Köpte en bok på Bokias utförsäljning härom dagen. Att komma till ro med det allra värsta av Petra Östergren. Det var ingen bok jag hört talas om sedan tidigare. Men nu var det utförsäljning och den var billig. Dessutom verkade den intressant, utifrån baksidestexten.
Idag tog jag med mig boken, och la mig i badkaret (det enda ställe där jag kan läsa (någotsånär) ostört).
Fy fan, vilken bok! Otroligt lättläst och ärligt naket skriven. En fantastiskt bra bok.
Jag vred mig många varv av ångest under läsningen. Mina erfarenheter i livet överensstämmer (tack och lov) inte med Petra Östergrens. Men hon skriver på ett så hudnära sätt, att hennes ångest letar sig in under skinnet. Under en stor del av läsningen undrade jag hur jag skulle klara av resten av dagen med all denna ångest i kroppen. Men tack och lov, så kommer försoningen i slutet av boken, och även där lyckas Petra Östergren ledsaga läsaren.

Med tanke på bokens svåra handling känns det märkligt att säga att jag ändå la ifrån mig den med en känsla av harmoni. Ja, vid ett tillfälle fnissade jag tom lite. Det var när hon skrev När en av vännerna berättade om sina senaste mammaproblem insåg jag än en gång hur mycket enklare min relation till mamma blivit sedan hon dog. Inte mindre smärtsam, men enklare.

Under läsningen kom jag att tänka på tre av mina vänner, som jag skulle vilja rekommendera boken till. Samtidigt vet jag inte om jag skulle "våga" sticka boken i deras hand. Kanske skulle läsningen riva upp smärta hos dem på ett sätt som jag inte har någon rätt att initiera. Men å andra sidan, så var ju min tanke kommen av att de kanske skulle kunna hitta en strimma av stöd i sin resp. bearbetning.
Av feghet nöjer jag mig ändå med en allmän rekommendation; Läs den!
Jag lånar gärna ut boken till den som vill läsa.

Baksidestext:
I korta bilder berättar Petra Östergren om hur det är att komma till ro med det allra värsta: att hennes mamma blivit misshandlad till döds av sin fd sambo. Hon skildrar uppväxten med en mamma som dricker för mycket - en relation fylld av både skam och kärlek. Petra pendlar mellan sorg och glädje, tvingas bli vuxen och ansvarskännande redan som liten och tar sig tidigt ut i livet för att finna sin egen väg. Men den dagen mormor ringer och berättar att mamma blivit mördad rasar alltsammans.
Det är en hudnära och omskakande berättelse om en ung kvinnas kamp att bli hel igen. Stramt och nyanserat berättar Petra Östergren om mordet, om sina känslor inför det som skett och om vägen fram till insikten att alla svåra upplevelser trots allt givit henne en inre trygghet och styrka. Om att det trots allt går att komma över det allra värsta.