Den tropiska värmen är här. Det är ingen skillnad på temperatur mellan dag och natt, inne eller ute. Jag såg på TV igår att Uppsala anses vara den varmaste sommarstaden (i Sverige), och det förvånar mig inte alls. Inatt kunde jag inte sova (som vanligt!). Vid tvåtiden stod jag inte ut med den klibbiga värmen längre, utan var tvungen att ta en dusch. Det var skönt så länge duschen varade, men sedan var det lika illa igen.

Idag har jag gjort något som kanske inte är det första man tänker att man vill göra, när värmen ständigt kletar sig fast på kroppen; Jag har bakat bröd.
Det blev fyra limpor olivbröd. Mjölet yrde, solen och ugnen värmde och svetten lackade. För en stund kände jag mig så där som i en scen i någon film; En sensuellt slarvigt klädd kvinna som sliter i värmen, håret är erotiskt rufstigt, och hon stryker bort svetten i pannan med utsidan av handleden med en sexig rörelse.
En hastig blick i spegeln tog död på den illusionen. Men brödet blev vansinnigt gott!

Tintin har äntligen kommit hem! Jag har längtat efter honom ganska ordentligt de senaste dagarna, och det känns underbart att han är hemma igen. Han har haft en rolig vecka, och är full av intryck. Trots att kompisen Rasmus har armen i gips, så kunde de både fiska och bada ("men Rasmus var tvungen att ha armen så här *sträckte upp armen ovanför huvudet* när vi badade").

Både igår och idag har jag haft fruktansvärda känningar av magkatarr. Det är så illa att jag tom dragit ned på kaffedrickandet, och då är det allvarligt...

Imorgon skulle jag vilja ligga ute på en filt i skuggan, och bara vicka på tårna. Läsa lite, skriva lite och lösa korsord. Dricka iste och vara bekymmersfri.
Men det blir ju aldrig som man tänkt sig. Mer troligt är väl att jag sitter i Brasse-stolen utanför dörren i skuggan, dricket kallnat kaffe, och försöker hålla någon form av koll på de små vildbattingarna. Och det kanske inte är så dumt det heller.