Igår kväll innan vi skulle gå och lägga oss kom Flisan och var lite social. Hon ville väl komma ifrån ungarna en stund, jag vet hur det är ;)
Både jag och AG reagerade på att hon inte var speciellt smal, trots eftermiddagens förlossning. Tvärtom, magen var fortfarande väldigt rund. Vi tänkte att hon kanske bara tagit en liten paus i födandet, och att det antagligen skulle komma (minst) ett par ungar till under natten.
Imorse var det fortfarande "bara" fyra ungar, och Flisans mage var fortfarande väldigt rund. Jag började känna mig lite orolig (tänk om hon hade döda kattbebisar i magen!), och ringde Lilla Mysan i ottan. Hon lugnade mig med att allt är bra så länge Flisan mår bra. Och det gör hon ju. Hon uppmanade mig att hålla koll på om Flisans tillstånd skulle bli dåligt, för då måste jag ta henne och ungarna och åka till veterinären.
Hela dagen gick utan att något hände. På eftermiddagen pratade jag med Ultuna. Då fick jag veta att katter kan gå dräktiga med två kullar samtidigt (!), och det antagligen är just vad det handlar om i Flisans fall. Vi kan alltså med största sannolikhet se fram mot (?) ytterligare en kull inom någon vecka...

Idag öppnade Netto här vid Heidenstams torg. Vi tog oss en promenad, i hopp om att kunna fynda lite. Men så snart vi rundade hörnet vid torget, gav vi upp de planerna. Det var nämligen 30 meter kö för att komma in i affären. Vi gick in på Samköp istället.
Ikväll cyklade jag ned till Heidenstam igen, någon halvtimma innan Netto skulle stänga. Nu var ingångsköerna borta, men det var fortfarande ganska mycket människor inne i butiken. Jag vässade armbågarna, och en stund senare kom jag ut med fyra välfyllda kassar.

Imorgon bär det av hem till Trueto med familj. Hans dotter F var tydligen väldigt sugen på att leka med Tintin (ett sug som var ömsesidigt). Dessutom skall Truetofamiljens nyinköpta hus inspekteras.

Mellan bytena i tvättstugan roade jag mig med att läsa kvällstidningarnas kolumnister. Jag måste säga att jag satte kaffet i halsen ganska ordentligt, när jag läste vad Liza Marklund skrev under rubriken Vi luras tro att vålder mot kvinnor minskar.
Hon citerar ett mail som hon skall ha fått från en svensk, ensamstående pappa, tillika metallarbetare. Jag tar mig friheten att referera mailcitatet;
"Kan man kidnappa sina egna barn? Har inte pappan samma rätt som mamman att ta hand om sina barn? Varför är en svensk (arisk) förälder alltid den som är mest lämpad att ta hand om barn? Är det bara jag som är trött på medelklassintellektuella som hela tiden visar sina fascistoida trynen?"
Det framgår visserligen inte om detta är hela mailet, eller bara delar därav. Men eftersom Marklund inte citerar mer ur mailet som bevisföring för sina slutsatser, så utgår jag från att det är citerat i sin helhet.
Utifrån detta drar Marklund slutsatser som, ärligt talat, gör mig illamående. Hon skriver
Mannen som skrivit mejlet ser nämligen inte något som helst problem med att män slår, våldtar och plågar kvinnor och barn. Det är helt i sin ordning. Det enda som betyder något är att mannen ska ha makten. Om man tycker något annat har man ett fascistiskt tryne.
??dhö..?! Jag backar bandet, och läser igen. Men jag kan ändå inte utläsa någonstans att mannen framför dessa åsikter.
Om vi tänker oss att Marklund valt att inte citera hela mailet, utan bara delar därav, så förstår jag inte riktigt varför hon valt i sammanhanget ovidkommande delar. Det hade ju varit mer värdefullt (inte minst för Marklunds egen trovärdighet) att citera de delar där mannen faktiskt skrev Jag har inga problem med att män slår, våldtar och plågar kvinnor och barn, eftersom jag anser det vara helt i sin ordning. Det enda viktiga är att mannen skall ha makten osv.
Eller är det måhända bara så att det är Marklunds orubbliga rätt till tolkningsföreträde som återigen är framme och spökar? En man (ja, en man! - jag riktigt ser hur Marklund ryser) som ifrågasätter om mammor/arier per automatik är de mest lämpliga vårdnadshavarna, ja han måste naturligtviis anse att kvinnor och barn skall misshandlas och våldtas. En slutsats lika klar som korvspad!

Det är ledsamt, skrämmande och beklagligt att en människa i Marklunds position fabulerar så fritt. Det vore avsevärt mycket mer fruktsamt om hon kunde stå för en nyanserad och verklighetsförankrad röst i debatten. Så svartvitt som hon nu deltar i debatten, så kan jag inte se henne som en varken bättre eller sämre kämpe för jämställdhet än vad en misshandlande man är! Enda skillnaden är att de står på varsin ytterkant - båda lika långt från jämställdheten.
Att kvinnomisshandel är ett stort problem, det är jag den första att skriva under på. Men jag har ingen som helst förståelse för vilket syfte Marklunds vantolkningar kan tänkas tjäna. På vilket sätt leder det debatten - eller problemet som sådant - framåt, att tillskriva en ifrågasättande man rent människovidriga åsikter?
Marklund skriver dock en sak - en mening - som visar att vi är rörande överens, åtminstone på den punkten. Hon skriver Att män slår kvinnor är inte ett kvinnoproblem, utan en mänsklig fråga. Till det kan jag bara säga Amen. Den meningen säger i mångt och mycket varför jag aldrig någonsin kommer kalla mig feminist.
Man uppnår inte jämställdhet genom att enbart kämpa för ena könets rättigheter. I min värld är det precis lika viktigt att kämpa för orättvisor som slår mot män, som det är att kämpa för orättvisor som slår mot kvinnor. Jag kan inte på något sätt förstå att det ena skulle vara mer angeläget än det andra, och jag kan heller inte se att dessa två sidor av kampen skulle motsäga varandra. Tvärtom, den ena är den andras förutsättning. Jag förnekar absolut inte att orättvisorna mot kvinnor är betydligt större än vad orättvisorna mot män är. Men jag kan inte se det som en anlening att negligera ena sidan av kampen för att uppnå jämställdhet.
Men vad vet jag - jag är ju dum i huvudet, för det har Liza Marklund sagt (skrivit).

Igår var det äntligen dags för silversmide igen. Jag gjorde en ring som jag väl inte tycker är så väldigt snygg, men tillverkningen medförde ändå att jag fick lära mig ett par olika tekniker. Och det är ju det som är meningen med kursen. Sedan ville jag fortsätta med ringar. Fernando visade mig några tänkbara alternativ, och jag valde utan att tveka, att göra "ormringar" (3 st).
Jag visste att du skulle välja den sa Fernando.
Hahaha, är jag så förutsägbar ;)
Efter kursen undrade Fernando om jag ville följa med till Sernanders krog, och det ville jag ju. Där sammanstrålade vi med Pia (Fernandos flickvän, tillika mamma till Aram och Navid). Några trevliga, avslappnade timmar förflöt.
Jag skulle kunna säga mycket om Sernanders krog, men nu nöjer jag mig med att berätta att det är en studentkrog i Flogsta (en studentstadsdel). Det är mååånga år sedan jag var där senast, men kan nog tänka mig att gå dit lite oftare i framtiden. Där serveras god, stark (och nu menar jag stark!) mat till en billig penning. Eftersom de inte har utskänkningstillstånd (!) så kan de ha öppet hur länge som helst (vilket de har, också). Studenter sitter där och pluggar/spelar spel/läser/dricker öl.
Staffan, som förestår krogen, utmärker sig på många sätt. Han har ett utseende som avviker från det gängse, och han knallar omkring i linne och kortbyxor (han tar sig nämligen en runda vid pingisbordet så snart situationen tillåter, och blir därmed ganska varm), och han ser inte med blida ögon på att man framför specialönskemål i samband med beställningen. Man bör heller inte vara alltför stressad, eftersom man oftast får vänta läänge på maten. Vi beställde 2 tortillas och en dip à la Sernander, och fick vänta 1 tim och 45 min (och det var ändå riktigt glest med besökare där...)
När jag kom hem låg hela familjen och sov, och jag gjorde snart detsamma.

Imorse skulle Tintin till skolan, samtidigt som AG skulle åka till HAB med Love. De tog bussen in till centrum tillsammans, och sedan var det dags för Tintin att göra sin jungfruresa (på egen hand) med buss. AG såg till att han kom ombord på bussen, och jag måste erkänna att jag satt här hemma och kände mig lite pirrig. Inte för att jag för en sekund inte trodde att han skulle klara det, men ändå... Man vet aldrig vilka faror som lurar där ute i den stora vida världen...
När jag senare frågade honom om han tyckte det var läskigt att åka buss på egen hand svarade han entusiastiskt Nej, men det pirrade lite i magen ibland.

Straxt innan jag skulle åka ut och hämta Tintin vid fritis, så började Flisan gå omkring och jama här. Jag bad AG bädda ordning en liten hörna åt henne i Tintins rum, och så sprang jag iväg till bussen. Efter bara några minuters bussfärd ringde AG och berättade att den första kattungen var född! Tack och lov, så låg Love och Smilla och sov middag, så AG kunde sätta sig lite på avstånd och vara "moraliskt stöd". Det uppskattades av Flisan.
På väg hem från fritis stannade jag och Tintin på stan och handlade lite. Då ringde AG och berättade att ytterligare en kattunge fötts. När vi kom hem hade syskonskaran utökats med ytterligare en liten kisse.
Efter middagen smög jag och Tintin in i hans rum för att ta oss en titt. Och minsann - nu var där fyra kattungar!
Resten av kvällen har Flisan ägnat åt att amma och äta, och det verkar inte vara fler ungar i denna kull. Vi har, av naturliga skäl, inte skådat dem på närmare håll, men det verkar som att alla fyra är väldigt mörka.

Jag är mördande trött, trots att jag sovit mer än vanligt det senaste dygnet. Huvudet dunkar och värker. Jag vill inget hellre än krypa ner i sängen och fortsätta läsa Da Vinci Koden. Jag har ju sällan eller aldrig möjlighet att sträckläsa en bok, med tanke på hur verkligheten runt omkring mig ser ut. Säkraste stället att lyckas plöja några kapitel är att sjunka ned i ett bad, tillsammans med en bok. Men snart står något barn och rycker i handtaget, i högljudda förhoppningar om att få bada med mamma.

Igår tillbringade jag och Tintin förmiddagen på stan. Efter Tintins önskan gick vi på McÄckel för att äta. Eller jag åt inte, utan nöjde mig med en cappuccino (och jaja, en muffins också). Jag såg att de nu börjat med leksaker även i vuxenmenyerna. Nu kunde man få en stegräknare - vilket var en av sakerna som stod på shoppinglistan!
Min aversion mot McÄckel är dock så stor att jag inte kunde förmå mig att köpa den aktuella menyn. Jag valde att istället gå till Clas Ohlson och köpa en där (till ett högre pris än vad "mat" + stegräknare kostade på McÄckel).
Jag hoppas verkligen att mitt val svider ordentligt hos McÄckel!

Jag mådde inte helt bra när vi kom hem från stan, så jag la mig på soffan en stund. Där låg jag och fantiserade om loftsängen som skulle vara i min ägo om ett par veckor.
En stund senare ringde Shw, och undrade om vi kunde tänka oss att ta sängen redan nu. Jajamensan, det kunde vi!
AG och Tintin cyklade hem till familjen Shw för att låna bil, och frakta hem den redan isärplockade sängen. Jag var så entusiastisk och förväntansfull att jag i princip stod beredd med snuttefilt och nattmössa när de kom tillbaka.
Tanken var från början att jag skulle åka tillbaka med bilen direkt, men entusiasmen var för stor. Jag och AG började skruva...
Vi tittade på den bifogade monteringsanvisningen, skruvade isär, och skruvade ihop igen. Efter en del svavelosande hade vi fått ihop ena gaveln. Vi svor åt, och hatade varandra såsom man bara kan göra när man monterar en IKEA-möbel.
z*$!q#!! vrålade jag, och slängde verktygen i golvet. Nu åker jag och lämnar tillbaka bilen!
Tintin följde med, eftersom hans cykel stod hemma hos Shw. Hon passade på att berätta att monteringen av denna säng är rena barnleken, jämfört med den vi skall hämta om två veckor. Den är dels mer komplicerad (det är en sån där med tillhörande skrivbord), och det finns inga monteringsanvisningar till den...
Jag hoppas att det ingår ett par doser lugnande medicin i det sängköpet...
Efter en uppfriskande cykeltur hem igen hade jag fått tillräckligt med friskt syre i mig för att under något sånär städade former kunna hjälpa till med slutmonteringen av sängen.
Wow!
Jösses vad nöjd jag känner mig! Så härligt att äntligen ha sängen på plats. Jag var tvungen att direkt lägga mig och okynnesligga lite. Sköönt!

Idag har Lilla Mysan varit här och hälsat på. Mysigt!
Hon är verkligen en kanontrevlig tjej. Om jag var hund och fick ont i benet, så skulle jag vilja att det var hon som tog hand om mig. Hon pluggar nämligen till veterinär, och är som klippt och skuren för det yrkesvalet. Jag blev nästan lite svartsjuk när hon och Fjant gosade ohejdat med varandra ;)

På tal om djur, så blev vi av med kattunge #2 idag. Igår ringde en kille som fått mitt telefonnummer av tjejen som var här i fredags och hämtat kattunge #1. Han var gissningsvis i 20-årsåldern, och höll på att flytta hemifrån. Det kändes lika tryggt att lämna ifrån sig denna kattunge som den förra.

Tea undrar i gästboken om min graviditetsrelaterade foglossning. Och svaret blir;
Jodå, foglossningen plågar mig alltjämt, även om det är 2½ år sedan Smilla föddes. Men nej, det är inte jag - utan Flisan - som väntar barn. En ny kull kattungar är väl inte vad som står högst på vår önskelista, men nu är det som det är. Den här gången skall vi dock vara lite snabbare, och sterilisera henne å det snaraste!
Dessutom skall vi vara lite snabbare med att försöka hitta nya hem till de små trollen den här gången (nu tog det ju fem månader...). Faktum är att vi börjat "marknadsföra" kattungarna redan nu. Killen som var här idag berättade att hans syskon gärna ville ha katter.