Tintin sov hemma hos Aram natten som gick, så han åkte med dem till skolan. Jag och AG ägnade fm åt att försöka piffa till här hemma. Det gick riktigt smidigt, med tanke på vår nästi intill maniska röjning. Vid lunchtid kom mormor och moster för att fira Love. AG och moster åkte iväg till skolan för att hämta Tintin. Sedan blev det mat och fika och paket. Dessutom blev det en del hantverksförsäljning innan de åkte hem ;)
När Örebroarna hade åkt hem var det dags för Love att gå upp till Marianne för övernattning. Jag och Tintin åkte för att hämta hans cykel, som stod hemma hos Aram. Sedan cyklade vi hem till Shw. Hon hade blivit lite sen på jobbet, men sönerna var hemma. Tintin spelade TV-spel med H och hans kompis, medan jag och R diskuterade hantverk :)
När Shw kom hem blev det mat, skvaller, fika och prat. Dessutom gav hon mig lite propagandematerial. Innan vi åkte hem hann jag dessutom med att köpa (eller åtminstone "boka") en loftsäng!
Underbart!
Äntligen!

Tårna har fortsatt blöda idag också, om än i ett betydligt mer blygsamt flöde. Tån bredvid lilltån är värst åtgången, men igår lappade vi ju ihop dem med kirurgtape, så jag har gott hopp om att den inte skall ramla av. Nu byter jag bara bandaget när det blivit smutsigt och blodigt, men kirurgtapen får sitta kvar tills det läkt ordentligt.

Det känns mysigt att vår lille Love blivit en så stor kille. Det är ofattbart att han blir fyra år på fredag!
Han är verkligen en alldeles underbar människa. Visst suger han både märg och must ur oss, men samtidigt är han nog den smartaste människa jag någonsin träffat. Han har nu upptäckt tjusningen med datorer (äpplena faller inte långt från päronen...), och hamnat i en intensiv spelperiod.
Generellt tycker jag inte att barn skall tillbringa alltför mycket tid vid datorer. Men i Loves fall är det (hittills) uteslutande positivt. Han tränar på att sitta stilla och koncentrera sig, att inte bli arg så snart han inte lyckas. Han försöker och försöker, och till slut lyckas han (därmed inte sagt att han inte blir "vansinnig" mellan varven, men vem blir inte det när man sitter vid en dator..?).
Ett av paketen han får på fredag innehåller ett nytt dataspel. Det är visserligen avsett för barn från sex år, men det är ju å andra sidan de spel han spelar nu också.
På fredag har Gustaf premiär. Det känns som att ett biobesök, och tillhörande besök på ett skräpmatställe tillsammans med mamma eller pappa skulle kunna vara en bra födelsedagspresent.

Nej, nu är det väl bäst att jag lägger mig med foten i högläge, så att jag inte får kallbrand!

Dagens lärdom i förrgår blev att man inte skall sparka foten genom en glasruta. Ja, jag visste det ju på ett teoretiskt plan redan innan, men i förrgår fick jag lära mig det den hårda vägen.
Smilla slog för en tid sedan en skiftnyckel genom ena glasrutan på vardagsrumsdörren. Rutan knäcktes i tre stora bitar, vilka placerades på balkongen i väntan på att förflyttas vidare ut till glaskontainern. Nu, i dessa röjningstider, hade de tre glasbitarna tagit ett steg närmare kontainern; de stod lutade mot ett skåp i köket. I förrgår kväll for jag ut i köket med en salig fart, antagligen på jakt efter något. Jag var barfota, som vanligt, och på bråkdelen av en sekund hade jag smällt foten mot en av glasbitarna.
Ajajaj.
Lilltån och grannen till denna fick varsitt snyggt (?) snitt. Blodet forsade. AG hjälpte mig att badda och plåstra om, men det var knappast något som fick stopp på blodflödet. AG var tvungen att sticka iväg och hämta Tintin, så jag lämnades åt mitt öde, med ett Pippi-plåster på vardera skadad tå.
För säkerhets skull satte jag mig i vardagsrummet och tog det lugnt. Efter några minuter drog sig mina blickar mot golvet. Där hade det bildats en försvarlig blodpöl, och Pippi-plåstren hade "blödit bort". Jag sköljde foten, och hasade sedan upp till Marianne för att fråga om hon hade lite mer rejäla plåster.
Det blev blodspår i trapphuset.
Jodå, Marianne hade textilplåster. Jag hasade mig hemåt igen, och plåstrade om de små tossingarna på nytt. Blodet fortsatte att flöda ymnigt, men det tog någon minut längre innan det trängde genom textilplåstret, än vad det tagit med de färgglada Pippi-plåstren.
Jag kände att omgivningen började gunga, så det var bäst att tippa omkull på soffan med foten i högt läge, innan jag rasade ihop i en hög på golvet.
När AG kom hem lyckades han skapa ett par "tryckförband" (man tager vad man haver...), och jag kröp ner i sängen.
Fan vad det började värka! Hittills hade jag egentligen inte känt så mycket. Tvärtom, så hade foten till största delen varit bedövad. Nu värkte det ända upp i vaden. Det var bara att peta i sig ett par värktabletter, och hoppas på bättre tider.
När jag vaknade var det dags att byta bandage igen. Tårna blödde fortfarande! Det var bara att rengöra och pyssla ihop ett nytt "tryckförband". Men samtidigt började jag fundera på om jag kanske borde ta professionell hjälp för att få stopp på blodflödet. Jag ringde vårdcentralen, och fick en tid kl 14.
När jag lagt på luren fortsatte jag fundera. Om mina medicinska kunskaper är korrekta, så hade det redan förflutit för många timmar för att de skulle ta fram nål och tråd. Alltså skulle de på sin höjd lägga ett nytt tryckförband. Jag konstaterade frankt att jag inte är beredd att lägga 200:- på något som jag faktiskt klarade av på egen hand (om än med handräckning av AG). Så jag ringde och avbeställde tiden på vårdcentralen.
Jag bytte förband några gånger under dagens gång, och tårna fortsatte att blöda. Men det blödde mest just i samband med byte av förband, och det blev mindre och mindre för varje byte. Det borde rimligtvis ha slutat blöda nu. Igår kväll fick jag dessutom lite kirurgtape av Marianne, som AG fick lappa ihop tårna med innan jag gick och la mig.

Det är mycket fylla denna vecka.
I lördags fyllde Isabelle 10 år, och igår var det Sandras tur att bli 14. På fredag är det vårt älskade lilla yrtroll Love, som blir 4 år!
Idag kommer mormor och moster för att gratta, och i helgen kommer farfar. Vi i familjen är så traditionella att vi firar på självaste födelsedagen. Och så skall vi försöka hitta en dag då Marianne, Isabell och Sandra kan komma och fika (eftersom de skall på bröllop på fredag).
I helgen är det dessutom Fyrisfestivalen, och jag har lovat Tintin och Love att vi skall gå dit och titta på American Car Show på lördag.

Idag är sommarlovet slut, och Tintin börjar i tvåan. Tänk att han blivit så stor!
(själv är jag ju inte en dag äldre än jag var för 20 år sedan...)

Om det är någon som är intresserad av ett gmailkonto, så har jag ett fåtal att dela ut. Det är bara att höra av sig på yellowwitchATgmailDOTcom