Usch, den här jäkla huvudvärken börjar nästan göra mig orolig. Det är inte sådan där vidrig, tung, dunkande huvudvärk längre, men jag har ont på två "fläckar". Jag fick inte en blund i ögonen natten som gick, och det lutar åt en repris inatt. Det är väl iofs inte främst huvudvärken som håller mig vaken, utan oron.
Läskigt är det.
Nåja, jag har fått några timmars sömn under dagen, men jag känner att jag inte är någon rolig mamma.
Hoppas att morgondagen blir bättre, för det tar på krafterna att må så här.

Det blir ingen Arlandafrukost för mig idag. Det är bara att se realistiskt på situationen. Efter en natt med vidrig huvudvärk och utan en blund i ögonen, sitter jag här och tycker synd om mig själv.
Det känns så trist, eftersom jag mycket hade sett fram mot att äntligen få träffa en nätperson för första gången. Ja, det är klart att jag har sett fram mot att träffa Carina och KA också, men dem har jag ju träffat tidigare.
Huvudet är tungt, kroppen är matt, och jag är ledsen. Jag får tillbringa dagen med täcket över huvudet.

Ju mer jag titta på fantombilden jag gjorde av mig själv, desto mindre känner jag igen mig. Så där ser jag ju inte ut! Jag är ju snygg, ju!
Jag bad AG göra en fantombild av mig, och han försökte men gav upp. Enl. honom finns det varken ögon och läppar som liknar mina att bygga med. Och han har nog rätt.
Jag måste ha det optimala utseendet för att begå ett brott!

Ikväll blev vi "barnfria" (=bara Smilla hemma). Love sover nämligen hos Marianne. Och Tintin ringde från Torpet (=fritis) och undrade om han fick följa med Aram hem. Och det fick han ju. Under kvällen ringde Kamran (Arams pappa) och frågade om det var ok att Tintin sov över. Och det var det ju.
Därmed blev det en väldigt lugn kväll hemma, och Smilla somnade dessutom tidigt.
Välbehövligt!

Egentligen borde jag inte sitta här och sitta, utan gå och lägga mig. Imorgon bitti skall jag nämligen delta i ett frukostmöte på Arlanda. Förutom Carina och KA kommer jag få träffa ett par nya ansikten.
Spännande!

Vi imponeras dagligen av hur otroligt mycket Love kan, vet och förstår.
Idag satt AG och skrev en inköpslista när Love kom och ställde sig mitt emot honom. Han tittade på inköpslistan (som alltså var upp-och-ner för honom). Ah, välling! sa han och pekade på ordet som AG just skrev. Och mycket riktigt, det var välling AG just skrivit på inköpslistan!

Men det är klart, det finns ju tillfällen då vi inte blir riktigt lika imponerade av hans driftighet...
Igår när vi vaknade hade han tagit sig in i köket, trots att dörren var låst. Han hade då gått genom toaletten, vidare till badrummet, och sedan ut i köket. Sedan hade han roat sig ordentligt.
Han hade tagit fram degbunken och gjort en deg. Av de ingredienser vi kunde identifiera fanns mjöl, fönsterputs, socker, glaspärlor, vatten, Ajax och O'boy. Dessa ingredienser var även omsorgsfullt utsmetade över köksgolvet.
Ok, för att nyansera bilden något, så får jag väl även berätta att han tagit hjälp av lillsyrran (som inte brukar vara svårövertalad när det gäller Loves upptåg).
Jag orkade inte ens gå in i köket när jag såg förödelsen. Men AG tog tjuren vid hornen och skurhinken i handen, och gav sig på golvet. Sedan trixade han lite med dörren mellan badrummet och köket, så att låsvredet nu sitter på kökssidan. Så nu kan vi låsa badrummet från köket, och sedan låsa köksdörren med nyckel (och sova med nycklarna under huvudkudden!).
Det hindrar ju förvisso inte de små liven att ta sig in i badrummet. Men där får vi se till att hålla badkarsploppen väl gömd (eftersom de äääälskaar att bada, och det känns inte så lämpligt att de gör det när vi sover). Det hindrar dem visserligen inte från att hoppa ner i badet och sätta på vattnet, men då rinner det ju ut direkt.
Men om man nu har så taskiga föräldrar att de gömmer badkarsploppen så får man väl roa sig på annat sätt, verkar de små liven tänka. Man kan ju tex hälla ut allt innehåll ur shampoo- balsam- och duschcremeflaskorna!
Tja, de är ju kreativa iaf...

En av mina nätfavoriter, Stig-Björn, skriver om bla patriarkatet och kollektiv skuld (18/11). Jag nickar instämmande, och tror bannemig att jag inte hade kunnat uttrycka mig bättre själv!
Och det vill inte säga lite!

Mamma, får jag din okarina när du dör? frågade Tintin.
Tja, om jag skall se det positivt, så kan jag ju konstatera att han är en förutseende och tänkande kille.

Jag har hittat mitt hus!
För någon vecka sedan när jag och Tintin var på väg till bussen (en annan buss än den vi vanligtvis åker med), stod huset bara där framför mig. Det är obebott, men inte förfallet. Ärligt talat, så kan jag inte förstå att det står ett obebott hus där. Men det är väl antagligen i väntan på att jag skall flytta in där. Eller hur?!
Eller hur?!!!
Någon som har några mille att låna ut?

Mamma, vet du vaaaaaaad????
Det är en fråga jag får höra ungefär tiotusen gånger om dagen (känns det som). Smilla är en pratglad dam. Hon snackar, berättar, frågar och ifrågasätter.
Missförstå mig inte; jag är stolt och nöjd över att hon har de egenskaperna. Men varför måste just jag bli "offer" för dem? Om öron kunde ramla av, så hade jag varit öronlös för länge sedan!

Tintin är kär!
Han och Vera lärde känna varandra redan på lekis, vid fyra års ålder. Hon var (redan då) så bedårande söt. När jag då frågade Tintin om han tyckte hon var söt, svarade han Nej, hon är så luggig! *asg!*
Detta "luggig" kom sig av att hon (så gott som) alltid hade en ordentlig "godmorgonfrilla".
Men nu är det annat ljud i skällan ;) Hon är både söt och snäll, får jag höra. Hon hjälper honom på med overallen om den trasslar, och hon lånar ut sin åkmadrass till honom! Bara en sådan sak! Vad mer kan man önska?
Kan vi skönja ömsesidig kärlek, måhända?
Samtidigt är Tintin noga med att poängtera att han fortfarande nog är lite homosexuell. Härom dagen utspelade sig följande konversation;
T: Mamma, är bög samma sak som homosexuell?
J: Ja, det är det.
T: Bra. Då är jag lite bög, för jag är fortfarande kär i Aram.
Vad mer krävs för en öm moders lycka?

Efter att ha varit internetlösa en tid, så är vi nu åter på banan. Nu är det ADSL som gäller, och det känns bra. Sanningen att säga *host* så har vi varit internetlösa 10 dagar längre än nödvändigt... Det var visst "någon" som hade missat ett avi från Bostream, och modemet har legat i sitt paket, i väntan på att bli hämtat *låtsas inte om AGs vassa blickar*

Hur som haver. Barnen har haft en släng av feber, men är friska nu. Själv trodde jag att jag drabbats av en hjärnblödning (jo, jag är seriös). Jag hade så vidrigt ont i huvudet att migrän (som jag drabbas av någon gång om året) får ses som rena barnleken i jämförelse. Sjukhusskräck som jag har, så ville jag inte söka läkare. Den vansinniga värken satt i knappt ett dygn, och höll på att driva mig till vansinne. Jag har fortfarande ont i huvudet (trots att det gått en vecka), men det är hanterbart.
Läskigt som tusan.

Det kostar på att vara en kvinna i farten. I fredags sprang jag på stan, samt inhandlade livets förnödenheter. Jag och Tintin hade även i uppdrag att hyra en film, eftersom han och AG skulle ha grabbmyskväll. Jag är inte så hemma i filmvärlden, så jag ringde för säkerhets skull till AG när jag stod där bland filmerna. Men jag fick inte tag på honom, så jag gick på Tintins önskemål, och hyrde Jurassic Park. Väl ute ur videobutiken fick jag tag på AG, och hans första kommentar när jag frågade vad han tyckte om Jurassic Park var Nej, hyr inte den, den är nog alldeles för läskig för Tintin. Hmm... Det var ju så dags att få höra det nu. Nåja, som den pedagogiska mor jag är, så instruerade jag Tintin noga om att han skulle säga till AG så snart han tyckte att filmen var läskig. Då kunde de sätta filmen på paus, och prata om vad de just sett.
Själv skulle jag ägna kvällen åt partaj hemma hos Shw. Innan jag visste ordet av, började klockan närma sig sen eftermiddag med stormsteg. En väska med lite Love-kläder skulle packas, eftersom han skulle tillbringa helgen hos Marianne.
När väskan var packad kom Marianne och ringde på. Hon ville tala om att hon var tveksam till att ha Love hos sig, eftersom han varit varm när han sovit där natten innan.
*suck*
Tja, vi kan ju inte gärna tvinga henne. Jag blev arg på mig själv när jag stängt dörren, för att jag inte sagt till henne vad jag tänkte och kände. Men antagligen framgick det ändå, för hon erbjöd sig att ta Love from Lördag morgon.
Nåja, alltid något. Men Tintin blev så besviken att han grät. Nu skulle hans myskväll med pappa gå om intet. Vi tröstade så gott vi kunde, och till slut accepterade han situationen. De fick helt enkelt göra det bästa av situationen, och försöka titta på film så gott de kunde.
Klockan var strax före sex, och en blick i spegeln sa mig att jag måste göra något åt det skatbo som skulle föreställa min frisyr. Det var en hel timme kvar innan partajet skulle börja, så jag tog med mig sax och hårfärg, och satte mig i badkaret. En spegel fick balansera på badkarskanten, och så satte jag igång med friserandet. Ca tio cm av kalufsen försvann, och så smetade jag i färgen. Medan färgen gjorde sitt virvlade jag omkring i jakt efter något att sätta på mig. Det var ingen lätt uppgift, men jag fick till det något sånär slut.
Tio minuter i sju sköljde jag ut färgen ur håret. Sedan smetade jag i lite gele, och... tja, det fick duga. Jag slängde mig på cykeln, och trampade som en idiot mot Shw.
Svetten rann, och det ångade om mig. Jag började ana oråd när jag parkerade cykeln utanför fönstret. Det var liksom ingen partystämning som strålade ut genom rutorna, utan mer lugn hemmakväll.
Nåja. Bara lite försenad ringde jag på dörren. Den öppnades av DobbyDarling, som såg något överraskad ut över att se mig.
Det tog bara ett par sekunder innan vi konstaterat att jag inte alls var försenad. Nejdå, jag var tvärtom ett helt dygn för tidig! J skrattade så att han nästan låg dubbelvikt över hallgolvet, och Shw var inte ens hemma.
Det var bara att stå där och försöka inte se alltför bortgjord ut medan vännerna skrattade hjärtligt, och pulsen så sakteliga återgick till det normala. Sedan var det bara att trampa hemåt igen.
Ett dygn senare infann jag mig återigen, och nu var det desto mer partystämning. Kanontrevligt som alltid, när Shw är i farten!

Tintin har klippt sig.
Jodå, när han kom och kröp upp till mig i sängen i lördags morse, så var det något som inte stämde. Han såg... konstig... ut. Efter några sekunder såg jag vad det var. Luggen (som förvisso varit alldeles för lång, och behövde klippas lite) satt nu uppe vid hårfästet! Jag skrek till av förskräckelse, men själv tyckte han inte att det var så farligt. Han hade lekt med sådan där "slajmgegga", och så fastnade det i luggen. Först försökte han tvätta bort det, men då det inte gick så tog han fram saxen.
*gulp*
Jag erbjöd mig att snagga honom, men det var han inte intresserad av. Han sparar ju till långt hår. Nåja, så länge han själv inte lider av det, så får det väl vara.

Skönt att vintern är här. Eller, egentligen tycker jag inte alls om vintern, men det är mysigt när snön lyser upp. Nu har det sett ut som ett julmotiv utanför fönstret i drygt en vecka (så snart blir det väl bara slask av det).
Imorgon måste jag köpa glögg!

Ikväll har jag, AG och Smilla varit hos Jerry och Anna. Dottern L hade partaj, och min huvudsakliga uppgift var att vara ett överraskande och trevligt inslag i tipspromenaden som hade anordnats i den mörka skogen. Även Jerry hade denna uppgift. Vi lyckades så bra att bara ett fåtal av ungdomarna vågade gå klart tipspromenaden *hehehe*
AGs huvudsakliga uppgift var att sjösätta Jerrys nya blogg. Men utöver detta hann vi även umgås och äta mat.
Stackars lille E började kräkas när det var dags att sova. Hoppas verkligen att det var något tillfälligt. Magsjuka barn är inte roligt, varken för föräldrarna eller barnet.

Nu är vi hemkomna, och Smilla var mer än lättnattad (hon hade redan somnat hemma hos J & A).
Imorgon kommer Tintin hem från Örebro, och Love kommer hem efter att ha tillbringat helgen hos Marianne. Det är bara att ta tillvara på timmarna innan dess, och ägna sig åt att städa, städa, städa...

Njae, det var väl kanske en överdrift. Men det verkar brinna lite här och var. Igår brann en konstnärsateljé, och idag gick en pizzeria upp i rök.

Igår kväll (eller inatt, det beror på hur man definierar det) låg vi och tittade på TV. TV4+ var på, och ett program som hette Man Show började. Av programintrot att döma, så verkade det vara ett program i infantil Tutti-frutti-anda. Innan någon av oss hann greppa fjärrkontrollen för att byta kanal, så började programmet. Just detta avsnitt var tydligen ett specialavsnitt (och de skuttande bikiniflickorna från introt lös med sin frånvaro), och handlade om the Man Show Boy.
Denne Aaron Hamill har gjort ett antal inslag för ovan nämnda program (när han var i elvaårsåldern, om jag förstod saken rätt) med dold kamera, och nu var det alltså ett specialprogram där man visade ett urval av dessa klipp.
Jag kan inte minnas när jag skrattade så hejdlöst senast. Både jag och AG skrattade så vi tjööööööt, och det är ett rent under att barnen (och grannarna med, för den delen) inte vaknade.

Jag ringer och pratar med Tintin flera gånger om dagen. Han verkar mest undra varför jag är så tjatig, men samtidigt är det uppenbart att han tycker om det. Jag vet inte hur många gånger han sa Jag älskar dig när jag pratade med honom ikväll.
Han är väldigt förväntansfull, eftersom han skall åka till Gustavsvik tillsammans med morbror och kusinerna någon dag.

Jag får lite dåligt samvete gentemot ICA när jag handlar på Netto. Värst är det om jag först varit inne på Netto, och sedan går in på ICA.
Jag menar, ICA har ju alltid varit "min" affär, och jag är hej-och-du med varenda kotte där. Att nu gå in där med en Nettokasse i handen är nästan mer än jag klarar av.
Jag känner mig som en riktig Quisling!

Det blev inte mormor och moster som kom och hämtade Tintin, men väl mormor och hennes man. De stannade bara på en snabb fika, och sedan bar det av mot Örebro igen. Tintin tog naturligtvis med sig sin Aliendräkt ;)
I övrigt har det varit en väldigt slö dag. Hoppas att det blir bättre väder imorgon, så att man kan gå ut och göra något roligt med Love och Smilla.

Av någon anledning, så har jag redan drabbats av sådan där jobbig längtan efter Tintin. Det brukar ta några dagar, men nu tog det bara några timmar. Det gnager i magen mest hela tiden.
Jo, jag vet. Jag måste se till att kamma till mig. Jag gör mitt bästa för att inte vara den hönsmorsa jag uppenbarligen är.
Dessutom vet jag ju att Tintin har det jättebra när han är i Örebro. Han och mormor bakar bullar, steker pannkakor, åker och handlar osv. Dessutom kommer han att träffa kusinerna, som han längtat jättemycket efter.

Nu skall jag nog krypa ner under täcket, och se om det finns något sömnpiller på TVn.

De senaste dagarna har jag gått omkring med en varm känsla inombords. Det kanske kan tyckas märkligt, eftersom vi, de facto, råkat ut för en ganska allvarlig situation.
Men vi lever och har hälsan. Dessutom har vi underbara vänner runt omkring oss. Det må vara att man inte träffar dem så ofta som man kanske skulle önska, men verkligheten i form av barnen och vardagen tar ju sin tid. Och för övrigt har jag aldrig mätt vänskap i kvantitet.

Natten mellan onsdag och torsdag tillbringades hemma hos Trueto och Anna i deras nya residens. Jag kan inte minnas när jag sov så gott senast! Den senaste tiden har jag annars inte sovit mer än någon timme per natt (! - jag börjar snart tro att min lägenhet är byggd på ett stort jäkla kurrykors!), men nu bjöds jag på en ljuvlig sömn. Love och Smilla vaknade inte på hela natten (och vi var tvungna att väcka dem på morgonen!). Den natten var som balsam för hela familjen!

Torsdagen ägnades åt att ta itu med en del praktiska göromål, och på eftermiddagen fick jag ännu en varm vänskapsupplevelse. Det var Shws son R som kom förbi. Han hade fått en bok om smycketillverkning i födelsedagspresent, och nu undrade han om jag kanske ville låna den.
Åh, så glad jag blev! Vilken underbar kille! Att han är 25 år yngre än vad jag är, är av sekundär betydelse. Jag ser honom verkligen som en vän. Vi delar intresset för hantverk, och han är definitivt inte tappad bakom en farstu...

Igår, fredag, hade Tintins klass maskerad. Han har planerat sin kostymering i två veckor ;) Kläder hade inhandlats på BR, och på morgonen förvandlades han till en tvättäkta Alien!

Nu är det dags för höstlov.
Tintin skall tillbringa veckan i Örebro, och umgås med mormor, morbror, moster, kusiner och morfar. Behöver jag säga att han sett fram mot det?
Love kommer att gå på lekis måndag till torsdag (situationen skulle annars bli ohållbar), men sluta lite tidigare än vanligt.

Kvällen *tittar på klockan* och natten har ägnats åt tvätt och städning - the never ending story.
Det kanske snart är dags att krypa ner under täcket snart. Om några timmar kommer mormor och moster för att hämta Tintin.

Bilden föreställer ingen mindre än linslusen Smilla, som just smaskat i sig ris och kycklingfilé hemma hos Trueto och Anna.