Igår när jag satt och försökte sammanställa en lista över hjälporganisationer började jag och Tintin (återigen) att prata om katastrofen. Vissa verkar tycka att man skall "skydda" barn från det som sker. Själv anser jag att det är viktigt att försöka förklara (hur man nu skall kunna förklara något man själv inte förstår?). Barn matas med så mycket fiktivt våld (även om vi är mycket noga med att filtrera), där man tex sparkar varandra i huvudet upprepade gånger, och sedan bara reser sig upp.
Nu har den värsta katastrofen i modern tid inträffat, och barnen tar del av den informationen även om vi inte sätter dem i soffan för att se nyhetssändningarna. Då känns det viktigt att i möjligaste mån faktiskt försöka förklara, och att prata om det.
Jag grät och försökte förklara. Jag sa också till Tintin att det vore lämpligt att han skänkte en slant av sina pengar, till de drabbade. Han hämtade sin plånbok och tog fram en femtiolapp, men knorrade lite (han är ganska snål).
Eftersom det känns viktigt att han förstår, och att han bidrar av sina pengar, så fortsatte jag förklara. Han skall inte skänka pengar för att jag uppmanar honom att göra det, utan för att han själv förstår och känner att det är viktigt. För att han skulle ha möjlighet att sätta sig in i situationen sa jag
Tänk om det var du som hade förlorat mig, pappa, Love och Smilla, och huset var borta. Om du inte hade några saker kvar, ingen mat att äta, var skadad och inte hade någon att vända dig till. Vad skulle du då tycka om andra människor inte ville hjälpa dig?
Då gick Tintin och hämtade sin plånbok igen, och så sa han
Mamma, jag kan skicka 100:-

På eftermiddagen tog vi en promenad till Gränby Centrum. Tintin gjorde själv sin insättning till Rädda Barnen, och AG gjorde en insättning för vår räkning.
Tintin och AG gick in på Game, eftersom Tintin (som väl får anses vara familjens kapitalist) hade tänkt köpa Spindelmannen II. Men det var tillfälligt slut, så vi fortsatte in på Power. Inte heller där fanns spelet, men han hittade Sagan om Konungens återkomst till ett mycket bra pris istället.
AG hade tänkt köpa en ny mobiltelefon, men föga förvånande så var den slut.

När vi kom hem skulle vi äta middag, i form av pizzor från Nettos frysdisk. Men Love ville inte ha pizza - han ville ha gröt! Och han var så bestämd i den frågan, att ingenting kunde fått honom på andra tankar. Så middagen fick bli ett "smörgåsbord" av pizza och gröt! Och jag åt minsann lite gröt jag med. Tomtegröt är gott (mannagryns- och havredito klarar jag mig bra utan). Men den skall ätas med socker, mycket kanel och lite mjölk.

Nej, det är omöjligt skriva om något annat än Sydostasien.
Det känns viktigt och självklart att vi ALLA skall hjälpa de drabbade. Det viktiga är inte hur mycket man skänker, utan att alla bidrar efter förmåga. Dessutom utgår jag från att olika företag bidrar med sina varor och tjänster. Och det är inte läge att börja ifrågasätta vem som skall stå för kostnaden, det gör var och en helt enkelt. Flygbolag och resebolag står för transportkostnader, klädkedjor skickar kläder, matproducenter skickar mat, osv. De företag som inte har "lämpliga" varor eller tjänster att bidra med, skickar istället pengar. Telefonbolagen låter telefonsamtalen till och från katastrofområdet vara gratis. Försäkringsbolagen samarbetar, och hjälper solidariskt människor oavsett vilket bolag de är försäkrade i (eller om de inte är försäkrade alls).
Visst är det väl självklart att det måste vara så!?

Jag blir så matt när media försöker piska upp en stämning mot regeringen och Freivalds (och oseriösa oppositionspolitiker hakar på och försöker plocka billiga poäng).
Hur kan man kräva att regeringen i söndags skulle inse och förstå det ingen annan av oss insåg eller förstod? Varför inte rikta om den energi man lägger på denna klappjakt, och istället använda den till att på ett eller annat sätt hjälpa de drabbade?
Om man på fullt allvar tror att regeringens representanter försöker mörka, att de satt och pillade sig i naveln istället för att försöka få en bild av situationen, ja då är man inte värd att tas på allvar.
(Nej, jag är inte socialdemokrat)

Det är märkligt att huvuddelen av rapporteringen sker från Thailand, samtidigt som andra länder drabbats mycket hårdare. Visst, man kan inte mäta sorg, smärta och förödelse på det sättet, men jag saknar en mer allsidig rapportering. Visst förstår jag att rapporteringen från Thailand kan vara av betydelse när det tex handlar om att hitta saknade personer, med tanke på att det var där de flesta svenskar befann sig. Men ändå.

Det känns ändå hoppfullt att läsa de solskenshistorier där anhöriga återförenas efter flera dygn. Jag tror att det är nödvändigt för att kunna fortsätta ta del av rapporteringen.
Men i nästa stund läser jag om mannen som åker omkring med sin hustrus döda kropp på bilflaket, och letar efter de två små sönerna, och tårarna rinner igen.
Att läsa om likplundrare får det att vända sig i magen på mig. Hur är man funtad om man går omkring i förödelse och sprider ut falska tsunamirykten, för att sedan kunna plundra ostört när människor flytt i panik? Och hur är man funtad när man säljer döda kroppar till anhöriga?

Det talas om att vi hamnat i ett nationellt trauma. Jag vill snarare beteckna det som ett internationellt trauma.
Om det är möjligt att det kan komma något gott ur detta, så hoppas jag att det är att vi lär oss att ta hand om, och bry oss om varandra. Låt det komma lite global godhet och kärlek ur detta!
Morgondagen är utlyst som nationell (internationell?) sorgedag. Jag hoppas att alla som har möjlighet, tar sig till en kyrka och tänder ljus.

Minst 175 ungdomar har omkommit i en diskoteksbrand i Argentina. Enl. TV4s uppgifter kan så många som 6000 personer (!) ha befunnit sig inne i byggnaden (den officiella siffran säger omkring 2000).
Hur mycket elände finns det här i världen? Hur mycket är det meningen att man skall orka ta till sig? Gränsen är nådd för länge sedan.

AG har varit en sväng på stan idag, på jakt efter en mobiltelefon. Han hittade ingen, men kom hem med ett par gångstavar till mig istället. Så nu skall här stavas för glatta livet! Framåt trettondagen kommer jag väl ha en välsvarvad getingmidja.
Eller nåt...