med Fernando, och sedan bar det av hemåt.
Vi hade redan tidigare lovat att vara barnvakt åt hennes barn ikväll, eftersom hon skulle sjunga i kören. Alltså lastades jag och den femhövdade barnaskaran ur här hemma, och Pia for vidare. Pannkakor plockades fram ur frysen och värmdes, och sedan var det dags för mig att ge mig av mot Hågaby och kursen.
Love gick upp till Marianne, och AG lämnades åt sitt öde med de övriga fyra.

Även om det är en kurs i silversmide, så började vi med att idag göra en drinkblandare av titan. Jag har aldrig använt en drinkblandare i hela mitt liv, och tvivlar starkt på att jag någonsin kommer att göra det. Men den är fin (iaf finast av de som kreerades ikväll, Fernando använde min som exempel inför de andra kursdeltagarna..!), den är handgjord, den är gjord av mig, och den är mitt "jungfruarbete". Den skulle säkert kunna sett bättre ut om jag haft vana på området, men jag är ändå mäkta stolt.
Någon gång under kursens gång nämnde Fernando att han egentligen borde varit på föräldramöte ikväll. Just då tänkte jag inte så mycket på det, men efter en stund tänkte jag till. Hans son Tiger går ju på lekis... Var det måhända på lekis det var föräldramöte..? Jodå, det var det visst....
Efter avslutad kurs var det bara att ta det långa benet före, och springa upp till lekis. Jag hann iaf visa mig, och vara närvarande de sista 20 minutrarna. Alltid något.

Det känns ganska skönt att hösten är här. Dels eftersom jag älskar hösten (efter att i 30 år gått med villfarelsen om att hösten skulle vara något ångestfyllt), men också för att det efter sommarens slappande (..?!) återigen är dags att fylla kalendern med div. händelser. Inte så att jag trånar efter att vara fullbokad, utan mer att jag gillar struktur.