Idag kl. 16 fick vi veta att bilen var klar på verkstaden, och kunde hämtas. Kl 16.30 skulle verkstaden stänga (för semester, dessutom), så det blev lite bråttom. AG slängde sig på cykeln och for iväg.
När bilen var hämtad åkte han till Gränby Centrum för att småhandla lite. Sedan ringde han, och jag hörde redan på den inledande sucken vad det handlade om.
Nu stod han alltså på parkeringen vid Gränby Centrum, och bilen ville inte starta.
*opublicerbar svada*
Jag kan ju säga att det var en jävla tur för verkstadsgubben att han packat ihop och gått hem. För om jag hade kunnat få tag på honom på telefon, så hade jag inte velat vara i hans kläder... Ok, startmotorn var trasig, och den har han bytt. Men om själva grundproblemet kvarstår, så blir vi ju inte så jävla mycket lyckligare av en fungerande startmotor. (ja, jag svär en del när jag blir förbannad - det är väl få tillfällen jag är så... verbal... som just då...) Jag menar, om det var mer fel än startmotorn, så hade det ju inte varit i vägen om han fixat det också. Vi lämnade in bilen för att den var svårstartad (för att till slut bli omöjlig att starta). Om det var en eller tre saker som behövde åtgärdas besitter inte vi bilkunskap om. Och nu fick vi alltså tillbaka den i i princip samma skick som när vi lämnade in den.
Det faktum att detta verkstadsbesök dessutom kostade dubbelt så mycket som vi först fick uppgift om att det skulle göra, gjorde mig ju inte på bättre humör.
Men ok, just där och då på Gränby Centrums parkering, hade AG inte så mycket annat att välja på än att "gilla läget". Att "gilla läget" innebar att försöka få tag på någon med startkablar, och hur lätt är det mitt i sommaren... Men han lyckades, och fick igång bilen. Och den stannade. Efter en stund fick han tag på ytterligare en medtrafikant utrustad med kablar. Bilen startade. Och stannade.
Tredje gången gillt. Den här gången lät han bilen stå och puttra på tomgång en stund, innan han ens närmade sig gaspedalen. Och minsann, bäst som bilen stod där och puttrade, så hörde han på motorljudet att den mådde bättre och bättre. Till slut vågade han sig på att köra, och han tog sig hela vägen hem.
Om vi skall försöka se positivt på det, så berodde dagens haveri kanske bara på att bilen stått stilla så länge. Dessutom var det inte alltför mycket bensin i den, så det kanske hade blivit lite sunkigt i tanken.
Ja, vi får hoppas att det är så (inte minst för bilmekanikerns mentala hälsas skull, när han återvänder från semestern).

Jag är ingen bra filmtittare. Jag sitter allt som oftast och irriterar mig på ologiska händelser i filmer.
Ikväll gick H20 på TV, och jag kunde riktigt gotta mig i irritation, och skratta åt allt orealistiskt. Jag blir verkligen irriterad när jag kan sitta och förutsäga varenda scen i en film.

Nog med irritation för idag.
Åter till arbetet.