I torsdags tog vi en promenad till Gränby Centrum. Jag kände en enorm motvilja mot det, men tvingade mig eftersom jag insåg att både kroppen och själen behövde promenaden.
(Och visst var det stärkande när det väl var gjort. Undrar om det är samma sak att ta itu med träning. Jag inser ju att jag skulle må bra på alla plan av att komma igång, men jag kan bara inte förmå mig.)
På Gränby uträttade vi några snabba ärenden, samt handlade vad som behövdes för att senare trolla ihop en middag. AG lyckades häva ur sig vad som kom att betecknas som "Dagens visdomsord". Det var när han med förförisk stämma nästan stönade fram
Åh, snart sprutar det i munnen!
Detta klämde han ur sig mellan montrarna med smörgåspålägg och potatissallad. Han såg totalt oförstående ut när jag vek mig dubbel av skratt. Han hade ju bara försökt att med ord illustrera vad salivkörtlarna tyckte om det mumsiga smakprov han just bjudits på i en av montrarna.

Efter avslutad Gränbyrunda satte vi oss på bussen och åkte ut till Hågaby för att hämta grabbarna.
Love skulle tillbringa kvällen och natten hos Marianne, och min tanke var att jag och Tintin skulle baka saffransbullar på kvällen (nej, det blev inte gjort förra helgen). Men när vi kom hem kändes det som att någon stoppat ned ett febrigt rivjärn i halsen på mig. Jag somnade innan Bollibompa, och sov i sex timmar! Wow! Efter att ha varit vaken någon timma runt midnatt somnade jag om igen, och sov hela natten. Underbart!
Jag var visserligen fortfarande sjuk när jag vaknade på morgonen, men kroppen jublade av lycka över att ha fått sova.

Fredagen gick till största delen åt till att sova. Tintin var ledig på dagen och hade avslutning på kvällen. Jag hade trott att jag skulle orka ta mig iväg dit om jag vilade och sov på dagen, men inte då. Det kändes verkligen supersunkigt att missa avslutningen. Inte minst med tanke på att Tintins klass skulle spela en pjäs, vilken Tintin pratat livligt om den senaste veckan. Tintin spelade ett av fåren (pjäsen handlade om Jesu födelse), och det var en roll han tog på största allvar (hade en fröken berättat för oss).
Tack och lov, så verkade inte Tintin alltför ledsen över att jag inte kunde sitta i publiken. AG, Love och Smilla var ju där, så han var nöjd ändå.

Och idag är (var) det lördag. Till följd av allt sovande de senaste dygnen, så vaknade jag redan vid tresnåret (!). Det var ganska behagligt att under några timmar mjukstarta dagen i ensamhet.
Efter att jag lyckats skrämma liv i övriga familjen tog jag med mig Love och åkte till vårt handelsmecka Gränby Centrum. Det som jag i mina beräkningar hade avsatt en halvtimma för, visade sig ta två timmar. Men vi kom helskinnade hem iaf. Och hemma var det bara att kavla upp ärmarna och hjälpa AG, som var i full färd med att städa.
Vid lunchtid kom svärfar, som idag hade ärende som Tomtens lilla hjälp-Nisse. Det mesta av det han hade med sig stuvades in i förrådet, utan att passera barnens ögon. Men så hade han också med sig sin gamla dator (vilken jämfört med hushållets befintliga burkar får betraktas som ett tekniskt underverk).
Sedan denna dators ankomst har AGs ögon tindrat likt ett barns dito på julafton, och han är inte riktigt kontaktbar ;)

Efter svärfars besök satte jag och Tintin oss på bussen. Han skulle övernatta hos en kompis, och jag skulle ta tillfället i akt att agera Tomtens lilla hjälp-Nissa. När Tintin var avlämnad ökade jag värdet på H&Ms aktier.
Visst, jag minns sedan jag själv var liten att det inte var så roligt att få kläder i julklapp. Men jag tror faktiskt att jag lyckades köpa sådant som kommer att falla de små liven i smaken.

Och så till något som väl får gå under rubriken "Dagens bekännelse".
Jag har snattat! Jo, jag snattade en läsk på Hemköp. *skäms*
Nej förresten, jag skäms inte alls. Efter att ha sprungit omkring i div butiker på stan, så kvistade jag in på Hemköp för att inhandla middagsmat. Jag var stressad, kassarna var tunga, och jag svettades värre än en hel hord klimakteriekossor. Eftersom jag inte var på humör för att ställa mig med ett långkok, så fick det bli färdiggrillad kyckling och potatissallad till middag. Och så var jag tvungen att på stört fylla på mitt vätskeförråd, så jag stoppade ner en flaska Sprite i vagnen.
När jag sedan stod och stoppade ner varorna i kassen, såg jag att jag missat att lägga upp läskflaskan i kassan. Den hade liksom gömt sig bakom min väska i vagnen. Min spontana reaktion var att vända mig till kassören och betala för den, men... näfan, jag sket i det!
So sue me!
Här känner jag att det är på sin plats att jag (om inte annat, så för att försöka ställa mig själv i bättre dager) berättar om AGs snatteri, som måste betecknas som betydligt grövre (eller hur!?);
Detta utspelade sig för kanske tre år sedan, och platsen var (naturligtvis) Gränby Centrum. Vi stod vid kassan och hade just börjat lasta ur vår överfulla vagn när vi enades om att vi nog ändå skulle köpa den där plattan öl som såldes billigt. Medan jag fortsatte lasta upp varor kilade AG iväg och hämtade en platta. När han kom tillbaka traskade han genom kassan med ölplattan och gav en nick i samförstånd till kassören, som nickade tillbaka. AG började packa varor, och jag betalade.
När vi kom hem funderade vi över summan av våra inköpta varor. Vi tyckte att det blev lite för "billigt", och det är ju inte ofta man känner så. När vi gick igenom kvittot upptäckte vi att ölen inte blivit inslagen.
AG hade alltså snattat en hel platta öl! Visst är det värre än en liten flaska läsk? Eller hur!?